söndag 16 augusti 2009

Stanley Sjöberg och Ulf Ekman är numera katolik

Fann denna artikel, kunde inte låta bli att förmedla den, då nu S.S. går i spetsen för ekumenisk-charismatisk-chaos organisatorisk "Jesusmanifestation"!
Kristendom utan kristus!

Artikel nedan

Stanley Sjöberg är numera katolik

Thorbjörn Johansen

Stanley Sjöberg som är en av pingströrelsens mest välkända pastorer i Sverige idag, påstår att han inte tror på Bibelns budskap om den dubbla utgången vid den yttersta dagens dom.

Vi ber att få belysa ovanstående påstående genom att återge en artikel av Ingemar Furberg med namnet: "Hurdan är Gud egentligen" ur Tidskriften Biblicum nr 1, 1990 sid. 33. Begrunda detta:

Hurdan är Gud egentligen

Fråga

Mig tycks det mycket underligt att biskop Krister Stendahl kan säga att han inte tror på ett liv efter detta och att pastor Stanley Sjöberg kan påstå att han inte tror på den dubbla utgången vid den yttersta dagens dom. Mig tycks detta så underligt, men samtidigt är det som om jag skulle dras och lockas av tankar i denna riktning. Jag frågar mig ofta: "Hurdan är Gud egentligen?"

Biskop Stendahl har vid flera tillfällen förkunnat att han för egen del inte tror på ett evigt liv. Det är tydligen en lättnad för honom att få framföra detta. För den som inte har lärt känna det kristna evangeliet och tror det måste det vara något mycket oroande att en gång stå inför Gud, den helige och rättfärdige. Luther nämner om hur han före sitt reformatoriska genombrott led av så svåra anfäktelser att han många gånger önskade sig att Gud inte fanns. Så länge Guds rättfärdighet för honom innebar Guds vedergällande rättfärdighet, att han belönar det goda och bestraffar det onda, stod "helvetet öppet för honom".

Men när hans ögon öppnades och han i evangelium såg att Guds rättfärdighet i Rom 1:17 betyder "rättfärdigheten från Gud", den som skänks syndaren som en fri och färdig gåva att tas emot i tro, då brister Luther ut i jubel. "Var man må nu väl glädja sig."

Han hade funnit frälsningen, en hel och full frälsning. Han hade vunnit frälsningsvissheten. Liksom Gud genom aposteln Paulus undervisning "öppnade Lydias hjärta, så att hon aktade på den undervisningen" (Apg 16:14), så öppnade Gud genom Paulus brev till romarna Luthers hjärta, så att han trodde evangeliet om syndares rättfärdiggörelse av nåden, genom tro på Jesus Kristus.

Men sådana öppnade ögon har Stendahl inte fått. Stendahl är en mycket känd teolog, känd framför allt för sin utläggning av rättfärdiggörelsen och för sin framställning av samvetsprocessen hos Paulus. Han talar om Paulus "robusta" samvete, om hur denne verkligen inte var besvärad av samvetsnöd. Samtidigt förklarar Stendahl att rättfärdiggörelsens artikel inte intar en central plats i Paulus teologi och att den inte har med frågan om syndares rättfärdiggörelse och förlåtelse att skaffa. Stendahl kan till och med påstå att syndaförlåtelsen intar en undanskymd plats hos aposteln. Stendahl har inte fått upp ögonen för apostelns undervisning om synd och nåd.

Stanley Sjöberg har vid flera tillfällen påpekat att han studerat katolsk teologi. Han talar om hur "människor, som sagt nej till Kristus, efter en smärtsam renande process kommer att stå i total gripenhet inför Guds härlighet" och avser då med denna process reningen i skärselden.

Den rening i skärselden som varje katolik måste genomgå en kortare eller längre tid blir av Sjöberg förbehållen dem som "sagt nej till Kristus" och som "när djävulens inflytande slocknat släpps ur sitt fängelse." Den rening från synd som Kristus utfört och som förkunnas i Bibeln (Hebr. 1: 4), den kompletteras alltså sedan av den rening som skärselden ("skära" = rena) utför åt dem som i sitt jordiska liv förkastat evangeliet.

Men när Hebreerbrevets författare förkunnar hur Gud "nu, på det yttersta av denna tid, har sänt sin Son, som har utfört en rening från synderna och genom sin makts ord bär allt", då manar han adressaterna att akta på det ordet och frågar: "Hur skall vi kunna undkomma, om vi inte tar vara på en sådan frälsning?" (Hebr 1: 2, 4, 2: 1ff). Det är inte underligt att människor dras och lockas av en förkunnelse att Kristus inte skall komma igen och att det inte kommer att bli en yttersta dom. Flera människor i vårt land har betygat vilken lättnad det var för dem, när de hörde präster och teologer förklara att det inte skulle bli någon domedag. Den lättnad de känner visar hur sant det är som Paulus säger, att "lagens verk är skrivna i människornas (hedningarnas) samveten" (Rom 2:14f). Föreställningen om en yttersta redovisning finns hos alla folk. Lagens verk slår ner samvetet och ger skuldkänslor. Hur stark denna skuldkänsla är visar det faktum att människor, som inte känner evangeliet eller någonsin hört det, är väl medvetna om den kommande räkenskapsdagen.

Biskop Runestam fällde för några årtionden sedan de orden att "människor förr frågade efter en nådig Gud, men att de nu frågar efter en mening i livet." Runestam ville därmed ha sagt att människor "i våra dagar" ställer livsfrågan på ett helt annat sätt än förr. Skuldproblemet skulle inte längre vara brännande för "den moderna människan". Ingenting kan emellertid vara felaktigare. Vi kan här bara hänvisa till de tusentals terapeuter som har som sin uppgift att bearbeta människors ångest. Skuld och skuldkänsla är något som redan finns. Den förträngs ofta. Men bakom ett berg av komplex och mindervärdeskänslor "inför människor" ligger ofta något djupare - samvetets anklagelse. Där präster mycket raljant förklarar att "vi inte skall skuldbelägga människor" och därmed förutsätter att skulden är något som tillförs människor utifrån, där utgår utbildade terapeuter och socialvårdare från skuldens och ångestens realitet och säger att vi måste hjälpa människor att bearbeta sin skuld.

Det finns i vår tid gott om skuldtyngda människor. Lagen är ju någorlunda känd. Någon verklig hjälp får man inte genom att fråga sig själv: "Hurdan är Gud egentligen?" Den frågan leder endast till att människor i ångest tecknar sin egen "gudsbild". Men en sådan gudabild ger ingen frälsning. Den ger bara människor ännu en tung börda. Hur skall jag kunna bearbeta guden, så att han blir vänligt stämd mot mig?

Det kristna evangeliet förkunnar något helt annat

Det kristna evangeliet förkunnar något helt annat. Det säger att skuldproblemet är löst. Det har Jesus gjort genom att som vår Ställföreträdare taga på sig vår skuld och avlyfta den. Skulden är betald. »Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus» (Rom 8:1). Det är också vår förhoppning att vår tidskrift skall till tidskriftens läsare få förmedla den kraftiga tröst som Skrifterna ger.

SLUT CITAT
från www.eaec.org


MED ULF EKMAN I SPETSEN MOT VÄRLDSRELIGIONERNA

AV TOBY JOHANSEN EAEC, 2008-12-14



Under senare år har en del av de svenska frikyrkorna allt mer närmat sig den Katolska Kyrkan (KK) och judendomen. Jag tänker då främst på Sten-Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg (Pingst), Krister Andersson (Missionsförbundet) och Anders Bengtsson (Svenska alliansmissionen). Efter millennieskiftet kom KK genom en ny lag om samfund på god ekonomisk fot och började då genast påverka de mest lättintagliga lutheranska samfunden.

Ivrigast verksam i denna riktning har ledaren för den obehagliga sekten Livets Ord varit. Han har skrivit ett antal ledare och artiklar om saken i tidningarna Nya Dagen och Världen Idag (VID).

JAG VILL FÖRST CITERA EN BRA INSÄNDARE AV MARCUS ALTHUN:

”Det är med ett oroligt hjärta som jag följer utvecklingen av den ekumeniska rörelse som talar om ”enhet i Kristi kropp”, där olika samfund och i förlängningen religioner blandas ihop (synkretism). Det jag syftar på är det grunddokument som går under namnet Charta Oecumenica. Dokumentet går ut på att Europas olika samfund och kyrkor närmar sig varandra, och i realiteten syftar det på den romersk-katolska kyrkan. Det låter fint och vackert, men under ytan kan jag se att det döljer sig företeelser och underordnanden som hotar det enda, sanna evangeliet. Ett konkret exempel är erkännandet av den eukaristiska nattvarden (offergången) som den katolska kyrkan har. Dokumentet hänvisar också till förbindelser med judar och muslimer – därtill möten med andra icke-monoteistiska religioner…

Varför inte stanna upp och fundera lite på vad Wilkersons ”Synen” (1973) kan tänkas säga om Charta Oecumenica:

”En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romerska katolska kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt. På detta sätt blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna. Rom kommer att insistera på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom.”

Framtiden får utvisa om Wilkerson har rätt...

Om nu olika samfund och kyrkor närmar sig den romersk-katolska kyrkan, betyder det alltså uttryckligen att samfunden och kyrkorna inte längre kan kalla sig för protestantiska. Ordet protestantism betyder just ”kyrklig riktning som utgår från Luthers brytning med den romersk-katolska kyrkan”. Den katolska biskopen Anders Arborelius lär ha sagt, att hans mål är att återkatolicera Sverige. Vad skulle Martin Luther ha sagt om allt detta, om han levt idag? Vid ett tillfälle svarade en frikyrkopastor i det katolska Polen helt desperat, då han fick höra om denna utveckling i Sverige: ”Är ni inte riktigt kloka! Hur kan ni närma er denna kyrka, som vi har blivit frälsta ifrån?”

I min bibelläsning har jag stannat upp vid Galaterbrevet 1: 6-10:

”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium (…).”

Här syftar visserligen Paulus på judaismen, men orden grep ändå tag i mig och kanske har de något att säga oss i dag om denna kyrkliga rörelse jag just nu låtit beskriva?”

Marcus Ahltun SLUT CITAT (VID 2008-11-12)

Det är förvisso så. Det är bara det att KK nu tagit också judendomens företrädare i hand och gör gemensam sak med dagens fariséer, som hatar Kristus.

FRÄLSNINGEN INTE AV NÅD

För en katolik är frälsningen inte av nåd, de måste göra goda gärningar för att få den eller också betala för att få frälsning genom så kallad avlat. På grund av detta har de gjort Kristi död på korset om intet när de sålunda försöker frälsa sig själva. Protestanter kan därför inte samarbeta med katoliker, lika litet som Martin Luther gjorde det.

Sven Nilsson skriver (Ibid., s. 4):

”… Att fälla en generell dom över den Katolska Kyrkan är att visa förakt för den Helige Andes verk genom historien. Allting började faktiskt inte med oss som lever idag.”

Där har Nilsson fel, när han säger att Katolska Kyrkan har varit bärare av den Helige Andes verk genom historien. John S. Torell säger:


”Vi som lever nästan 2000 år senare kan se tillbaka och finna att nästan hela den apostoliska kyrkan blev förstörd år 325 e. Kr., när den katolska kyrkan uppstod och medeltiden började. Inte en enda av de kyrkor som grundades av apostlarna under det första århundradet överlevde och när reformationen kom på 1500-talet föddes den i Tyskland som på Paulus tid beboddes av barbarer.” (John S. Torell: RLJ-1159-SE)

PINGSTRÖRELSENS AVFALL SKER GENOM FALSKA LEDARE

Pingströrelsen hör till de samfund som håller på att bli alltmera infekterade av katolicismen. Den nya katolskvänliga linjen företräds främst av Sten-Gunnar Hedin. Efter samarbetet med den katolske biskopen Anders Arborelius i det så kallade ”Jesusmanifestet” har pingst gått vidare med det smygande gift som Katolska Kyrkan (KK) saluför i en lång rad artiklar i den kristna tidningen Dagen och Ekmans tidning Världen idag (VID). De mot KK kritiska rösterna hör till undantagen, särskilt i VID.

Tyvärr har dessa tidningar stor opinionsbildande verkan, speciellt då de knappast släpper in en ”oliktänkande” i tidningarna och det enligt dem korrekta förhållningssättet till bland annat KK därför blir allenarådande. Alla pastorer i landet köper dock inte de katolska doktrinerna.

Då är acceptansen för judendomen större. Detta är ett område där kunskapen brister hos nästan samtliga pastorer inom frikyrkan, ledsamt nog. Judendomens anhängare tar sig därför in bakvägen genom diverse litteratur om det ”Heliga Landet” som ju inte har något att göra med den nuvarande sioniststaten Israel. Man låter dock i dessa skrifter påskina att det nuvarande Israel är bibliskt genom att citera väl valda delar från det Gamla Testamentet. Judarna i Sverige har även varit med och förfalskat bibelöversättningar, varav Bibel 2000 är en, och försöker ständigt smygsionisera och förändra sann bibeltro.

ULF EKMAN

Den som mest håller katolikerna om ryggen är Ulf Ekman (UE) i den falska och obehagliga sekten Livets Ord. Han går ständigt KK till mötes i artiklar och ledare i VID och andra skrifter, går som katten kring het gröt så fort doktriner kommer på tal, och ett slingrigare intervjuobjekt står inte att finna.

Efter att ha tillbringat ett år i Jerusalem, studerat judendomen och kommit på god fot med de israeliska ledarna går UE nu i täten för ett svenskt närmande till KK och förleder idag många svenska lutheraner att vända sig mot Rom.

UE säger att kritiken mot Livets Ord ”kommer från avhoppare som är ilskna på Livets Ord.” Detta stämmer inte alls in på mig som aldrig varit med. Min förstahandskunskap om rörelsen kommer mestadels från ett tjugotal böcker från Livets Ords förlag som en bekant försåg mig med. Ganska snart förstod jag att det rörde sig om amerikansk ”framgångsteologi” som även innehöll den avskyvärda JDS-läran (håller nu mest till i Norge), och denna framgångsteologi påstår att ”Gud är tvungen att göra allt vi ber om i våra böner.”

Vi skall alltså kunna flytta berg vare sig det är nödvändigt eller ej, och mycket annat sådant, och om man offrar till UE:s rörelse får man ”tiofalt igen av Gud.”

Efter 1990 började entusiasmen för Livets Ord avta, medlemsantalet sjönk drastiskt men den påhittige UE kom då med ett nytt grepp. De skulle börja ta judar från Ryssland till Israel, men utan att predika för dem. Projektet väckte ny förståelse för Livets Ord bland kristna i Sverige, som ofta förväxlar Guds Rike med den politiska staten Israel.

Detta projekt och liknande pågår fortfarande år 2008.

Ytterligare ett plus i kanten i de religiösa tidningarna fick UE, underligt nog, när han för något år sedan började närma sig den Katolska kyrkan. Pingstkyrkan hade då redan genomgått en sådan metamorfos, och vi stod inför ett nytt begrepp: pingstkatoliker.

JUDENDOMEN OCH KATOLICISMEN

Svenska kyrkan hör till dem som redan har tagit världsreligionerna (samtliga) i famn och vissa biskopar har sagt att Gud har många namn: Jahve, Allah, Buddha, etc.

Pingst hör till de frikyrkliga rörelser som alltmer håller på att bli infekterade av dessa två världsreligioner: Judendomen och Katolicismen. KK är ett smygande gift medan judendomens anhängare tar sig in bakvägen och förfalskar våra bibelöversättningar, varav Bibel 2000 är en, och i smyg försöker förändra sann bibeltro och förgöra dess äkta doktriner.

För en katolik är frälsningen inte av nåd, de måste göra goda gärningar för att uppnå frälsning, eller också betala för den genom så kallad avlat. På grund av detta har de gjort Kristi död på korset om intet, när de försöker frälsa sig själva. Protestanter kan därför inte samarbeta med katoliker, lika litet som Martin Luther gjorde det.

Den smygande katolicering av Sverige som pågår är dubbelt skrämmande med tanke på att Rom under 2000-talet alltmer börjat fraternisera med de judiska rabbinerna och till och med skrivit för kristendomen främmande dokument å deras vägnar. Dessa rabbiner är gravt Kristusfientliga men vill gärna diskutera autenciteten i Kristi gudom och andra normsättande kristna doktriner.

STANLEY SJÖBERG

En annan underlig kurre är Sundbybergpastorn Stanley Sjöberg (S). S. återkommer gärna i sin teologi till en bibelvers i Rom. 11: ”Och så skall hela Israel bliva frälst…” S. borde veta att namnet Israel i Nya Testamentet (NT) används som en beteckning på den kristna församlingen på jorden. Det begreppet gäller alltså inte speciellt judar, eller något annat folkslag. ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, säger Kristus.

Ingenstans i NT finner vi att judarna skall få ett eget land. Borde inte Gud ha sagt det i så fall? Theodor Herzl var inte kristen och få judar är kristna idag. Därför kan inte de ofrälsta judarna kallas Guds folk, utan det är de som tror på Kristus som är Guds folk; se Ps. 47: 9-10; Tit. 2: 14; 1 Petr. 2: 9-10, Ef. 1: 13-14; etc.

S. är enligt egen utsago god vän med huvudrabbinen Morton H. Narrowe, hos vilken han beklagar angrepp på sin falska Israelsyn. Han prisas även på en av de svenska judarnas hemsidor (Judisk Krönika). S. borde veta att man inte blir en bättre kristen om man får ett träd uppkallat efter sig i en lund i Mellanöstern. Att följa efter ofrälsta judar och göra som de vill är att efterfölja Antikrist.

SUMMERING

Jag har personligen inget emot de nämnda samfunden och dess ledare. Men någon borde sätt ner foten i dessa frågor och få de sovande kristna i Norden att vakna. Jag tycker också att man bör avkräva Ulf Ekman en offentlig ursäkt för all den andliga, psykiska och ekonomiska tortyr han vållade godtrogna personer i sekten under dess framväxt på 80-talet, som var en ond frukt av rörelsens välståndsteologi, importerad från USA.

Alla bibelhänvisningar är från 1917 års översättning av Den Heliga Skrift.
Copyright © 2005 - European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc.
P.O. Box 41001, Sacramento, California 95841 USA

Denna datafil/publikation tillhör i sin helhet European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc. Denna datafil/publikation får ej publiceras utan tillstånd från EAEC i någon form, ej heller användas för försäljning av produkter av något slag; detta omfattar hela denna, med undantag för mindre korta citat.

Reproducering är tillåten men endast i sin helhet för cirkulation som så kallat "allmängods". Tillåtet är eget bruk och att vidarebefordra den i sin helhet till släkt och vänner. Det är även tillåtet att i sin helhet lägga ut denna datafil/publikation på en webbplats, websida eller ftp-sida, om innehållet inte ändras eller redigeras om. All återgivning av denna datafil/publikation MÅSTE innehålla följande upphovsmannarättsliga uppgifter:

Copyright © 2005 - European American Evangelistic Crusades, Inc.
P.O. Box 41001, Sacramento, California 95841 USA
www.eaec.org



Fridshälsningar Leif Berg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Luther on ecumenism and papacy

History of the Papacy by J.A. Wylie: "...the Church (so-called) of Rome has no right to rank amongst Christian Churches. She is not a Church, neither is her religion the Christian religion. We are accustomed to speak of Popery as a corrupt form of Christianity. We concede too much. The Church of Rome bears the same relation to the Church of Christ which the hierarchy of Baal bore to the institute of Moses; and Popery stands related to Christianity only in the same way in which Paganism stood related to primeval Revelation. Popery is not a corruption simply, but a transformation. It may be difficult to fix the time when it passed from the one into the other; but the change is incontestible. Popery is the gospel transubstantiated into the flesh and blood of Paganism, under a few of the accidents of Christianity."

Martin Luther

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

The negotiation about doctrinal agreement displeases me altogether, for this is utterly impossible unless the pope has his papacy abolished. Therefore avoid and flee those who seek the middle of the road. Think of me after I am dead and such middle-of-the-road men arise, for nothing good will come of it. There can be no compromise. (What Luther Says, II: 1019)

Ah, my dear brother in Christ, bear with me if here or elsewhere I use such coarse language when speaking of the wretched, confronted, atrocious monster at Rome! He who knows my thoughts must say that I am much, much, much too lenient and have neither words nor thought adequately to describe the shameful, abominable blasphemy to which he subjects the Word and name of Christ, our dear Lord and Savior. There are some Christians, wicked Christians indeed, who now would gloss things over to make the pope appear against in a good light and who, after he does so and has been dragged out of the mud, would like to reinstate him on the altar. But they are wicked people, whoever they may be, who defend the pope and want me to be quiet about the means whereby he has done harm. Truly, I cannot do this. All true, pious Christians, who love Christ and His Word, should, as said, be sincerely hostile to the pope. They should persecute him and injure him…. All should do this in their several calling, to the best of their ability, with all faithfulness and diligence. (What Luther Says, II: 1072)

What kind of a church is the pope’s church? It is an uncertain, vacillating and tottering church. Indeed, it is a deceitful, lying church, doubting and unbelieving, without God’s Word. For the pope with his wrong keys teaches his church to doubt and to be uncertain. If it is a vacillating church, then it is not the church of faith, for the latter is founded upon a rock, and the gates of hell cannot prevail against it (Matt.16:18). If it is not the church of faith, then it is not the Christian church, but it must be an unchristian, anti-Christian, and faithless church which destroys and ruins the real, holy, Christian church. (Luther’s Works, vol. 40, Church and Ministry II, The Keys, p.348)

All this is to be noted carefully, so that we can treat with contempt the filthy, foolish twaddle that the popes present in their decrees about their Roman church, that is, about their devil’s synagogue (Rev.2:9), which separates itself from common Christendom and the spiritual edifice built up on this stone, and instead invents for itself a fleshly worldly, worthless, lying, blasphemous, idolatrous authority over all of Christendom. One of these two things must be true: if the Roman church is not built on this rock along with the other churches, then it is the devil’s church; but if it is built, along with all the other churches, on this rock, then it cannot be lord or head over the other churches. For Christ the cornerstone knows nothing of two unequal churches, but only of one church alone, just as the Children’s Faith, that is, the faith of all of Christendom, says, ”I believe in one holy, Christian church,” and does not say, ”I believe in one holy Roman church.” The Roman church is and should be one portion or member of the holy Christian church, not the head, which befits solely Christ the cornerstone. If not, it is not a Christian but an UN-Christian and anti-Christian church, that is, a papal school of scoundrels. (Luther’s Works, Volume 41, Church and Ministry III, Against The Roman Papacy, An Institution Of The Devil, p.311)



I believe the pope is the masked and incarnate devil because he is the Antichrist. As Christ is God incarnate, so the Antichrist is the devil incarnate. The words are really spoken of the pope when its said that hes a mixed god, an earthly god, that is , a god of the earth. Here god is understood as god of this world. Why does he call himself an earthly god, as if the one, almighty God werent also on the earth? The kingdom of the pope really signifies the terrible wrath of God, namely, the abomination of desolation standing in the holy place. (Luthers Works, vol.54, Table Talks, No.4487, p.346)


C. H. Spurgeon on Popery


"It is the bounden duty of every Christian to pray against Antichrist, and as to what Antichrist is no sane man ought to raise a question. If it be not the Popery in the Church of Rome there is nothing in the world that can be called by that name. It wounds Christ, robs Christ of His glory, puts sacramental efficacy in the place of His atonement, and lifts a piece of bread in the place of the Saviour....If we pray against it, because it is against Him, we shall love the persons though we hate their errors; we shall love their souls, though we loathe and detest their dogmas...."

-- C. H. Spurgeon


Google Translate

Search The Bible.

Choose a Bible Book or Range
Type your text here
Ignore Case
Highlight Results

Pray for Uganda Africa

Pray for Uganda, Africa

Frälsningens väg!

Heb 11:25 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;
Heb 12:2 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Heb 12:3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
Heb 12:15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
Heb 12:16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
Heb 12:17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
Heb 10:36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Heb 10:37 Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
Heb 10:38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom".
Heb 10:39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

Ord 25:26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

Upp 3:16 Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.

Se Ljum, sammanblandad, mixad, förväxlad, utbytt, utväxlad, ersatt, avlöst, efterträdd, liknöjd, likgiltig!

2Ti 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
2Ti 4:8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

Jesus HATES the deeds of the Nicolaitiane, which I also hate.

Rev. 2:6 But this thou hast, that thou hatest the deeds of the Nicolaitianes, which I also hate. Nicolaitianes -To conquer the people or laity, these "deeds" had become in Pergamos a "doctrine" (Rev. 2:15)

Counter

Website counter