
Swedish Free Church Council
From Wikipedia, the free encyclopedia
The Swedish Free Church Council (Swedish: Sveriges Frikyrkosamråd) is an association of free churches in Sweden. It is part of the Christian Council of Sweden (Sveriges Kristna Råd).
In total the member churches have about 250,000 members, with almost double that figure involved in the churches' activities. The largest member church is the Mission Covenant Church of Sweden, with approximately 65,000 members.
The free churches belong to various Protestant denominations: Baptists, Methodists, Reformed, Pentecostal etc. Most of the free church denominations in Sweden began during the nineteenth century when an evangelical revival broke out. The Swedish free church family has many branches, often quite different, but united in the common bond of the necessity of a personal faith.
Egen notering
Various - a mixture of, combination, mix, blend, concoction, fusion, different, diverse, innumerable, several, countless.
Members
Baptist Union of Sweden (Svenska Baptistsamfundet)
French Reformed Church in Stockholm (Franska Reformerta Kyrkan; French: l'Eglise Réformée Française de Stockholm)
Mission Covenant Church of Sweden (Svenska Missionskyrkan, incorporating the Swedish Salvation Army, which is a separate organisation from the international Salvation Army, which also operates in Sweden)
United Methodist Church of Sweden (Metodistkyrkan)
Salvation Army in Sweden (Frälsningsarmén)
Swedish Alliance Mission (Svenska Alliansmissionen)
Vineyard Norden, see Association of Vineyard Churches
InterAct (Evangeliska Frikyrkan) (observer)
Pentecostal Movement in Sweden (Pingströrelsen) (observer)
Seventh-day Adventist Church in Sweden (Adventistsamfundet) (observer)
Word of Faith teachings This section requires expansion.
Many--though not all--Pentecostals and charismatics are adherents of Word of Faith teachings. Often referred to as "Name-It-Claim-It" and "Blab-It-Grab-It" religion by critics,[26] the Word of Faith movement is rejected in many quarters of Pentecostalism, especially by the classical denominations such as the Assemblies of God,[27] whose leaders often seek to distance themselves from association with the movement.
Charismatic Movement
Main article: Charismatic Movement
In the late 1960s and early 1970s, Christians from mainline churches in the United States, Europe, and other parts of the world began to accept the Pentecostal idea that the baptism of the Holy Spirit is available for Christians today, even if they did not accept other tenets of formal Pentecostalism.
Charismatic movements began to grow in mainline denominations. Charismatic Episcopalians, Lutherans, Catholics, and Methodists emerged, and during that time period, Charismatic was used to refer to similar movements that existed within mainline denominations.
Pentecostal, on the other hand, was used to refer to those who were a part of the churches and denominations that grew out of the earlier Azusa Street revival.
Unlike classic Pentecostals, who formed strictly Pentecostal congregations or denominations, Charismatics adopted as their motto, "Bloom where God planted you."[citation needed]
For a clearer understanding of Charismatic roots from this destructive movement:
Se ICCR:http://www.isidor.se/Default.aspx?alias=www.isidor.se/kks
(International Catholic Charismatic Renewal Services) med huvudkontor i Vatikanen samordnar den karismatiska förnyelsen på världsplanet.
In recent decades many independent Charismatic churches and ministries have formed, or have developed their own denominations and church associations, such as the Vineyard Movement.
In the 1960s and still today, many Pentecostal churches were still strict with dress codes and forbidding certain forms of entertainment, creating a cultural distinction between Charismatics and Pentecostals.[citation needed]
There is a great deal of overlap now between the Charismatic and Pentecostal movements, though some Pentecostals still retain a strict understanding of "holiness living" principles.
Neo-charismatic movement
Main article: Neo-charismatic churches
The "neocharismatic" movement is a broad collection of post-denominational and independent charismatic groups. It is the most recent movement of charismatic Christianity, and also the most numerous.[76]
This movement incorporates what has been called the "third wave", a term coined by C. Peter Wagner. Wagner described Pentecostalism as the "first wave", and the charismatic movement as the "second wave".
The editors of the 2002 work The New International Dictionary of Pentecostal and Charismatic Movements "broadened and relabeled" the term "third wave" to "neocharismatic".[77] "Third wave" has more of a Western focus.
Svenska pingströrelsen
Relation till andra kristna rörelser
Pingströrelsen betraktar sig som en av de kristna kyrkorna i Sverige och är medlemmar i Sveriges kristna råd och därmed kyrkornas världsråd.
Pingströrelsen har tidigare förhållit sig skeptisk till ekumenik, i synnerhet på hög organisationsnivå, men har successivt blivit mer öppen för detta.
Idag samarbetar man ekumeniskt i många sammanhang.
Pingströrelsen står läromässigt nära flertalet svenska frikyrkor, väckelserörelse och lågkyrkliga inriktningar, i synnerhet karismatiska, baptistiska och evangelikala rörelser, samt trosrörelsen.
De skillnader som finns idag gäller språkliga uttryckssätt, verksamhetsformer och fromhetsideal i betydligt högre grad än teologiska läroskillnader.
Man delar liturgi enligt den gemensamma Gudstjänstboken med församlingar inom Svenska Baptistsamfundet, Svenska Alliansmissionen och Evangeliska Frikyrkan.
Det är inte ovanligt att pingstvänner även är medlemmar i Svenska kyrkan och engagerade som kyrkopolitiker.
Eftersom Pingströrelsen tillkom långt efter konventikelplakatet finns inte lika stark tradition av gränsdragning mot Svenska kyrkan som inom äldre frikyrkor.
Viss samverkan med katolska kyrkan förekommer på senare tid, bl.a. i samband med Jesusmanifestet och retreater.
Fria församlingar
Den svenska pingströrelsen har alltsedan dess start hävdat att det finns en nytestamentlig princip att den lokala församlingen inte skall vara underställd ett nationellt samfund.
Det skall vara den lokala församlingen som tillsätter sina egna pastorer och ledare och bestämmer över sin egen verksamhet och lära.
Denna ståndpunkt uppfattades av delar av rörelsen som utmanad när ett samarbetsorgan skulle bildas.
Därför blev namnet för Pingstsamfundet, Pingst - Fria Församlingar i Samverkan.
Gudstjänstliv
Gudstjänsterna i pingstförsamlingar kännetecknas av ett rikt musikliv. Den mest använda sångboken är rörelsens egen Segertoner - som främst används för unisona sånger. Vidare är enklare former av lovsånger vanliga.
Tidigare var det vanligt med flera stora körer och strängmusikkårer i de flesta församlingar.
Idag har dessa ersatts med mindre grupper av sångare och musiker, bl.a. lovsångsteam.
Gudstjänstformen är öppen och följer som regel en enkel gudstjänstordning eller liturgi, med stor möjlighet till variation.
(Egen notering; stor variation = blandning, mix, utbyte, förväxlingar, ersättningar)
En mötesledare fungerar som "programledare" under gudstjänsten.
Predikanter och mötesledare har inte funktion som "mellanhand" mellan Gud och församlingen på det sättet en katolsk eller högkyrklig luthersk präst fungerar.
Att observera!(Från makt-fullkomlig mästare till förmedlare -hmmm)
Emellertid har den Aronitiska välsignelsen blivit vanlig på senare tid som avslutning av gudstjänsten, men ses som en välsignelsebön snarare än - pastorns förmedlande av välsignelse.
Utrymme ges för den enskilde att medverka spontant genom bön, profetiskt tal, sång eller tal (kallat vittnesbörd).
Dock var utnyttjandet av det utrymmet vanligare förr.
Under församlingsbönen ber ofta flera samtidigt, ibland högt men vanligen viskande, eller talar svagt i tungomålstal, samtidigt som en person leder i bön med full röststyrka.
Tystnad och utrymme för kontemplation är ovanligt i gudstjänsterna, förutom vid självrannsakan strax innan nattvardsfirandet.
Synen på nattvarden är att den är symbolisk och rörelsen tror därmed inte på realpresens, alltså att Kristus är närvarande i nattvarden genom att brödet och vinet omvandlas till Kristi kropp och blod.
Pingströrelsen i Sverige intar här alltså den reformerta läran till skillnad från de Lutherska, Katolska och Ortodoxa lärorna när det gäller nattvarden. Alkoholfritt vin används vid nattvardsfirandet, av hänsyn till människor med alkoholproblematik.
Predikan kan pågå en halvtimme
eller längre och är centrerad kring bibelordet eller kring tron i vardagen. Predikanten talar som regel engagerat och medryckande. Respons genom t ex tillrop, suckar eller applåder kan förekomma.
I avslutningen av gudstjänsten ges ofta tillfälle till förbön.
På senare tid förekommer det att pingstpastorer klär sig i prästkrage eller kaftan när man är officiant i högtidliga sammanhang (och även när man utövar sitt yrke i en miljö utanför kyrkan).
Egen kommentar: Se där hur man förvanskat och förvandlat en frikyrka till en Sköko-kyrka!
Präst-ritualer med sin hedniska bland-kult dyrkan har alltmer tagit form och accepteras!
Utbildningar
Det finns inga formella krav på utbildning för att bli anställd som pastor inom Pingströrelsen. Pingströrelsens pastorer har ofta kortare utbildning än pastorer inom äldre samfund. Utbildningen är inkompatibel med flertalet andra frikyrkors utbildningar.
Pingströrelsen driver fyra folkhögskolor och ett teologiskt seminarium. Dessutom driver en mängd församlingar bibelskolor - kurser i bibelkunskap omfattande allt från några veckor upp till två år.
Kaggeholms folkhögskola
Viebäcks folkhögskola
Mariannelunds folkhögskola
Dalkalså folkhögskola
Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium
Organisationer och företag [redigera]
Pingstförsamlingarna driver en mängd olika organisationer tillsammans. Då dessa blivit vildvuxna och spretande påbörjades under 90-talet ett arbete att sammanföra dessa under en gemensam organisation.
År 2002 bildades Riksföreningen Pingst - fria församlingar i samverkan (PINGST ffs) med detta syfte. 251 av rörelsens församlingar står bakom denna organisation.
Tillsammans äger och driver pingstförsamlingarna också bland annat
Svensk Pingstmission - pingstförsamlingarnas gemensamma missionsorgan.
LP-verksamheten - missbrukarvård på kristen grund
TV-Inter - mediaföretag som producerar TV
Ibra Radio - missionsradio
Dagengruppen AB - koncern som bl a äger 25% av tidningen Dagen
Pingströrelsen i media och litteratur [redigera]
Pingströrelsen har blivit uppmärksammad i media bland annat i samband med följande händelser:
Jesusmanifestet (Debattartikel och bok av pingstföreståndaren Sten-Gunnar Hedin och katolske biskopen Anders Arborelius)
Lewis Resa (P.O. Enquists roman om Lewi Pethrus)
Åke Green (Pastor som dömdes för hets mot folkgrupp men sedan friades)
Knutby (Lokal församling som drabbades hårt och lämnade Pingströrelsen efter anklagelser om sekterism)
Samfundsfrågan [redigera]
Pingströrelsens predikanter formulerade 1916 ett kraftigt avståndstagande från samfundsväsendet, främst med udd mot Baptistsamfundet. Man menade att den bibliska församlingen inte skulle vara underställd ett högre organ.
För att inte inkräkta på de enskilda församlingarnas frihet valde rörelsen olika former för samarbetet församlingarna emellan, ibland stiftelser, ibland Aktiebolag, ibland Ideella föreningar. Allt efter vad som passade den givna situationen bäst.
Under 90-talet spred sig en uppfattning att dessa organisationer vuxit sig alltför spretiga och var i behov av samordning. Detta kom då i konflikt med uppfattningen att rörelsen inte skulle ha ett överordnat organ.
Motståndarna till pingstsamfundet uppfattade ansträngningarna som ett försök att styra och utöva kontroll av församlingarna.
Yttermera menades det att en stor övergripande organisation bara slukade pengar som bättre behövdes i verksamheten.
Förespråkarna menade å sin sida att organisationsbygget bara var en fortsättning på den väg man redan valt i och med att man valt att samarbeta i en mängd organisationer.
Dessutom menade man att pengar skulle sparas genom rationaliseringar.
Under pågående process förändrades lagen om trossamfund i och med att Svenska Kyrkan frigjordes från staten.
Detta gav möjlighet för trossamfund att registreras och uppbära kyrkoavgift via skattsedeln.
Diskussionen utmynnade i ett bildande av Pingst - fria församlingar i samverkan (PINGST ffs) som ideell förening, med 251 av rörelsens församlingar som medlemmar (motsvarande ca 90% av medlemmarna) och därtill Trossamfundet Pingst - fria församlingar i samverkan med ett hundratal av dessa 251.
Föreståndare för Pingströrelsen blev pastor Sten-Gunnar Hedin. 2008 efterträddes han av pastor Pelle Hörnmark.
Källor
^ Internal consistency of the Bible (engleska wikipedia)
^ Nils-Olof Nilsson, Evangelikalism - Pingströrelsen - Fundamentalism, uppsats från 2005
^ Erik Sidenwall, "Pingströrelsen växer hundra år efter start", artikel i Svenska Dagbladet
^ Pingströrelsens missionärer
^ [Lagergren, David. (1989)"Framgångstid: Svenska Baptistsamfundet åren 1914-1932". Örebro: Bokförlaget Libris. ]
Externa länkar
Pingströrelsen i Sverige
Pingströrelsens informationscentrum
Pingströrelsens interna medlemstidning
Smyrnakyrkan - Officiell webbplats
Filadelfiakyrkan - Stockholm
Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium
Dagen - dagstidning på kristen grund, startad inom Pingströrelsen
Nils-Olov Nilssons uppsatser om Pingströrelsen
Uppsatser, artiklar och dokumentation om Pingströrelsen - tillgängliga elektroniskt på pingst.se:s forskningssidor
Statistik
Statistiken för Pingströrelsen sammanställs per den sista december föregående år. Den sista december 2007 hade Pingströrelsen 477 församlingar med 83 912 medlemmar.
I den statistiken ingår det fulla antalet medlemmar från 40 gemensamma församlingar med sammanlagt 5 769 medlemmar.
Dessa församlingar är anslutna/har anknytning till Pingströrelsen samt till ett eller flera samfund.
Av Pingströrelsens församlingar var 350, med ett sammanlagt medlemsantal på 76 406, med i Riksföreningen Pingst - fria församlingar i samverkan. Trossamfundet Pingst - fria församlingar i samverkan hade 169 medlemsförsamlingar med sammanlagt 49 317 medlemmar.
Insamlingsresultat för 2007 redovisades av 325 församlingar. Deras medlemmar offrade i genomsnitt 4 325 kronor under 2007.
Underlaget för statistiken framställs genom att blanketter för kontaktuppgifter, medlemsstatistik, mission med mera sänds ut till de lokala församlingarna vid årsskiftet. När församlingarna haft sina årsmöten skickar de sina uppgifter till Pingst där de sammanställs. Statistiken publiceras årligen i Pingströrelsens årsbok.
Dopstatistik
Från 1971 -89 ca 2-3000/år
Från 1990-2007 under 2000 sjunkandes under1500 åren 95 – 2004 därefter ca 1000/år
Medlemsutveckling
Som mest antal församlingar 630
Nuvarande antal förs. 477 år 2008 minskning med 53 församlingar
Som mest medlemmar 100523
Nuvarande antal medlemmar 83912 år 2008 minskning med 16611 medlemmar
Medlemsutveckling
Hur har medlemsutvecklingen sett ut för Pingströrelsen?
I Sverige växte Pingströrelsen ända fram till 1985, då fanns det drygt 100 000 medlemmar i 530 församlingar.
Det mest expansiva årtiondet har varit 1930-talet då medlemsantalet ökade från 30 147 (1930) till 69 373 (1940).
Vid årsskiftet 2007-2008 hade Pingströrelsen 83 912 medlemmar i 477 församlingar.
Nedgången beror framför allt på minskad nyrekrytering.? ?
Utförlig statistik redovisas under en särskild avdelning på denna webb-plats. Gå till statistik
Årligen presenteras statistik för varje enskild församling i Pingströrelsens årsbok.
För mer info om pingst i samverkan/ekumenisk strävan se: http://www.tidenstecken.se/radslag-2006.htm
Fridshälsningar Leif Berg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar