måndag 10 mars 2014

Ulf Ekman lämnar Livets ord och blir katolik, Ulf Ekman Converts to Roman Catholicism.







Ulf Ekman blir katolik

 

Megachurch leader Ulf Ekman of the Word of Life ministry in Sweden has announced that he and his wife Birgitta have converted to Roman Catholicism. The announcement, according to reports, has left some in his congregation "partially stunned."


"We have seen a great love for Jesus and a sound theology, founded on the Bible and classic dogma. We have experienced the richness of sacramental life. We have seen the logic in having a solid structure for priesthood that keeps the faith of the church and passes it on from one generation to the next. We have met an ethical and moral strength and consistency that dare to face up to the general opinion, and a kindness towards the poor and the weak. And, last but not least, we have come in contact with representatives for millions of charismatic Catholics and we have seen their living faith.”
Rev 18:2  And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird. 

G2732
katoikētērion
From a derivative of G2730; a dwelling place: - habitation.

G2730
katoikeō
From G2596 and G3611; to house permanently, that is, reside (literally or figuratively): - dwell (-er), inhabitant (-ter).

G3611
oikeō
From G3624; to occupy a house that is, reside (figuratively inhabit, remain, inhere); by implication to cohabit: - dwell. See also G3625.
 G3624
oikos
Of uncertain affinity; a dwelling (more or less extensive, literally or figuratively); by implication a family (more or less related, literally or figuratively): - home, house (-hold), temple.
G3625
oikoumenē
Feminine participle present passive of G3611 (as noun, by implication of G1093); land, that is, the (terrene part of the) globe; specifically the Roman empire: - earth, world.
(ASV)  And he cried with a mighty voice, saying, Fallen, fallen is Babylon the great, and is become a habitation of demons, and a hold of every unclean spirit, and a hold of every unclean and hateful bird.

(BBE)  And he gave a loud cry, saying, Babylon the great has come down from her high place, she has come to destruction and has become a place of evil spirits, and of every unclean spirit, and a hole for every unclean and hated bird.

(Bibeln)  Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.

(Bishops)  And he cryed myghtyly with a strong voyce, saying: Great Babylon is fallen is fallen, and is become the habitation of deuyls, and the holde of all foule spirites, and a cage of all vncleane and hatefull byrdes:

(CEV)  The angel shouted, "Fallen! Powerful Babylon has fallen and is now the home of demons. It is the den of every filthy spirit and of all unclean birds, and every dirty and hated animal.

(DRB)  And he cried out with a strong voice, saying: Babylon the great is fallen, is fallen: and is become the habitation of devils and the hold of every unclean spirit and the hold of every unclean and hateful bird:

(ESV)  And he called out with a mighty voice, "Fallen, fallen is Babylon the great! She has become a dwelling place for demons, a haunt for every unclean spirit, a haunt for every unclean bird, a haunt for every unclean and detestable beast.

(Geneva)  And he cryed out mightily with a loud voyce, saying, It is fallen, it is fallen, Babylon that great citie, and is become the habitation of deuils, and the holde of all foule spirits, and a cage of euery vncleane and hatefull birde.

(GW)  He cried out in a powerful voice, "Fallen! Babylon the Great has fallen! She has become a home for demons. She is a prison for every evil spirit, every unclean bird, and every unclean and hated beast.

(ISV)  He cried out in a powerful voice, "Fallen! Babylon the Great has fallen! She has become a home for demons. She is a prison for every unclean spirit, a prison for every unclean bird, and a prison for every unclean and hated beast.

(KJV)  And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird.

(KJV-1611)  And he cryed mightily with a strog voyce, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of deuils, and the hold of euery foule spirit, and a cage of euery vncleane and hatefull bird:

(LEB)  And he cried out with a powerful voice, saying, "Fallen, fallen is Babylon the great, and it has become a dwelling place of demons and a haunt of every unclean spirit and a haunt of every unclean bird and a haunt of every unclean and detested animal.

(LITV)  And he cried in a strong, great voice, saying, Babylon the great has fallen! It has fallen, and it has become a dwelling-place of demons, and a prison of every unclean spirit, and a prison of every unclean bird, even having been hated,

(Murdock)  And he cried with a strong voice, saying: Fallen, fallen is Babylon the great: and hath become a cavern of demons, and the home of every unclean spirit, and the home of every unclean and hateful bird and the home of every unclean and hateful beast of prey.

(SFB)  Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.

(Webster)  And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of demons, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird.

(WNT)  and with a mighty voice he cried out, saying, "Great Babylon has fallen, has fallen, and has become a home for demons and a stronghold for every kind of foul spirit and for every kind of foul and hateful bird.

(YLT)  and he did cry in might--a great voice, saying, `Fall, fall did Babylon the great, and she became a habitation of demons, and a hold of every unclean spirit, and a hold of every unclean and hateful bird,
Gill


Revelation 18:2

And he cried mightily with a strong voice,.... Which shows not only the vehemence and affection of the ministers of the word, who will publish what follows, but the greatness and importance of it; and this loud voice may be, as for the sake of the whole church in general, that all may bear, so for the sake of those of the Lord's people in particular, that will be in Babylon at this time; and it may have regard to that deep sleep and spirit of slumber that Babylon itself will be in, which, notwithstanding this loud cry, will remain insensible of its ruin till it comes upon her, as was the case of old Babylon, Jer_51:39,

saying, Babylon the great is fallen, is fallen: the whole world is not designed by Babylon, for it is distinguished from all nations in the following verse; nor Babylon in Chaldea, which was fallen long before John saw this vision, but Rome Papal; See Gill on Rev_14:8 so the woman is called in Rev_17:5 who sits on seven mountains, and is that great city, the city of Rome, that reigns over the kings of the earth, Rev_18:9 this is said to be fallen, because, in a very little time after this declaration, it will fall; for as yet it was not destroyed, since after this the Lord's people are called upon to come out of her, and are bid to reward her double; and it is declared, that her plagues, should come in one day, and she should be burnt with fire; and an angel after this throws a millstone into the sea, saying, that so should Babylon be thrown down, Rev_18:4 and it is repeated to denote the certainty and utter destruction of her: and which is more fully expressed by what follows,

and is become the habitation of devils; as old Babylon was of satyrs, Isa_13:21 demons, which appeared in a hairy form, like goats, and the word is rendered devils in Lev_17:7 and the inhabitants of Rome now are no other; the pope and his cardinals, the priests, Jesuits, monks, and friars, are the spirits of devils, and their doctrines the doctrines of devils; see Rev_16:14

and the hold of every foul spirit: devils are frequently called unclean spirits, and these appear in desert and desolate places, Mat_12:43 where they are either of choice, or rather are obliged to it; and so the word translated "hold" signifies a prison, or place of confinement; and such as are comparable to unclean spirits now haunt and abound in Rome, and its territories; see Rev_16:13


and a cage of every unclean and hateful bird; such, as vultures, kites, owls, &c. which generally reside in desolate and uninhabited places; the Alexandrian copy, the Syriac and Ethiopic versions, add, "and the hold", or "seat of every unclean and hateful beast"; and so the desolation of old Babylon is described by wild beasts and doleful creatures dwelling in it, Isa_13:21. Some consider all this as a reason of the destruction of Babylon or Rome, because it now is the residence of persons comparable to devils, foul spirits, hateful birds, and beasts of prey; but this account rather describes its state and case in which it will be after its ruin, being never more to be inhabited by men, in allusion to old Babylon, Isa_13:19.


JFB
Revelation 18:2

mightily ... strong — not supported by manuscripts. But A, B, Vulgate, Syriac, and Coptic read, “with (literally, ‘in’) a mighty voice.”

is fallen, is fallen — so A, Vulgate, Syriac, and Andreas. But B and Coptic omit the second “is fallen” (Isa_21:9; Jer_51:8). This phrase is here prophetical of her fall, still future, as Rev_18:4 proves.

devils — Greek, “demons.”

the hold — a keep or prison.


Barnes

Revelation 18:2

And he cried mightily - Literally, “he cried with a strong great voice.” See Rev_10:3.
Babylon the great is fallen, is fallen - See the notes on Rev_14:8. The proclamation here is substantially the same as in that place, and no doubt the same thing is referred to.
And is become the habitation of devils - Of demons - in allusion to the common opinion that the demons inhabited abandoned cities, old ruins, and deserts. See the notes on Mat_12:43-45. The language here is taken from the description of Babylon in Isa_13:20-22; and for a full illustration of the meaning, see the notes on that passage.

And the hold of every foul spirit - φυλακὴ  phulakē. A watch-post, station, haunt of such spirits - That is, they, as it were, kept guard there; were stationed there; haunted the place.

And a cage of every unclean and hateful bird - That is, they would resort there, and abide there as in a cage. The word translated “cage” is the same which is rendered “hold” - φυλακὴ  phulakē. In Isa_13:21, it is said, “and owls shall dwell there”; and in Isa_14:23, it is said that it would be a “possession for the bittern.” The idea is that of utter desolation; and the meaning here is, that spiritual Babylon - papal Rome Rev_14:8 - will be reduced to a state of utter desolation resembling that of the real Babylon. It is not necessary to suppose this of the city of Rome itself - for that is not the object of the representation. It is the papacy, represented under the image of the city, and having its seat there. That is to be destroyed as utterly as was Babylon of old; that will become as odious, and loathsome, and detestable as the literal Babylon, the abode of monsters is.

_________________________________________________________________________________


Livets ords grundare – Ulf och Birgitta Ekman – har beslutat sig för att bli katoliker och upptas i katolska kyrkan.

http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/03/09/Paret-Ekman-blir-katoliker-lamnar-Livets-ord/

Livets ords grundare – Ulf och Birgitta Ekman – har beslutat sig för att bli katoliker och upptas i katolska kyrkan. Att de skulle lämna Livets ord beskriver de själva som "den otänkbara tanken". Men så blir det alltså. I en exklusiv intervju med Världen idag berättar de om den både långa och svåra processen, om hur synen på katoliker och katolska läror har förändrats och om deras starka attraktion till katolska kyrkan.
Storvreta Under lång tid har det pratats om Ulf Ekmans närmande till katolska kyrkan. I femton år har han påtalat behovet av enhet, inte minst med de historiska kyrkorna, vilket har föranlett både samtal och spekulationer. När sonen – Benjamin Ekman – valde att konvertera under hösten tog diskussionen ny fart. Skulle Ulf och Birgitta Ekman gå samma väg? Och svaret på den frågan är ja. Exakt när det kommer ske behåller de för sig själva, men det blir "någon gång under våren".

Ulf och Birgitta förklarar att deras eget och sonen Benjamins beslut är oberoende av varandra. Och att de blev överraskade när sonen meddelade sitt beslut.
– Vi trodde länge att han kanske skulle förena sig med den ortodoxa kyrkan, för han har varit intresserad av och tyckt om den kyrkan. Men så ringde han oss en dag i höstas och berättade att han hade bestämt sig för att gå med i katolska kyrkan. Då blev vi faktiskt överraskade, berättar Birgitta, men tillägger att de är glada för att sonen har funnit ett andligt hem i Lund.
Någon gång under hösten beslutade Ulf och Birgitta sig för att upptas i katolska kyrkan. Även om beslutet ligger i närtid, så har processen varit lång, berättar de.
– Vi har bett, funderat, forskat, undersökt och frågat Herren under lång tid, säger Ulf.
– Ja, det är en process som pågått ända sedan millennieskiftet, berättar Birgitta.
Längtan efter enhet går ännu längre tillbaka i tiden. Ulf knyter an till en händelse i slutet av sjuttiotalet, när han sitter på en lunchrestaurang tillsammans med en studiekompis och plötsligt börjar gråta.
– Jag fick en ögonblicklig upplevelse av hur Jesus upplever att hans kyrka är splittrad. Det var som en flash, att detta inte behagar Gud och att Jesus sörjer över detta.
Upplevelsen på lunchrestaurangen försvann sedan ur minnet, men har kommit tillbaka igen de senaste tio åren, berättar han. I den process som nu har varit, har upptäckten av enhet varit väldigt central.
Ulf Ekman tar fram sin bibel och läser upp ett bibelord från Johannes 11:52, där aposteln Johannes skriver: "Ja, han [Jesus] skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn."
– I själva centrum av evangeliet ligger samlandet och förenandet. Vi använder ibland evangeliet för att splittra människor och det är jag också delaktig i. Vi gör det kanske inte av illvilja, utan för att vi lever i en väldigt splittrad värld. Men jag menar att det ligger väldigt starkt på Guds hjärta att vi ska förenas. Jesus dog för just detta.
I början av Livets ords historia uttalade Ulf Ekman ibland kritik mot katolska kyrkan och församlingen bad bland annat emot att påven skulle komma på besök till Uppsala.
– Jag skrev några kritiska artiklar, vi bad att Sverige skulle bevara sin evangeliska tro när påven skulle komma till Uppsala och jag har undervisat en del på bibelskolan om detta. Men bortsett från det, som var i ett ganska tidigt skede, så har vi inte ägnat en massa tid åt dessa frågor. Däremot har vi definitivt varit en del av den allmänna negativismen.
Ulf Ekman värjer sig mot den bild som ibland målas upp av att just han skulle ha varit särskilt kritisk.
– Det var inte en huvudfråga för oss. Kritisk var jag, på samma sätt som många andra väckelsekristna, säger han.
– Det finns ju rabiata katolikhatare och sådana har vi aldrig varit. Men vi har varit misstänksamma och även okunniga, förklarar Birgitta.
Bygger den negativa inställning många har till katolska kyrkan ofta på okunnighet, tror ni?
– Ja, det tror jag absolut, säger Birgitta. Vi utsätts ju inte så mycket för katolska kyrkans influenser i Sverige. Katolska kyrkan här uppfattade vi då som en mindre invandrarkyrka, som man inte stötte på så mycket.
De berättar om sin egen process, där fördomar har kommit på skam och där de har fått revidera sin syn på olika katolska läror. Birgitta berättar att hon närmast kände sig lurad när hon började upptäcka det som fanns i den katolska kyrkan.
– När jag upptäckte alla dessa positiva sidor så tänkte jag: Varför har ingen berättat det här? Någon måste ha undanhållit detta från mig och alla andra frikyrkliga, tänkte jag. Det har varit den ena aha-upplevelsen efter den andra när man läser. Försoningen, helande, tron på under, allt detta finns där starkt och välartikulerat och vi vet inte ens om det. Så vi har stått där och rodnat av skam när vi har upptäckt vår okunskap.
Ulf berättar att mycket av det han har kommit i kontakt med har provocerat honom och förändrat hans syn på katolska kyrkan.
– När jag läste den katolska socialläran så insåg jag att allt det jag tror på står där. När jag läste grundläggande dogmatik så insåg jag att det var saker jag alltid har trott på, men som ingen har kunnat formulera så bra.
Birgitta jämför fördomarna mot katolska kyrkan, med de fördomar de själva har utsatts för under åren på Livets ord.
– Människor på Livets ord har lidit för att andra människor har fått sina uppgifter från Aftonbladet och Expressen. Det jag började inse är att vi gör på precis samma sätt när det gäller den katolska kyrkan. Vi vet, tycker vi, vi har läst anti-katolska böcker, vi har det svart på vitt. Men i själva verket är det hörsägen.
Hon tar synen på Maria som exempel.
– Någon kanske säger till katolikerna: "Ni tillber Maria" och de tänker "Nej, det gör vi inte. Maria är en människa och vi skulle aldrig be till Maria som vi ber till Gud". Så det är inte schysst att döma en kyrka eller en rörelse på sekundära källor. Det är därför jag har sett det som angeläget att ta reda på från deras officiella skrifter vad de verkligen säger.
Att det finns vissa katolska läror som protestantiska kristna har frågor omkring är Ulf och Birgitta väl medvetna om. I höstas skrev Ulf Ekman en uppmärksammad artikel i den teologiska tidskriften Keryx, där han bland annat lyfte fram behovet av ett läroämbete, som kan fälla avgörandet vid olika tolkningar av Bibeln. Ulf menar att behovet av ett sådant ämbete är stort.
– För mig är det fullständigt obegripligt hur man kan säga att vi inte behöver något läroämbete. Om vi har fem bibelord och arton åsikter om dessa bibelord, vem avgör då? Antingen är det att mitt intellekt är bättre än ditt, att jag har läst mer än du, att jag kan övertyga bättre än du kan, att jag är mer passionerad än du är som avgör att min åsikt vinner över din åsikt. Eller också finns det ett läroämbete som säger: regelboken säger att det är så här man dömer i den här frågan.
Kan ett sådant läroämbete gestaltas även i frikyrkligheten, eller pekar det automatiskt mot påven?
– Det finns frön av detta nedlagda överallt. Guds nåd över frikyrkorna och protestantisk kristendom är fantastisk. Gud verkar ju i alla lemmar i Kristi kropp.
Men du ser påven som det yttersta uttrycket för ett sådant läroämbete?

– Ja, absolut är han det.
 

Ja, jag tror på nödvändigheten av en yttersta instans.
 
I nämnda Keryx-artikel problematiserade Ulf även reformationen och beskrev den som ett "ecklesiologiskt trendbrott", där kyrkosynen förändrades i grunden. Men han menar ändå att reformationen var nödvändig.
– Det fanns ett stort behov av en reformatorisk förändring. Det som skedde var att det gick över i en protestantisk revolution, där det polariserades från båda håll. Och där sker det stora brottet. Resultatet blev att man så småningom avskaffade läroämbetet och kontinuiteten bröts väldigt tydligt. Man försökte börja om.
Ulf Ekman ser ett behov av ständig reformation, men frågar sig om det är nödvändigt att "starta om" vid varje tillfälle.
– Resultatet av omstarten vid reformationen var inte bara det vi har lärt oss – att kyrkan blev friare och bättre – utan kyrkan blev i stället mer sekulariserad och splittrad. Så småningom tunnas kyrkosynen ut och den kristna tron individualiseras.
Om reformationen resulterade i den splittring Ulf Ekman ser, så har den sedan fortsatt genom olika väckelserörelser, menar han.
– Det finns en tanke genom väckelsehistorien att man ska "dra ut" från något, för att de andra inte är tillräckligt rena. Detta har lett till den ena splittringen efter den andra. Man tänker nog att om man gör det, så renodlar man och då blir man stark. Det vi har upptäckt på vår resa är att detta inte är sant, utan att man bara blir mer begränsad.
Syftet med väckelse, eller reformation, är enligt Ulf Ekman att vitalisera hela Kristi kropp.
– Gud låter olika väckelser komma därför att han vill lyfta fram och levandegöra något och det är ju underbart. Men sedan vill han inkorporera det i Kristi kropp. När pingstväckelsen blev karismatisk väckelse och gick in i Kristi kropp på allvar, i stället för att bara vara isolerad, så blev det till välsignelse för alla samfund.
 

Och nu har vi 120 miljoner katolska karismatiker som ett resultat av det.

Hur ser du på ett begrepp som Sola Scriptura?
– Vad många menar med Sola Scriptura i dag är att vi tror på Bibeln och där håller jag självfallet med. Man kan likaväl säga Skriftens primat, som ju betyder att vi sätter Skriften främst.
Ulf och Birgitta berättar att upptäckten av enhetens betydelse har inneburit en förändrad attityd gentemot andra kristna, och inte minst mot just katoliker.
– Upptäckten av dem och gemenskapen med dem skakade om oss och provocerade och utmanade vår egen okunnighet och våra egna fördomar, berättar Ulf.
– I kontakten med katoliker så upptäckte vi dels hur levande de är, hur duktiga de är, hur kunniga de är, hur överlåtna de är och hur starka i sin tro de är. Detta är ju någonting som väckelsekristna tycker sig ha monopol på, så för mig var det en tillnyktrande upplevelse att inse att vi inte alls har monopol på det, säger Ulf.
Ulf och Birgitta framhåller särskilt två personer som har betytt mycket för dem i den process som har varit. Den förste är biskop Anders Arborelius.
– Hans liv och hans exempel har talat högt till mig personligen, nästan sedan den dag han blev biskop i december 1999, säger Ulf. Om det är någon svensk som har betytt något för oss i den här frågan, så är det han.
Men även Wilfrid Stinissen, som nyligen flyttade hem till Herren, har spelat en viktig roll i Ulf och Birgittas beslut.
– Han har varit en härlig, härlig vän och fader att sitta och prata med, berättar Birgitta. Vi saknar honom mycket, för han hjälpte oss verkligen.
Ulf och Birgitta sammanfattar skälen till sitt beslut.
– För oss har detta varit en upptäckt på flera plan. Av levande katolska människor, stark bibliskt förankrad teologi, ett rikt gudstjänstliv, en stark mission, ett socialt patos och en etisk styrka. Detta samlat har utövat en stark attraktionskraft på oss, förklarar Ulf.
När man talar om enhet så tänker nog många på en relationell sak och inte kanske som en organisatorisk enhet. Hur ser ni på det?
– Alla kristna tycker ju om enhet, men man menar så olika saker. Det är ju väldigt bra att ha en bra relation till andra människor i olika samfund. Att komma över skiljaktigheter och sluta tjafsa. Och även om man inte kommer överens kan vi ha en försonlig och saklig inställning till varandra. Det är ju ett gott och nödvändigt arbete, men det är inte tillräckligt, menar Ulf.
Räcker det inte att vi älskar varandra?
– Så säger ju folk i dag som lever i samboförhållanden. Men Jesus har inte 20 000 fruar, han har inte heller ett samboförhållande med en, utan det finns ett konkret inre och yttre förhållande med en brud, säger Ulf.

Så det krävs en organisatorisk enhet?

– Det här går tillbaka till vilken kyrkosyn man har. Kyrkan är Kristi kropp, en strukturerad enhet. Den är konkret, den är avgränsad, den går att ta på. Den är inte ett gasmoln utan har både en yttersida och en innersida, kropp och Ande. Och kroppen syns. Jesus vandrade omkring i trettio år och syntes. På samma sätt måste kyrkan ha ett konkret uttryck. Och hur var det i början? Vi karismatiker älskar ju att säga att vi ska tillbaka till Apostlagärningarnas kristendom. Och då fanns det bara en kyrka, säger Ulf och skrattar.
En konsekvens av beslutet att upptas i katolska kyrkan är att Ulf och Birgitta lämnar Livets ord. De lämnar alla styrelseuppdrag (med undantag för att Birgitta fortsätter att arbeta med Indian Children, som hjälper fattiga barn i Indien) och går ur församlingen. Tanken på att lämna den församling de älskar har inte gjort makarna Ekmans beslut lättare.
– Det är en stor brottningskamp som har pågått i det fördolda, för vi älskar ju våra vänner i Livets ord. Och vi har ju dessutom startat det här. Att gå härifrån och gå någon annanstans, det är ju egentligen den otänkbara tanken, säger Birgitta. Vi vill inte såra någon, inte förskräcka någon och heller inte nedvärdera någon. Så det är klart att detta har varit en stor puckel på vägen.
Men övertygelsen har ändå fått dem att fatta sitt beslut.
– Vi har pratat, funderat och bett Jesus om hjälp hur vi ska göra med detta. För vi inser att vi tror på den katolska kyrkan och vi tror att den stammar från Jesus och apostlarna och då känns det ju smärtsamt att inte få vara en del av den. Vad gör man? Det har varit en period av vånda, men någon gång måste man fatta beslutet, förklarar Birgitta.
För att kunna upptas i katolska kyrkan krävs studier i katekesen. En bok som Ulf menar är "den bästa bok han läst". Studierna har Ulf och Birgitta gjort privat och det var förutsättningslöst. Det sista var viktigt, berättar de.
– När vi bestämde oss för att gå igenom undervisningen var det inte automatiskt förenat med något beslut. Vi kunde välja att göra klart alla studier och sedan säga att vi inte var intresserade, säger Ulf.

Ulf berättar att han vid varje viktigt vägskäl i livet har fått en bekräftelse, ofta genom en profetisk hälsning. Och den här gången är inget undantag.

Nyligen skickade påven en hälsning till en konferens som Kenneth Copeland höll i USA.
Samma dag fick Ulf ett telefonsamtal från en predikant som just hade varit med på mötet, men som inte kände till den situation som makarna Ekman stod i.

Mannen som ringer berättar att han varit på nämnda möte och ropar sedan i telefonen: "Gud säger till mig: Det ni beslutar er för är rätt. Dit ni är på väg stämmer. Det ni känner att ni ska göra ska ni göra. Ni ska gå till katolikerna. Ni ska göra det ni har bestämt er för att göra". För Ulf och Birgitta blev detta ännu en bekräftelse på det beslut de redan hade fattat.

Vad har ni mött för reaktioner från Livets ords styrelse när ni har berättat detta?

– En reaktion. "Ja, men det har vi ju anat länge", säger Ulf och skrattar hjärtligt.

– Ulf har ju skrivit mycket som pekar åt det här hållet, i Keryxartiklar och annat, så det kanske inte är så förvånande, förklarar Birgitta.

Att en pingst-karismatisk pastor av Ulf Ekmans dignitet bestämmer sig för att upptas i katolska kyrkan hör ändå inte till vanligheterna. Tvärtom lär det vara historiskt.
Både Ulf och Birgitta är noga med att påpeka att det inte finns någon konflikt i beslutet, utan att allt sker i harmoni med församlingen Livets ord. Och att det inte primärt handlar om att ta avstånd från något, utan snarare att bejaka en kallelse.
– Det finns ingen yttre orsak för mig att lämna Livets ord, att jag skulle ha tröttnat eller att det finns en konflikt eller så. Tvärtom, jag stortrivs. Så egentligen är det jättemärkligt att ta ett sådant beslut.

– Den enda logiska orsaken till detta beslut är att Gud har talat till oss om detta och övertygat oss på djupet om att det är detta vi ska göra, säger Ulf.

– Vi har känt att vårt uppdrag efter trettio år nu är avslutat. Herren sade till oss: "Uppdraget är avslutat, men vänskapen består". Så relationen till Livets ord kommer förstås bestå så länge vi lever, men den kommer vara annorlunda naturligtvis, fortsätter han.

Att Livets ord har fått Joakim Lundqvist som pastor gör att både Ulf och Birgitta känner en frihet att gå vidare.

– Vi är så tacksamma att Gud gav församlingen pastor Joakim, som är en helhjärtad och entusiastisk pastor. Det är jätteroligt. För man vill ju ta hand om sina barn, man kan inte lämna dem, säger Birgitta.

– Men det är också viktigt att säga att Joakim inte är någon lösning för att vi ska kunna bli katoliker. Däremot kunde jag tänka klarare när Joakim väl kom. När vi hade insatt Joakim som förstepastor blev denna möjlighet tydligare, säger Ulf.
Tror ni att fler kommer att gå in i katolska kyrkan till följd av ert beslut?

– Det här är något djupt personligt för var och en, så det kan man inte spekulera i, menar Birgitta. Det här är vårt djupt genomarbetade steg och sedan får var och en leva sitt liv med Herren och ta ansvar för det.
Men de tror inte att deras beslut kommer att vara startskottet för "en lång exodus". Och de vill också poängtera att deras väg nu skiljs från Livets ords väg.
– Vi har naturligtvis inga problem med att andra i vår församling upptäcker samma sak som vi, för vi tror att det är baserat på sanningen. Men beslutet vi tar, det är vårt eget beslut och vägen vi går är vår egen väg, säger Ulf.
Samtidigt understryker de Livets ords fortsatt viktiga roll i arbetet för enhet.
– Jag tror att Livets ord har en funktion i att bryta ner fördomar och öka förståelsen för bredden i Kristi kropp. Och Livets ord har dessutom en kallelse att predika tro och missionera, säger Ulf.

Rent formellt kommer Ulf och Birgitta att tillhöra Sankt Lars katolska församling i Uppsala, men de tror själva att de kommer att röra sig i katolska miljöer både i Sverige och utomlands.

– Vi har ägnat ett antal år åt att förklara för vårt sammanhang vad katolska kyrkan är och inte är. Det ska bli underbart att förenas med detta, men samtidigt tror jag vi har en roll i att förklara hur protestanter och pingst-karismatiker tänker. Och hur Gud använder dem. Enhet bygger ju på en ömsesidig förståelse, från båda sidor, och kan man bidra till det, då är det inte så dumt, säger Ulf.
Finns det även saker som den katolska kyrkan kan lära av protestanter?
– Ja, jag tror också att man från katolskt håll ser att det finns sådant inom protestantisk kristendom som man kan bejaka och lära av. Inte minst frimodig personlig evangelisation, säger Ulf.
Ser ni en uppgift för er del i just detta?
– Vi kommer inte med hög svansföring, utan vi kommer därför att vi behöver vad Jesus har lagt i den katolska kyrkan.
Jag behöver sakramenten, jag behöver läroämbetet, jag behöver påven, jag behöver den tradition som de förvaltar. Jag har behov av kyrkan för min egen frälsning. Så det är djupt personligt, förklarar Ulf.
Ulf och Birgitta Ekmans trosvandring fortsätter. För de ger inte sken av att veta exakt hur framtiden ska gestalta sig.
– Vi känner oss lite som Abraham och Sara. Gamlingarna som går till ett land som de inte riktigt känner till, säger hon och skrattar.
– Vi har fått leva hela vårt liv i tro och Gud låter oss inte leva på något annat sätt. Vi har aldrig haft någon annan trygghet än i Gud, och det är likadant nu, säger Ulf.
Lukas Berggren






Ulf Ekman lämnar Livets ord och blir katolik

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5804565

Ulf Ekman vid en gudstjänst hos Livets Ord i Uppsala (arkivbild). Foto: Fredrik Persson/TT_spe3d9de
Ulf Ekman, grundare och mångårig pastor i Livets ord i Uppsala, lämnar nu församlingen och konverterar tillsammans med sin fru till katolicismen. Det skriver Ulf Ekman själv på DN Debatt på nätet.
Publicerat söndag 9 mars kl 11:33


Kontakter med katolska kyrkan har "lett fram till en omprövning av vår övertygelse och vår kyrkliga praxis. Vi lämnar nu Livets ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan", skriver Ulf Ekman.
Ulf Ekman, som grundade församlingen i Uppsala 1983, meddelade samtidigt sitt beslut vid dagens gudstjänst hos Livets ord i Uppsala.
Församlingen Livets ord ger sitt stöd till grundaren Ulf Ekmans och hans frus beslut att övergå till den katolska kyrkan. Det skriver församlingens företrädare i ett pressmeddelande, där man samtidigt poängterar att Livets ord inte går samma väg.

SV:Diverse skitprat besvarat

Vilket ansvar skulle Ulf Ekman ha för folks oförmåga att tänka och agera själva? Läs mormons bok så kommer även du till insikt. http://mormon.org/swe/gratis-mormons-bok
Joseph Smith , 00:41SvaraAnmäl

SV:Diverse skitprat besvarat

Ursäkta, men jag tycker inte man kan berömma Ulf Ekman för att han beklagar lidande hos f.d. medlemmar (och andra församlingar) SAMTIDIGT SOM HAN GÅR UR FÖRSAMLINGEN. Lidande som han istället borde ha stått till svars för, och tillrättalagt MÅNGA ÅR TIDIGARE. Det är otroligt FEGT att göra det så här - när han är fri från ansvar, och kan lämna hela sammanhanget bakom sig. Det är inte imponerande. Det är patetiskt och pinsamt.
amanda, 00:25SvaraAnmäl

Ulf Ekman och hans fru

Hjälp vad mycket utagerande!
Herr och fru Ekman har valt att göra något som de inbördes
är överens om, SRs hemsida får bara på några timmar en
rad laddade meijl om att det av ena eller andra anledningen
är felaktigt eller dömer ut parets kommande handling.
Dom tycks ju ha fått en inre frid och stabilitet.
Jag tycker det verkar sunt och harmoniskt.
Man läser ju om så mycket trasigt och svårt.
Det här var ju en lågmäld glad nyhet.
Tallskogen, 2014-03-09 23:40SvaraAnmäl

Det är djupt tragiskt!

Det är djupt tragiskt att Ulf Ekman konverterade till katolicismen!
Han som i början på 90-talet lärde kristna folket att strida med Guds Ord och sade själv:
"Utrusta Guds folk med Hans trosord. Visa dem vilka andliga vapen de har"
Nu underkastar sig själv inför påvens makt och den mest auktoritativa kyrkan i världen  som anser att de har auktoritet att tolka Bibeln hur de vill!! 
Äre det inte djupt tragiskt?
Gregor, 2014-03-09 23:09SvaraAnmäl

religion är skit

Men Jesus är sanningen!
ex livetsorder, 2014-03-09 22:59SvaraAnmäl

Bibel

 Jag är katolik läser Bibeln flera timmar varje dag det gör de flesta Katoliker

Katolik, 2014-03-09 22:42SvaraAnmäl

Hur kan du

Hur kan du överge din tro på Bibeln ?
Det spelar ingen roll vad du säger för katolska kyrkan
Är inte en bibelförankrad kyrka!
Avgudadyrkan, ber för de döda ja det värsta är att Påven anser sig vara den enda ställföreträdaren för Gud på jorden!
Hur går det ihop med alla dina före detta predikningar och din förkunnelse genom åren?!
Du sviker många och framförallt Jesus, läs Bibeln och sluta gå på dina egna invigelser!
Tänk på alla som lyssnat på dig och litar på din förkunnelse!
Förlåt mig men du borde tänka till en gång till!
Åsa artsberg, 2014-03-09 21:41SvaraAnmäl

Kristus är vår rättfärdighet genom tron allena

Skillnaden på att vara troende på Jesus Kristus och att vara katolik är att enligt klassisk kristen syn samt bibel tolkning och tro- så behöver en troende inte gå via kyrkliga mellanhänder och påvar eller andra så kallade auktoriteter för att bikta sig och få förlåtelse utan att man kan gå direkt till GUD via bön då man som troende kristen har Bibeln som auktoritet och finner lösningar samt svaren endast där..


1 Timoteusbrevet 2:5 Ty Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. "
MVH-SMISK, 2014-03-09 20:53SvaraAnmäl

Ulf Ekman och hans fru

Kan man inte vara glad för att de båda gör något som de vill och trivs med.
Jag tycker att det är en oförarglig nyhet.
Hoppas att de får manga år tillsammans.
Tallskogen, 2014-03-09 20:53SvaraAnmäl

Diverse skitprat besvarat

Min egen kommentar: var och en måste följa sin egna inre personliga röst, så det Ekman gjorde var rätt. Det gav också en del extra bonuspoäng att be f.d. livets-ordare som blivit illa behandlade om ursäkt. Det gör mig litet imponerad. 

laffe: Han startade i "tokvänstern"
Om du med "tokvänstern" menar kristendomen, så har du rätt. Apg 4:34-35: "De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov." För allt högerfolk är det bäst att undvika kyrkan och konvertera till t.ex. asatro eller mammonism eller något.

Fredrik: (Ang. katolicismen) Dessutom är antisemitismen djupt rotad och samarbetet med nazismen dokumenterad.

Osant. Och tänk, det är exakt vad man anklagat protestantism för, p.g.a. diverse mindre smickrande uttalanden från Luther. Osant, det också, eftersom nazismen planerade utrota kristendomen och ersätta det med den "nationalsocialistiska SS-religionen."

Ateist: "Var glada att vi inte har militanta sekter i Sverige."
Är du alldeles säker på att vi inte har det? Vad sägs om Svenska Motståndsrörelsen SMR och attackerna i Kärrtorp?

villolära

vad kan man förvänta sig av en villolära som ulf ekman .han har väl bränt sina skepp och gått över till katolska kyrkan som för mig är ochså fel lära
lbebbe, 2014-03-09 19:18SvaraAnmäl

Ojdå.....

Men ärligt, vem bryr sig?
Ronny Bergman, 2014-03-09 18:27SvaraAnmäl

Det våras för guldplåtarna

Om fem år så kommer Ulf Ekman till ny insikt och då är han varmt välkommen. mormon.org
Joseph Smith, 2014-03-09 16:25SvaraAnmäl

Vilken spannande varldsnyhet...

Ekman bli katolik...Varlden stannar upp och jordklotet bromsar in....Feta rubriker i varldspressen....Oj, oj, oj...Vilken spannande nyhet.....

Halsar Gunnar Bergstrom i Vietnam...
Gunnar Bergstrom, 2014-03-09 16:24SvaraAnmäl

Var glada

Var glada att vi inte har militanta sekter i Sverige. Sekter som har mål att döda, skada eller lemlästa. Islamister, domedagssekter och liknande....

Var också glada att vi har religionsfrihet. Det är inte alla länder som har det. Förr i tiden hade Sverige ingen religionsfrihet och man var tvungen att vara kristen.
Ateist, 2014-03-09 16:16SvaraAnmäl

Ulf och Birgitta

har äntligen hittat hem.
Som Ulf säger att det är bland annat den katolska kyrkans moraliska fasthet och rika sakramentala liv som lockat honom och hustrun att konvertera.
Välkommen hit, 2014-03-09 16:12SvaraAnmäl

Oj!

Jag tycker faktiskt att det är trist att en så stor ledare för svensk karismatisk kristenhet så helt tar avstånd från sitt förflutna och tar ett kliv rakt ut i "tomhet". Låt oss hoppas att Ulf tillnyktrar och får ny stadga under sina fötter. 

Visserligen tror jag att även katoliker kan få del i himlen givet att de, liksom jag, tror att Jesus Kristus är Guds son och att han har dött för våra synder och att han uppstod från det döda på tredje dagen. Dock får vi absolut inte tillbe Maria eller andra gelikar eftersom det är ENDAST Jesus Kristus som är Herrarnas Herre och Kungars Konung som har gjort och fullbordat frälsningen, för dig och mig, och räddat dig och mig från evig förbannelse och främmandeskap från Abrahams Gud och därmed givit oss evigt liv!
Kenneth, 2014-03-09 15:35SvaraAnmäl

Låt om oss bedja...

...outgrundliga äro Herren Sebaots vägar.
Carl Cromagnon, 2014-03-09 14:56SvaraAnmäl

Debatt?

Det märkligaste här är att DN accepterar en "debattartikel" av det här slaget från en sektledare. Lite oroväckande.
Olof, 2014-03-09 14:40SvaraAnmäl

Bra Ulf,

vi måste följa vår inre röst/kompass, även om det smärtar omgivningen.
Också Troende, 2014-03-09 14:35SvaraAnmäl

Ekman blir katolik

Från en extrem till en annan, från karismatiskt kaos till påvlig dogmatism.
Uffe, det finns så mycket mellan dessa ytterligheter!
MickeB, 2014-03-09 13:58SvaraAnmäl

Otroligt konstigt

Vad händer med alla dessa människor som upphöjt Ulf Ekman till profetstatus. De måste känna sig förvirrade och lurade. Verklig kris!
Kris, 2014-03-09 13:15SvaraAnmäl

Aha, det är alltså så sektledare går i pension

Kanske dags för ett granskande reportage?
Jaså , 2014-03-09 12:47SvaraAnmäl

Tragiskt

Katolicismen har bara namnet gemensamt med äkta kristendom dessvärre. Det finns ingen organisation genom historien som har dödat fler troende än den katolska kyrkan. Dessutom är antisemitismen djupt rotad och samarbetet med nazismen dokumenterad.
Man får bara hoppas att inte fler följer efter paret Ekman i deras förvillelse.
1 Petrusbrevet 5:8 :
Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.
Fredrik, 2014-03-09 12:36SvaraAnmäl

Han startade i "tokvänstern"

Han omprövar alltid sin tro
laffe, 2014-03-09 12:35SvaraAnmäl

Märklig situation

Hur går det för alla dessa som fortfarande tillhör livets ord? Sönderfall?
Anonym, 2014-03-09 12:27SvaraAnmäl

Ulf Ekman lämnar Livets ord

Pastor Ulf Ekman, grundare av Livets ord, lämnar församlingen, konverterar och blir katolik. Samtidigt ber han om ursäkt för det lidande Livets ord orsakat.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ulf-ekman-lamnar-livets-ord_3343744.svd
9 mars 2014 kl 17:57 , uppdaterad: 9 mars 2014 kl 19:08

Ulf Ekman skriver själv på Dagens Nyheters debattsida att han och hans hustru Birgitta har omprövat sin övertygelse och kyrkliga praxis och nu lämnar Livets ord ”för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan”.
Han ber också om ursäkt för ”lidande och sår” som människor tillfogats genom kontakter med Livets ord: ”I detta har jag själv och andra företrädare för Livets ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.”
Ekman skriver också att det är bland annat den katolska kyrkans moraliska fasthet och rika sakramentala liv som lockat honom och hustrun att konvertera.
Joakim Lundqvist, som efterträdde Ulf Ekman som förstepastor i Livets ord förra året, anser inte att grundarens avhopp påverkar församlingen eftersom Ekman inte varit så intensivt involverad de senaste åren som förut.
TT: Ulf Ekman är för de flesta synonym med Livets ord, har inte det någon betydelse alls att han nu lämnar rörelsen?
- Det är säkert många som kan känna en förvåning över det steg han nu tar. Samtidigt har han betonat väldigt tydligt att det här inte är ett avståndstagande, säger han.

Ulf Ekman blir katolik

Grundare av Livets ord höll avskedspredikan i förmiddags



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18508752.ab

Pastor Ulf Ekman lämnar Livets ord – och blir katolik.
Det berättade han under gudstjänsten i dag.
I morgon hålls det ett krismöte för de chockade församlingsmedlemmarna.

På sin hemsida publicerar Livets ord en intervju med församlingens grundare, pastor Ulf Ekman och han fru Birgitta, där de båda berättar varför de hoppar av - för att upptas i katolska kyrkan.
– För Birgitta och mig har det varit en långsam utveckling där vi gått från att upptäcka nya saker, till att uppskatta det vi upptäckt, till att närma oss och även lära oss av våra trossyskon. Nu upplever vi att vi skall ta konsekvenserna av vad vi upptäckt, säger Ekman i intervjun på församlingens hemsida.
Medieprofilen Siewert Öholm ser sig själv som en god vän till Ulf Ekman och han tycker att Ekmans beslut om att bli katolik är fel.
– Ja, jag är besviken. Jag tycker att han smiter från sitt ansvar.
– Han skulle ha tagit den kampen tillsammans med sin församling, det han har grundat. 
På frågan vad som händer nu menar Öholm, som själv är aktiv kristen, att det kommer bli en stor förvirring ett tag i församlingen. 
Men det positiva, som han ser det, är att kyrkan nu får pröva sin egen teologi och komma fram till vad den står för.

Förklarar avhoppet i brev

 

Det var vid gudstjänsten i dag som Ulf Ekman, 63, berättade för församlingen om avhoppet.
Ett brev från honom till församlingens medlemmar publicerades också på hemsidan i dag.
I brevet skriver han, bland annat:
"När du nu läser detta har du säkert redan hört om den stora nyhet jag berättade om under söndagsgudstjänsten idag den 9 mars. Det jag berättade var att Birgitta och jag nu under våren kommer att avsluta vårt engagemang i denna underbara församling för att så småningom upptas i den Katolska kyrkan. För dig som hörde detta i söndags eller får nyheten nu på detta sätt, kanske det upplevs som en stor och omskakande överraskning."
Därefter förklarar han varför han tar detta steg och skriver, bland annat:
"Denna utveckling har gått steg för steg och är inte något som kommit plötsligt. På denna resa har vi många gånger känt igen oss och sagt; ”Ja, men så tror ju vi.” Det jag under dessa år har blivit övertygad om, det har jag också talat och skrivit om. Övertygelsen har med tiden breddats och fördjupats och till sist resulterat i det beslut vi nu tagit, nämligen att vi upplever Herrens ledning att förenas med den Katolska kyrkan."
Samt:
"För några månader sedan fick jag vad jag tror var ett ord från Herren om detta. Det är: ”Uppdraget är slutfört men vänskapen består.” Så hoppas och tror vi att det skall förbli."

Ber om ursäkt för lidande

 

I en debattartikel i DN ber han om ursäkt för "lidande och sår" som människor tillfogats genom kontakter med Livets Ord: "I detta har jag själv och andra företrädare för Livets Ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.", skriver han i debattartikeln.
Magnus Dahlberg, pressanvarig för Livets ord säger att Ulf Ekman slutade som förstepastor i församlingen den 3 mars i fjol. I februari i år gick han i pension. Joakim Lundqvist, som efterträdde Ulf Ekman som förstepastor i Livets ord förra året, skriver i ett pressmeddelande att församlingen inte går samma väg som grundaren och hans hustru.
På frågan om hur församlingsmedlemmarna reagerade på det som hände idag säger Magnus Dahlberg:
– Det var chockartat för en del, men jag tror inte att det var chockartat för alla. En del har nog sett det komma och en del har inte förväntat sig det.
Församlingen kommer att hålla ett extrainkallat möte för medlemmarna i morgon.





 Ulf Ekman konverterar till katolska kyrkan





 http://www.dagen.se/nyheter/ulf-ekman-konverterar-till-katolska-kyrkan/
Ulf Ekman och han fru Birgitta blir katoliker. Det meddelade Ekman i en predikan hos Livets ord i Uppsala på söndagen.
Ekman berättade om sin långa vandring mot katolska kyrkan. Den har pågått i närmare 10 år, sade han. Han förklarade sitt och sin frus steg som en längtan efter enhet. Han betonade att kristna är splittrade och att detta strider mot Guds ordning.
Ulf Ekman underströk att detta är ett personligt beslut. Han har inte för avsikt att få med församlingen Livets ord in i katolska kyrkan.
– Så kan man inte göra, underströk han.
Katolska kyrkan är bibliskt förankrad i sina dogmer, menade Ekman.
Han talade väl om Livets ord och sade att arbetet där fortsätter som tidigare. Han berättade hur glad han är över den positiva utvecklingen i församlingen.
– Den vilar i goda händer, sade Ekman.
Han återkom flera gånger till behovet av enhet i Kristi kropp. Han talade om katolska kyrkan som ”den äldsta kyrkan”.
Ekman beskrev hur han och hans fru under de senaste 10 åren upptäckt katolska kyrkan, lärt sig uppskatta den, velat närma sig den och nu förena sig med den.
– Vi upplever att Herren manat oss att förenas med den katolska kyrkan.
Ulf Ekman sade till gudstjänstbesökarna att han inte begär att det ska hålla med honom i allt, men att han hoppas att de ska respektera honom och Birgitta för deras beslut.
Den nuvarande föreståndaren, Joakim Lundqvist, tog till orda efter Ekmans predikan och underströk att han har fullt förtroende för Ulf och Birgitta Ekman. Den djupa vänskapen oss emellan består, sade han.
Gudstjänsten avslutades med att Lundqvist och församlingen bad för paret Ekman om Guds välsignelse över deras fortsatta gärning.
Jonathan Ekman, styrelseordförande och ytterst ansvarig för hela Livets Ord, skriver på sin blogg om föräldrarnas beslut att bli katoliker. Han beskriver det som en stor och dramatisk nyhet och att han förstår att många nu ställer sig frågan om vad som sker med Livets ord.
”Jag känner mig trygg i förtröstan på att Gud har sin hand över Livets Ord. Vi har mycket kvar att utföra och jag är fullt övertygad om att våra glansdagar inte på något vis ligger bakom oss. Vi har vår storhetstid framför oss, skriver Jonathan Ekman.
http://www.dn.se/debatt/darfor-lamnar-jag-livets-ord-och-blir-katolik/
”Därför lämnar jag Livets Ord och blir katolik”

Publicerad 2014-03-09 11:00

”Sedan millennieskiftet har jag och min hustru Birgitta på olika sätt kommit i kontakt med den vitala katolska kyrkan. Steg för steg har det lett fram till en omprövning av vår övertygelse och vår kyrkliga praxis. Vi lämnar nu Livets Ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan”, skriver Ulf Ekman, grundare av Livets Ord.

I Sverige har religion, i stället för att leva en tynande tillvaro, på olika sätt återigen tagit plats i svensk debatt. Som pastor för Livets Ord har jag aktivt deltagit i den svenska religiösa debatten samt själv varit föremål för rätt mycket uppmärksamhet. Som företrädare för en av de senare väckelserörelserna i Sverige, med en i många stycken ganska typisk väckelseteologi i botten, har jag fått uppleva medial kritik men också fått se ett arbete växa fram med en mängd olika verksamhetsområden, inte minst långt utanför Sverige.

Sedan millennieskiftet har min hustru Birgitta och jag på olika sätt kommit i kontakt med den katolska kyrkan. Det har varit en spännande upptäckt att i många internationella sammanhang, inte minst under de tre år vi var bosatta i Israel 2002–2005, möta en vital och levande katolsk tro. För oss innebar det både en utmaning och ett glädjefyllt igenkännande. Detta har steg för steg lett fram till en omprövning av vår teologiska övertygelse och vår kyrkliga praxis.

Kristna har alltid värnat om sanningar som för oss är omistliga. Både reformation och väckelse har uppstått ur behovet av att bevara det vi kristna menar vara centralt, och av behovet av förnyelse av det andliga livet. Baksidan av detta är de strider som ofta uppstått, som tyvärr många gånger har medfört djupa splittringar. Det är denna splittring vi kristna idag lever i och är delaktiga i, som mer än något annat allt mer har stört och berört mig. Jag har fått inse att den rörelse jag själv under de sista 30 åren har representerat, trots framgångar och mycket gott som skett på olika missionsfält, ändå är en del av den ständigt pågående protestantiska fragmentiseringen av kristenheten. Dessutom måste jag med sorg konstatera att slitningar, meningsskiljaktigheter och tvister har skapat ovänskap och att enskilda människor har tillfogats sår och lidanden genom sina kontakter med rörelsen. I detta har jag själv och andra företrädare för Livets Ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.

Det finns åtskilliga teologiska förklaringsmodeller till varför man egentligen inte skulle behöva bry sig om kristenhetens splittring, utan istället se den som en naturlig utveckling eller till och med en tillgång. Det har för Livets Ord funnits mycket konstruktivt att arbeta med, utifrån ett protestantiskt evangeliskt perspektiv, genom att aktivt verka för Jesu missionsbefallning, bygga församlingar och ägna sig åt hjälparbete av olika slag. Med andra ord, man skulle kunna slå sig till ro med ett pragmatiskt förhållningssätt, en kreativ entreprenöranda och en fruktbärande verksamhet där mycket gott har skett, som borde vara nog för att känna sig någorlunda tillfreds. Ändå har insikten om att detta inte är tillräckligt, vuxit i mig. Det var något väsentligt som saknades.

Som protestant har jag varit influerad av och anammat en gängse anti-katolsk retorik och i vårt tidigare skede både skrev och uttalade jag mig negativt och sårande om den katolska kyrkan. Detta är något som jag idag verkligen beklagar och ångrar.

Trots stor verksamhet och glädjande resultat var det den pragmatiska inställningen och kortsiktigheten i perspektivet på verksamheten, samt bristen på förståelse av vad Kyrka egentligen är, som störde mig alltmer.

För mig började detta så småningom bli både ett teologiskt och ett existentiellt problem. Är det så att kyrkor kommer och går, att kristna rörelser försvinner och ersätts av andra? Ska det vara så? Historiskt kan man ju ge belägg för att det tidvis sett ut så, men håller det teologiskt? Finns stabiliteten och den historiska kontinuiteten som utgör ett bärande element i den kristna tron bara på idéplanet, men inte som konkret synlig verklighet? Hur hänger det ihop med Jesu egna ord i Joh. 17:21: ”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” Utifrån dessa ord ser man att de kristnas enhet ligger högt upp på Jesu agenda och bildar en förutsättning för legitimitet och autenticitet för det kristna budskapet, evangeliet.

I våra möten med katoliker, inte minst internationellt under och efter Israelåren, började min hustru och jag skönja svar på dessa frågor. Vi började se att Kyrkan inte bara har en kontinuitet i den teologiska tanken eller genom andliga erfarenheter och verksamhet genom tiderna, utan också högst påtagligt och konkret i en synlig och bestående Kyrka. Som förkunnare har jag ofta betonat att det evangelium som Jesus förkunnade och den Andens kraft med vilken Jesus och apostlarna verkade, är både sann, verklig och bestående. Det är med andra ord relevant idag i vår moderna värld.

Vad jag inte såg var, att om detta är sant, då är det också sant att Jesus efterlämnade en Kyrka med apostoliskt ursprung, det som Nya Testamentet kallar för Kristi kropp. Denna synliga, konkreta Kyrka har en historisk kontinuitet från Jesu och apostlarnas tid, genom hela historien tills han kommer tillbaka.

Var finns då Kyrkan i all denna moderna flora av olika kristna grupperingar? Varför inte nöja sig med att bara låta alla blommor blomma? Naturligtvis finns Kyrkan på olika sätt närvarande hos alla Jesustroende. Men jag började inse att autenticiteten och fullheten av denna Kyrka och dess konkreta uttryck igenom historien finns i den katolska kyrkan. Denna insikt kom genom en djupare förståelse av Kyrkans sakramentala dimension och dess fasthållande av en autentisk auktoritet som kan avgöra och vägleda i både lärofrågor och moraliska frågor.

Tillsammans insåg min hustru och jag att den enhet mellan kristna som vi längtade efter fordrade att vi själva förenades med den Katolska kyrkan, som har funnits allt ifrån apostolisk tid. Vi hade kommit till den punkt då vi måste ta konsekvenserna av detta. Den Katolska kyrkans bevarande av den kristna tron, det rika sakramentala livet och hennes moraliska fasthet och djupt kärleksfulla barmhärtighet mot de allra fattigaste, de sjuka och de ofödda inger oss stor respekt och en stor längtan efter att få förenas med henne. Detta blev till sist en samvetsfråga för oss.

Detta är orsaken till en stor förändring i våra liv och i vår trosutövning, och innebär att min hustru och jag nu lämnar Livets Ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkans gemenskap. Det är en stor glädje för oss och har lett oss till att uppskatta vår Herre Jesus Kristus och hans Kyrka ännu mycket mer.

Ulf Ekman, pastor emeritus och grundare av Livets Ord


c.1600, from Latin emeritus "veteran soldier who has served his time," literally "that has finished work, past service," past participle of emerere "serve out, complete one's service," from ex- "out" (see ex-) + merere "to serve, earn," from PIE *(s)mer- "to get a share of something" (see merit (n.)). First used of retired professors 1794 in American English.

ex- 

word-forming element, in English meaning mainly "out of, from," but also "upwards, completely, deprive of, without," and "former;" from Latin ex "out of, from within," from PIE*eghs "out" (cf. Gaulish ex-, Old Irish ess-, Old Church Slavonic izu, Russian iz). In some cases also from Greek cognate exek. PIE *eghs had comparative form *eks-tero and superlative *eks-t(e)r-emo-.


c.1200, "spiritual credit" (for good works, etc.); c.1300, "spiritual reward," from Old French merite "wages, pay, reward; thanks; merit, moral worth, that which assures divine pity," and directly from Latin meritum "a merit, service, kindness, benefit, favor; worth, value, importance," neuter of meritus, past participle of mereremeriri "to earn, deserve, acquire, gain," from PIE root *(s)mer- "to allot, assign" (cf. Greek meros "part, lot," moira "share, fate," moros "fate, destiny, doom," Hittite mark "to divide" a sacrifice).

Sense of "worthiness, excellence" is from early 14c.; from late 14c. as "condition or conduct that deserves either reward or punishment;" also "a reward, benefit." Related: Merits.Merit system attested from 1880. Merit-monger was in common use 16c.-17c. in a sense roughly of "do-gooder."


late 15c., "to be entitled to," from Middle French meriter (Modern French mériter), from merite (n.), or directly from Latin meritare "to earn, yield," frequentative of mereri "to earn (money);" also "to serve as a soldier" (see merit (n.)). Related: Meritedmeriting.
"well-earned," c.1600, past participle adjective from merit (v.).


Inlagt av Leif Berg

 

Megachurch leader Ulf Ekman of the Word of Life ministry in Sweden has announced that he and his wife Birgitta have converted to Roman Catholicism. The announcement, according to reports, has left some in his congregation "partially stunned."


"We have seen a great love for Jesus and a sound theology, founded on the Bible and classic dogma. We have experienced the richness of sacramental life. We have seen the logic in having a solid structure for priesthood that keeps the faith of the church and passes it on from one generation to the next. We have met an ethical and moral strength and consistency that dare to face up to the general opinion, and a kindness towards the poor and the weak. And, last but not least, we have come in contact with representatives for millions of charismatic Catholics and we have seen their living faith.”
Rev 18:2  And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird. 

G2732
katoikētērion
From a derivative of G2730; a dwelling place: - habitation.

G2730
katoikeō
From G2596 and G3611; to house permanently, that is, reside (literally or figuratively): - dwell (-er), inhabitant (-ter).

G3611
oikeō
From G3624; to occupy a house that is, reside (figuratively inhabit, remain, inhere); by implication to cohabit: - dwell. See also G3625.
 G3624
oikos
Of uncertain affinity; a dwelling (more or less extensive, literally or figuratively); by implication a family (more or less related, literally or figuratively): - home, house (-hold), temple.
G3625
oikoumenē
Feminine participle present passive of G3611 (as noun, by implication of G1093); land, that is, the (terrene part of the) globe; specifically the Roman empire: - earth, world.
(ASV)  And he cried with a mighty voice, saying, Fallen, fallen is Babylon the great, and is become a habitation of demons, and a hold of every unclean spirit, and a hold of every unclean and hateful bird.

(BBE)  And he gave a loud cry, saying, Babylon the great has come down from her high place, she has come to destruction and has become a place of evil spirits, and of every unclean spirit, and a hole for every unclean and hated bird.

(Bibeln)  Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.

(Bishops)  And he cryed myghtyly with a strong voyce, saying: Great Babylon is fallen is fallen, and is become the habitation of deuyls, and the holde of all foule spirites, and a cage of all vncleane and hatefull byrdes:

(CEV)  The angel shouted, "Fallen! Powerful Babylon has fallen and is now the home of demons. It is the den of every filthy spirit and of all unclean birds, and every dirty and hated animal.

(DRB)  And he cried out with a strong voice, saying: Babylon the great is fallen, is fallen: and is become the habitation of devils and the hold of every unclean spirit and the hold of every unclean and hateful bird:

(ESV)  And he called out with a mighty voice, "Fallen, fallen is Babylon the great! She has become a dwelling place for demons, a haunt for every unclean spirit, a haunt for every unclean bird, a haunt for every unclean and detestable beast.

(Geneva)  And he cryed out mightily with a loud voyce, saying, It is fallen, it is fallen, Babylon that great citie, and is become the habitation of deuils, and the holde of all foule spirits, and a cage of euery vncleane and hatefull birde.

(GW)  He cried out in a powerful voice, "Fallen! Babylon the Great has fallen! She has become a home for demons. She is a prison for every evil spirit, every unclean bird, and every unclean and hated beast.

(ISV)  He cried out in a powerful voice, "Fallen! Babylon the Great has fallen! She has become a home for demons. She is a prison for every unclean spirit, a prison for every unclean bird, and a prison for every unclean and hated beast.

(KJV)  And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird.

(KJV-1611)  And he cryed mightily with a strog voyce, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of deuils, and the hold of euery foule spirit, and a cage of euery vncleane and hatefull bird:

(LEB)  And he cried out with a powerful voice, saying, "Fallen, fallen is Babylon the great, and it has become a dwelling place of demons and a haunt of every unclean spirit and a haunt of every unclean bird and a haunt of every unclean and detested animal.

(LITV)  And he cried in a strong, great voice, saying, Babylon the great has fallen! It has fallen, and it has become a dwelling-place of demons, and a prison of every unclean spirit, and a prison of every unclean bird, even having been hated,

(Murdock)  And he cried with a strong voice, saying: Fallen, fallen is Babylon the great: and hath become a cavern of demons, and the home of every unclean spirit, and the home of every unclean and hateful bird and the home of every unclean and hateful beast of prey.

(SFB)  Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.

(Webster)  And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of demons, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird.

(WNT)  and with a mighty voice he cried out, saying, "Great Babylon has fallen, has fallen, and has become a home for demons and a stronghold for every kind of foul spirit and for every kind of foul and hateful bird.

(YLT)  and he did cry in might--a great voice, saying, `Fall, fall did Babylon the great, and she became a habitation of demons, and a hold of every unclean spirit, and a hold of every unclean and hateful bird,
Gill


Revelation 18:2

And he cried mightily with a strong voice,.... Which shows not only the vehemence and affection of the ministers of the word, who will publish what follows, but the greatness and importance of it; and this loud voice may be, as for the sake of the whole church in general, that all may bear, so for the sake of those of the Lord's people in particular, that will be in Babylon at this time; and it may have regard to that deep sleep and spirit of slumber that Babylon itself will be in, which, notwithstanding this loud cry, will remain insensible of its ruin till it comes upon her, as was the case of old Babylon, Jer_51:39,

saying, Babylon the great is fallen, is fallen: the whole world is not designed by Babylon, for it is distinguished from all nations in the following verse; nor Babylon in Chaldea, which was fallen long before John saw this vision, but Rome Papal; See Gill on Rev_14:8 so the woman is called in Rev_17:5 who sits on seven mountains, and is that great city, the city of Rome, that reigns over the kings of the earth, Rev_18:9 this is said to be fallen, because, in a very little time after this declaration, it will fall; for as yet it was not destroyed, since after this the Lord's people are called upon to come out of her, and are bid to reward her double; and it is declared, that her plagues, should come in one day, and she should be burnt with fire; and an angel after this throws a millstone into the sea, saying, that so should Babylon be thrown down, Rev_18:4 and it is repeated to denote the certainty and utter destruction of her: and which is more fully expressed by what follows,

and is become the habitation of devils; as old Babylon was of satyrs, Isa_13:21 demons, which appeared in a hairy form, like goats, and the word is rendered devils in Lev_17:7 and the inhabitants of Rome now are no other; the pope and his cardinals, the priests, Jesuits, monks, and friars, are the spirits of devils, and their doctrines the doctrines of devils; see Rev_16:14

and the hold of every foul spirit: devils are frequently called unclean spirits, and these appear in desert and desolate places, Mat_12:43 where they are either of choice, or rather are obliged to it; and so the word translated "hold" signifies a prison, or place of confinement; and such as are comparable to unclean spirits now haunt and abound in Rome, and its territories; see Rev_16:13


and a cage of every unclean and hateful bird; such, as vultures, kites, owls, &c. which generally reside in desolate and uninhabited places; the Alexandrian copy, the Syriac and Ethiopic versions, add, "and the hold", or "seat of every unclean and hateful beast"; and so the desolation of old Babylon is described by wild beasts and doleful creatures dwelling in it, Isa_13:21. Some consider all this as a reason of the destruction of Babylon or Rome, because it now is the residence of persons comparable to devils, foul spirits, hateful birds, and beasts of prey; but this account rather describes its state and case in which it will be after its ruin, being never more to be inhabited by men, in allusion to old Babylon, Isa_13:19.


JFB
Revelation 18:2

mightily ... strong — not supported by manuscripts. But A, B, Vulgate, Syriac, and Coptic read, “with (literally, ‘in’) a mighty voice.”

is fallen, is fallen — so A, Vulgate, Syriac, and Andreas. But B and Coptic omit the second “is fallen” (Isa_21:9; Jer_51:8). This phrase is here prophetical of her fall, still future, as Rev_18:4 proves.

devils — Greek, “demons.”

the hold — a keep or prison.


Barnes

Revelation 18:2

And he cried mightily - Literally, “he cried with a strong great voice.” See Rev_10:3.
Babylon the great is fallen, is fallen - See the notes on Rev_14:8. The proclamation here is substantially the same as in that place, and no doubt the same thing is referred to.
And is become the habitation of devils - Of demons - in allusion to the common opinion that the demons inhabited abandoned cities, old ruins, and deserts. See the notes on Mat_12:43-45. The language here is taken from the description of Babylon in Isa_13:20-22; and for a full illustration of the meaning, see the notes on that passage.

And the hold of every foul spirit - φυλακὴ  phulakē. A watch-post, station, haunt of such spirits - That is, they, as it were, kept guard there; were stationed there; haunted the place.

And a cage of every unclean and hateful bird - That is, they would resort there, and abide there as in a cage. The word translated “cage” is the same which is rendered “hold” - φυλακὴ  phulakē. In Isa_13:21, it is said, “and owls shall dwell there”; and in Isa_14:23, it is said that it would be a “possession for the bittern.” The idea is that of utter desolation; and the meaning here is, that spiritual Babylon - papal Rome Rev_14:8 - will be reduced to a state of utter desolation resembling that of the real Babylon. It is not necessary to suppose this of the city of Rome itself - for that is not the object of the representation. It is the papacy, represented under the image of the city, and having its seat there. That is to be destroyed as utterly as was Babylon of old; that will become as odious, and loathsome, and detestable as the literal Babylon, the abode of monsters is.

_________________________________________________________________________________


Livets ords grundare – Ulf och Birgitta Ekman – har beslutat sig för att bli katoliker och upptas i katolska kyrkan.

http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/03/09/Paret-Ekman-blir-katoliker-lamnar-Livets-ord/

Livets ords grundare – Ulf och Birgitta Ekman – har beslutat sig för att bli katoliker och upptas i katolska kyrkan. Att de skulle lämna Livets ord beskriver de själva som "den otänkbara tanken". Men så blir det alltså. I en exklusiv intervju med Världen idag berättar de om den både långa och svåra processen, om hur synen på katoliker och katolska läror har förändrats och om deras starka attraktion till katolska kyrkan.
Storvreta Under lång tid har det pratats om Ulf Ekmans närmande till katolska kyrkan. I femton år har han påtalat behovet av enhet, inte minst med de historiska kyrkorna, vilket har föranlett både samtal och spekulationer. När sonen – Benjamin Ekman – valde att konvertera under hösten tog diskussionen ny fart. Skulle Ulf och Birgitta Ekman gå samma väg? Och svaret på den frågan är ja. Exakt när det kommer ske behåller de för sig själva, men det blir "någon gång under våren".

Ulf och Birgitta förklarar att deras eget och sonen Benjamins beslut är oberoende av varandra. Och att de blev överraskade när sonen meddelade sitt beslut.
– Vi trodde länge att han kanske skulle förena sig med den ortodoxa kyrkan, för han har varit intresserad av och tyckt om den kyrkan. Men så ringde han oss en dag i höstas och berättade att han hade bestämt sig för att gå med i katolska kyrkan. Då blev vi faktiskt överraskade, berättar Birgitta, men tillägger att de är glada för att sonen har funnit ett andligt hem i Lund.
Någon gång under hösten beslutade Ulf och Birgitta sig för att upptas i katolska kyrkan. Även om beslutet ligger i närtid, så har processen varit lång, berättar de.
– Vi har bett, funderat, forskat, undersökt och frågat Herren under lång tid, säger Ulf.
– Ja, det är en process som pågått ända sedan millennieskiftet, berättar Birgitta.
Längtan efter enhet går ännu längre tillbaka i tiden. Ulf knyter an till en händelse i slutet av sjuttiotalet, när han sitter på en lunchrestaurang tillsammans med en studiekompis och plötsligt börjar gråta.
– Jag fick en ögonblicklig upplevelse av hur Jesus upplever att hans kyrka är splittrad. Det var som en flash, att detta inte behagar Gud och att Jesus sörjer över detta.
Upplevelsen på lunchrestaurangen försvann sedan ur minnet, men har kommit tillbaka igen de senaste tio åren, berättar han. I den process som nu har varit, har upptäckten av enhet varit väldigt central.
Ulf Ekman tar fram sin bibel och läser upp ett bibelord från Johannes 11:52, där aposteln Johannes skriver: "Ja, han [Jesus] skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn."
– I själva centrum av evangeliet ligger samlandet och förenandet. Vi använder ibland evangeliet för att splittra människor och det är jag också delaktig i. Vi gör det kanske inte av illvilja, utan för att vi lever i en väldigt splittrad värld. Men jag menar att det ligger väldigt starkt på Guds hjärta att vi ska förenas. Jesus dog för just detta.
I början av Livets ords historia uttalade Ulf Ekman ibland kritik mot katolska kyrkan och församlingen bad bland annat emot att påven skulle komma på besök till Uppsala.
– Jag skrev några kritiska artiklar, vi bad att Sverige skulle bevara sin evangeliska tro när påven skulle komma till Uppsala och jag har undervisat en del på bibelskolan om detta. Men bortsett från det, som var i ett ganska tidigt skede, så har vi inte ägnat en massa tid åt dessa frågor. Däremot har vi definitivt varit en del av den allmänna negativismen.
Ulf Ekman värjer sig mot den bild som ibland målas upp av att just han skulle ha varit särskilt kritisk.
– Det var inte en huvudfråga för oss. Kritisk var jag, på samma sätt som många andra väckelsekristna, säger han.
– Det finns ju rabiata katolikhatare och sådana har vi aldrig varit. Men vi har varit misstänksamma och även okunniga, förklarar Birgitta.
Bygger den negativa inställning många har till katolska kyrkan ofta på okunnighet, tror ni?
– Ja, det tror jag absolut, säger Birgitta. Vi utsätts ju inte så mycket för katolska kyrkans influenser i Sverige. Katolska kyrkan här uppfattade vi då som en mindre invandrarkyrka, som man inte stötte på så mycket.
De berättar om sin egen process, där fördomar har kommit på skam och där de har fått revidera sin syn på olika katolska läror. Birgitta berättar att hon närmast kände sig lurad när hon började upptäcka det som fanns i den katolska kyrkan.
– När jag upptäckte alla dessa positiva sidor så tänkte jag: Varför har ingen berättat det här? Någon måste ha undanhållit detta från mig och alla andra frikyrkliga, tänkte jag. Det har varit den ena aha-upplevelsen efter den andra när man läser. Försoningen, helande, tron på under, allt detta finns där starkt och välartikulerat och vi vet inte ens om det. Så vi har stått där och rodnat av skam när vi har upptäckt vår okunskap.
Ulf berättar att mycket av det han har kommit i kontakt med har provocerat honom och förändrat hans syn på katolska kyrkan.
– När jag läste den katolska socialläran så insåg jag att allt det jag tror på står där. När jag läste grundläggande dogmatik så insåg jag att det var saker jag alltid har trott på, men som ingen har kunnat formulera så bra.
Birgitta jämför fördomarna mot katolska kyrkan, med de fördomar de själva har utsatts för under åren på Livets ord.
– Människor på Livets ord har lidit för att andra människor har fått sina uppgifter från Aftonbladet och Expressen. Det jag började inse är att vi gör på precis samma sätt när det gäller den katolska kyrkan. Vi vet, tycker vi, vi har läst anti-katolska böcker, vi har det svart på vitt. Men i själva verket är det hörsägen.
Hon tar synen på Maria som exempel.
– Någon kanske säger till katolikerna: "Ni tillber Maria" och de tänker "Nej, det gör vi inte. Maria är en människa och vi skulle aldrig be till Maria som vi ber till Gud". Så det är inte schysst att döma en kyrka eller en rörelse på sekundära källor. Det är därför jag har sett det som angeläget att ta reda på från deras officiella skrifter vad de verkligen säger.
Att det finns vissa katolska läror som protestantiska kristna har frågor omkring är Ulf och Birgitta väl medvetna om. I höstas skrev Ulf Ekman en uppmärksammad artikel i den teologiska tidskriften Keryx, där han bland annat lyfte fram behovet av ett läroämbete, som kan fälla avgörandet vid olika tolkningar av Bibeln. Ulf menar att behovet av ett sådant ämbete är stort.
– För mig är det fullständigt obegripligt hur man kan säga att vi inte behöver något läroämbete. Om vi har fem bibelord och arton åsikter om dessa bibelord, vem avgör då? Antingen är det att mitt intellekt är bättre än ditt, att jag har läst mer än du, att jag kan övertyga bättre än du kan, att jag är mer passionerad än du är som avgör att min åsikt vinner över din åsikt. Eller också finns det ett läroämbete som säger: regelboken säger att det är så här man dömer i den här frågan.
Kan ett sådant läroämbete gestaltas även i frikyrkligheten, eller pekar det automatiskt mot påven?
– Det finns frön av detta nedlagda överallt. Guds nåd över frikyrkorna och protestantisk kristendom är fantastisk. Gud verkar ju i alla lemmar i Kristi kropp.
Men du ser påven som det yttersta uttrycket för ett sådant läroämbete?

– Ja, absolut är han det.
 

Ja, jag tror på nödvändigheten av en yttersta instans.
 
I nämnda Keryx-artikel problematiserade Ulf även reformationen och beskrev den som ett "ecklesiologiskt trendbrott", där kyrkosynen förändrades i grunden. Men han menar ändå att reformationen var nödvändig.
– Det fanns ett stort behov av en reformatorisk förändring. Det som skedde var att det gick över i en protestantisk revolution, där det polariserades från båda håll. Och där sker det stora brottet. Resultatet blev att man så småningom avskaffade läroämbetet och kontinuiteten bröts väldigt tydligt. Man försökte börja om.
Ulf Ekman ser ett behov av ständig reformation, men frågar sig om det är nödvändigt att "starta om" vid varje tillfälle.
– Resultatet av omstarten vid reformationen var inte bara det vi har lärt oss – att kyrkan blev friare och bättre – utan kyrkan blev i stället mer sekulariserad och splittrad. Så småningom tunnas kyrkosynen ut och den kristna tron individualiseras.
Om reformationen resulterade i den splittring Ulf Ekman ser, så har den sedan fortsatt genom olika väckelserörelser, menar han.
– Det finns en tanke genom väckelsehistorien att man ska "dra ut" från något, för att de andra inte är tillräckligt rena. Detta har lett till den ena splittringen efter den andra. Man tänker nog att om man gör det, så renodlar man och då blir man stark. Det vi har upptäckt på vår resa är att detta inte är sant, utan att man bara blir mer begränsad.
Syftet med väckelse, eller reformation, är enligt Ulf Ekman att vitalisera hela Kristi kropp.
– Gud låter olika väckelser komma därför att han vill lyfta fram och levandegöra något och det är ju underbart. Men sedan vill han inkorporera det i Kristi kropp. När pingstväckelsen blev karismatisk väckelse och gick in i Kristi kropp på allvar, i stället för att bara vara isolerad, så blev det till välsignelse för alla samfund.
 

Och nu har vi 120 miljoner katolska karismatiker som ett resultat av det.

Hur ser du på ett begrepp som Sola Scriptura?
– Vad många menar med Sola Scriptura i dag är att vi tror på Bibeln och där håller jag självfallet med. Man kan likaväl säga Skriftens primat, som ju betyder att vi sätter Skriften främst.
Ulf och Birgitta berättar att upptäckten av enhetens betydelse har inneburit en förändrad attityd gentemot andra kristna, och inte minst mot just katoliker.
– Upptäckten av dem och gemenskapen med dem skakade om oss och provocerade och utmanade vår egen okunnighet och våra egna fördomar, berättar Ulf.
– I kontakten med katoliker så upptäckte vi dels hur levande de är, hur duktiga de är, hur kunniga de är, hur överlåtna de är och hur starka i sin tro de är. Detta är ju någonting som väckelsekristna tycker sig ha monopol på, så för mig var det en tillnyktrande upplevelse att inse att vi inte alls har monopol på det, säger Ulf.
Ulf och Birgitta framhåller särskilt två personer som har betytt mycket för dem i den process som har varit. Den förste är biskop Anders Arborelius.
– Hans liv och hans exempel har talat högt till mig personligen, nästan sedan den dag han blev biskop i december 1999, säger Ulf. Om det är någon svensk som har betytt något för oss i den här frågan, så är det han.
Men även Wilfrid Stinissen, som nyligen flyttade hem till Herren, har spelat en viktig roll i Ulf och Birgittas beslut.
– Han har varit en härlig, härlig vän och fader att sitta och prata med, berättar Birgitta. Vi saknar honom mycket, för han hjälpte oss verkligen.
Ulf och Birgitta sammanfattar skälen till sitt beslut.
– För oss har detta varit en upptäckt på flera plan. Av levande katolska människor, stark bibliskt förankrad teologi, ett rikt gudstjänstliv, en stark mission, ett socialt patos och en etisk styrka. Detta samlat har utövat en stark attraktionskraft på oss, förklarar Ulf.
När man talar om enhet så tänker nog många på en relationell sak och inte kanske som en organisatorisk enhet. Hur ser ni på det?
– Alla kristna tycker ju om enhet, men man menar så olika saker. Det är ju väldigt bra att ha en bra relation till andra människor i olika samfund. Att komma över skiljaktigheter och sluta tjafsa. Och även om man inte kommer överens kan vi ha en försonlig och saklig inställning till varandra. Det är ju ett gott och nödvändigt arbete, men det är inte tillräckligt, menar Ulf.
Räcker det inte att vi älskar varandra?
– Så säger ju folk i dag som lever i samboförhållanden. Men Jesus har inte 20 000 fruar, han har inte heller ett samboförhållande med en, utan det finns ett konkret inre och yttre förhållande med en brud, säger Ulf.

Så det krävs en organisatorisk enhet?

– Det här går tillbaka till vilken kyrkosyn man har. Kyrkan är Kristi kropp, en strukturerad enhet. Den är konkret, den är avgränsad, den går att ta på. Den är inte ett gasmoln utan har både en yttersida och en innersida, kropp och Ande. Och kroppen syns. Jesus vandrade omkring i trettio år och syntes. På samma sätt måste kyrkan ha ett konkret uttryck. Och hur var det i början? Vi karismatiker älskar ju att säga att vi ska tillbaka till Apostlagärningarnas kristendom. Och då fanns det bara en kyrka, säger Ulf och skrattar.
En konsekvens av beslutet att upptas i katolska kyrkan är att Ulf och Birgitta lämnar Livets ord. De lämnar alla styrelseuppdrag (med undantag för att Birgitta fortsätter att arbeta med Indian Children, som hjälper fattiga barn i Indien) och går ur församlingen. Tanken på att lämna den församling de älskar har inte gjort makarna Ekmans beslut lättare.
– Det är en stor brottningskamp som har pågått i det fördolda, för vi älskar ju våra vänner i Livets ord. Och vi har ju dessutom startat det här. Att gå härifrån och gå någon annanstans, det är ju egentligen den otänkbara tanken, säger Birgitta. Vi vill inte såra någon, inte förskräcka någon och heller inte nedvärdera någon. Så det är klart att detta har varit en stor puckel på vägen.
Men övertygelsen har ändå fått dem att fatta sitt beslut.
– Vi har pratat, funderat och bett Jesus om hjälp hur vi ska göra med detta. För vi inser att vi tror på den katolska kyrkan och vi tror att den stammar från Jesus och apostlarna och då känns det ju smärtsamt att inte få vara en del av den. Vad gör man? Det har varit en period av vånda, men någon gång måste man fatta beslutet, förklarar Birgitta.
För att kunna upptas i katolska kyrkan krävs studier i katekesen. En bok som Ulf menar är "den bästa bok han läst". Studierna har Ulf och Birgitta gjort privat och det var förutsättningslöst. Det sista var viktigt, berättar de.
– När vi bestämde oss för att gå igenom undervisningen var det inte automatiskt förenat med något beslut. Vi kunde välja att göra klart alla studier och sedan säga att vi inte var intresserade, säger Ulf.

Ulf berättar att han vid varje viktigt vägskäl i livet har fått en bekräftelse, ofta genom en profetisk hälsning. Och den här gången är inget undantag.

Nyligen skickade påven en hälsning till en konferens som Kenneth Copeland höll i USA.
Samma dag fick Ulf ett telefonsamtal från en predikant som just hade varit med på mötet, men som inte kände till den situation som makarna Ekman stod i.

Mannen som ringer berättar att han varit på nämnda möte och ropar sedan i telefonen: "Gud säger till mig: Det ni beslutar er för är rätt. Dit ni är på väg stämmer. Det ni känner att ni ska göra ska ni göra. Ni ska gå till katolikerna. Ni ska göra det ni har bestämt er för att göra". För Ulf och Birgitta blev detta ännu en bekräftelse på det beslut de redan hade fattat.

Vad har ni mött för reaktioner från Livets ords styrelse när ni har berättat detta?

– En reaktion. "Ja, men det har vi ju anat länge", säger Ulf och skrattar hjärtligt.

– Ulf har ju skrivit mycket som pekar åt det här hållet, i Keryxartiklar och annat, så det kanske inte är så förvånande, förklarar Birgitta.

Att en pingst-karismatisk pastor av Ulf Ekmans dignitet bestämmer sig för att upptas i katolska kyrkan hör ändå inte till vanligheterna. Tvärtom lär det vara historiskt.
Både Ulf och Birgitta är noga med att påpeka att det inte finns någon konflikt i beslutet, utan att allt sker i harmoni med församlingen Livets ord. Och att det inte primärt handlar om att ta avstånd från något, utan snarare att bejaka en kallelse.
– Det finns ingen yttre orsak för mig att lämna Livets ord, att jag skulle ha tröttnat eller att det finns en konflikt eller så. Tvärtom, jag stortrivs. Så egentligen är det jättemärkligt att ta ett sådant beslut.

– Den enda logiska orsaken till detta beslut är att Gud har talat till oss om detta och övertygat oss på djupet om att det är detta vi ska göra, säger Ulf.

– Vi har känt att vårt uppdrag efter trettio år nu är avslutat. Herren sade till oss: "Uppdraget är avslutat, men vänskapen består". Så relationen till Livets ord kommer förstås bestå så länge vi lever, men den kommer vara annorlunda naturligtvis, fortsätter han.

Att Livets ord har fått Joakim Lundqvist som pastor gör att både Ulf och Birgitta känner en frihet att gå vidare.

– Vi är så tacksamma att Gud gav församlingen pastor Joakim, som är en helhjärtad och entusiastisk pastor. Det är jätteroligt. För man vill ju ta hand om sina barn, man kan inte lämna dem, säger Birgitta.

– Men det är också viktigt att säga att Joakim inte är någon lösning för att vi ska kunna bli katoliker. Däremot kunde jag tänka klarare när Joakim väl kom. När vi hade insatt Joakim som förstepastor blev denna möjlighet tydligare, säger Ulf.
Tror ni att fler kommer att gå in i katolska kyrkan till följd av ert beslut?

– Det här är något djupt personligt för var och en, så det kan man inte spekulera i, menar Birgitta. Det här är vårt djupt genomarbetade steg och sedan får var och en leva sitt liv med Herren och ta ansvar för det.
Men de tror inte att deras beslut kommer att vara startskottet för "en lång exodus". Och de vill också poängtera att deras väg nu skiljs från Livets ords väg.
– Vi har naturligtvis inga problem med att andra i vår församling upptäcker samma sak som vi, för vi tror att det är baserat på sanningen. Men beslutet vi tar, det är vårt eget beslut och vägen vi går är vår egen väg, säger Ulf.
Samtidigt understryker de Livets ords fortsatt viktiga roll i arbetet för enhet.
– Jag tror att Livets ord har en funktion i att bryta ner fördomar och öka förståelsen för bredden i Kristi kropp. Och Livets ord har dessutom en kallelse att predika tro och missionera, säger Ulf.

Rent formellt kommer Ulf och Birgitta att tillhöra Sankt Lars katolska församling i Uppsala, men de tror själva att de kommer att röra sig i katolska miljöer både i Sverige och utomlands.

– Vi har ägnat ett antal år åt att förklara för vårt sammanhang vad katolska kyrkan är och inte är. Det ska bli underbart att förenas med detta, men samtidigt tror jag vi har en roll i att förklara hur protestanter och pingst-karismatiker tänker. Och hur Gud använder dem. Enhet bygger ju på en ömsesidig förståelse, från båda sidor, och kan man bidra till det, då är det inte så dumt, säger Ulf.
Finns det även saker som den katolska kyrkan kan lära av protestanter?
– Ja, jag tror också att man från katolskt håll ser att det finns sådant inom protestantisk kristendom som man kan bejaka och lära av. Inte minst frimodig personlig evangelisation, säger Ulf.
Ser ni en uppgift för er del i just detta?
– Vi kommer inte med hög svansföring, utan vi kommer därför att vi behöver vad Jesus har lagt i den katolska kyrkan.
Jag behöver sakramenten, jag behöver läroämbetet, jag behöver påven, jag behöver den tradition som de förvaltar. Jag har behov av kyrkan för min egen frälsning. Så det är djupt personligt, förklarar Ulf.
Ulf och Birgitta Ekmans trosvandring fortsätter. För de ger inte sken av att veta exakt hur framtiden ska gestalta sig.
– Vi känner oss lite som Abraham och Sara. Gamlingarna som går till ett land som de inte riktigt känner till, säger hon och skrattar.
– Vi har fått leva hela vårt liv i tro och Gud låter oss inte leva på något annat sätt. Vi har aldrig haft någon annan trygghet än i Gud, och det är likadant nu, säger Ulf.
Lukas Berggren






Ulf Ekman lämnar Livets ord och blir katolik

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5804565

Ulf Ekman vid en gudstjänst hos Livets Ord i Uppsala (arkivbild). Foto: Fredrik Persson/TT_spe3d9de
Ulf Ekman, grundare och mångårig pastor i Livets ord i Uppsala, lämnar nu församlingen och konverterar tillsammans med sin fru till katolicismen. Det skriver Ulf Ekman själv på DN Debatt på nätet.
Publicerat söndag 9 mars kl 11:33


Kontakter med katolska kyrkan har "lett fram till en omprövning av vår övertygelse och vår kyrkliga praxis. Vi lämnar nu Livets ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan", skriver Ulf Ekman.
Ulf Ekman, som grundade församlingen i Uppsala 1983, meddelade samtidigt sitt beslut vid dagens gudstjänst hos Livets ord i Uppsala.
Församlingen Livets ord ger sitt stöd till grundaren Ulf Ekmans och hans frus beslut att övergå till den katolska kyrkan. Det skriver församlingens företrädare i ett pressmeddelande, där man samtidigt poängterar att Livets ord inte går samma väg.

SV:Diverse skitprat besvarat

Vilket ansvar skulle Ulf Ekman ha för folks oförmåga att tänka och agera själva? Läs mormons bok så kommer även du till insikt. http://mormon.org/swe/gratis-mormons-bok
Joseph Smith , 00:41SvaraAnmäl

SV:Diverse skitprat besvarat

Ursäkta, men jag tycker inte man kan berömma Ulf Ekman för att han beklagar lidande hos f.d. medlemmar (och andra församlingar) SAMTIDIGT SOM HAN GÅR UR FÖRSAMLINGEN. Lidande som han istället borde ha stått till svars för, och tillrättalagt MÅNGA ÅR TIDIGARE. Det är otroligt FEGT att göra det så här - när han är fri från ansvar, och kan lämna hela sammanhanget bakom sig. Det är inte imponerande. Det är patetiskt och pinsamt.
amanda, 00:25SvaraAnmäl

Ulf Ekman och hans fru

Hjälp vad mycket utagerande!
Herr och fru Ekman har valt att göra något som de inbördes
är överens om, SRs hemsida får bara på några timmar en
rad laddade meijl om att det av ena eller andra anledningen
är felaktigt eller dömer ut parets kommande handling.
Dom tycks ju ha fått en inre frid och stabilitet.
Jag tycker det verkar sunt och harmoniskt.
Man läser ju om så mycket trasigt och svårt.
Det här var ju en lågmäld glad nyhet.
Tallskogen, 2014-03-09 23:40SvaraAnmäl

Det är djupt tragiskt!

Det är djupt tragiskt att Ulf Ekman konverterade till katolicismen!
Han som i början på 90-talet lärde kristna folket att strida med Guds Ord och sade själv:
"Utrusta Guds folk med Hans trosord. Visa dem vilka andliga vapen de har"
Nu underkastar sig själv inför påvens makt och den mest auktoritativa kyrkan i världen  som anser att de har auktoritet att tolka Bibeln hur de vill!! 
Äre det inte djupt tragiskt?
Gregor, 2014-03-09 23:09SvaraAnmäl

religion är skit

Men Jesus är sanningen!
ex livetsorder, 2014-03-09 22:59SvaraAnmäl

Bibel

 Jag är katolik läser Bibeln flera timmar varje dag det gör de flesta Katoliker

Katolik, 2014-03-09 22:42SvaraAnmäl

Hur kan du

Hur kan du överge din tro på Bibeln ?
Det spelar ingen roll vad du säger för katolska kyrkan
Är inte en bibelförankrad kyrka!
Avgudadyrkan, ber för de döda ja det värsta är att Påven anser sig vara den enda ställföreträdaren för Gud på jorden!
Hur går det ihop med alla dina före detta predikningar och din förkunnelse genom åren?!
Du sviker många och framförallt Jesus, läs Bibeln och sluta gå på dina egna invigelser!
Tänk på alla som lyssnat på dig och litar på din förkunnelse!
Förlåt mig men du borde tänka till en gång till!
Åsa artsberg, 2014-03-09 21:41SvaraAnmäl

Kristus är vår rättfärdighet genom tron allena

Skillnaden på att vara troende på Jesus Kristus och att vara katolik är att enligt klassisk kristen syn samt bibel tolkning och tro- så behöver en troende inte gå via kyrkliga mellanhänder och påvar eller andra så kallade auktoriteter för att bikta sig och få förlåtelse utan att man kan gå direkt till GUD via bön då man som troende kristen har Bibeln som auktoritet och finner lösningar samt svaren endast där..


1 Timoteusbrevet 2:5 Ty Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. "
MVH-SMISK, 2014-03-09 20:53SvaraAnmäl

Ulf Ekman och hans fru

Kan man inte vara glad för att de båda gör något som de vill och trivs med.
Jag tycker att det är en oförarglig nyhet.
Hoppas att de får manga år tillsammans.
Tallskogen, 2014-03-09 20:53SvaraAnmäl

Diverse skitprat besvarat

Min egen kommentar: var och en måste följa sin egna inre personliga röst, så det Ekman gjorde var rätt. Det gav också en del extra bonuspoäng att be f.d. livets-ordare som blivit illa behandlade om ursäkt. Det gör mig litet imponerad. 

laffe: Han startade i "tokvänstern"
Om du med "tokvänstern" menar kristendomen, så har du rätt. Apg 4:34-35: "De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov." För allt högerfolk är det bäst att undvika kyrkan och konvertera till t.ex. asatro eller mammonism eller något.

Fredrik: (Ang. katolicismen) Dessutom är antisemitismen djupt rotad och samarbetet med nazismen dokumenterad.

Osant. Och tänk, det är exakt vad man anklagat protestantism för, p.g.a. diverse mindre smickrande uttalanden från Luther. Osant, det också, eftersom nazismen planerade utrota kristendomen och ersätta det med den "nationalsocialistiska SS-religionen."

Ateist: "Var glada att vi inte har militanta sekter i Sverige."
Är du alldeles säker på att vi inte har det? Vad sägs om Svenska Motståndsrörelsen SMR och attackerna i Kärrtorp?

villolära

vad kan man förvänta sig av en villolära som ulf ekman .han har väl bränt sina skepp och gått över till katolska kyrkan som för mig är ochså fel lära
lbebbe, 2014-03-09 19:18SvaraAnmäl

Ojdå.....

Men ärligt, vem bryr sig?
Ronny Bergman, 2014-03-09 18:27SvaraAnmäl

Det våras för guldplåtarna

Om fem år så kommer Ulf Ekman till ny insikt och då är han varmt välkommen. mormon.org
Joseph Smith, 2014-03-09 16:25SvaraAnmäl

Vilken spannande varldsnyhet...

Ekman bli katolik...Varlden stannar upp och jordklotet bromsar in....Feta rubriker i varldspressen....Oj, oj, oj...Vilken spannande nyhet.....

Halsar Gunnar Bergstrom i Vietnam...
Gunnar Bergstrom, 2014-03-09 16:24SvaraAnmäl

Var glada

Var glada att vi inte har militanta sekter i Sverige. Sekter som har mål att döda, skada eller lemlästa. Islamister, domedagssekter och liknande....

Var också glada att vi har religionsfrihet. Det är inte alla länder som har det. Förr i tiden hade Sverige ingen religionsfrihet och man var tvungen att vara kristen.
Ateist, 2014-03-09 16:16SvaraAnmäl

Ulf och Birgitta

har äntligen hittat hem.
Som Ulf säger att det är bland annat den katolska kyrkans moraliska fasthet och rika sakramentala liv som lockat honom och hustrun att konvertera.
Välkommen hit, 2014-03-09 16:12SvaraAnmäl

Oj!

Jag tycker faktiskt att det är trist att en så stor ledare för svensk karismatisk kristenhet så helt tar avstånd från sitt förflutna och tar ett kliv rakt ut i "tomhet". Låt oss hoppas att Ulf tillnyktrar och får ny stadga under sina fötter. 

Visserligen tror jag att även katoliker kan få del i himlen givet att de, liksom jag, tror att Jesus Kristus är Guds son och att han har dött för våra synder och att han uppstod från det döda på tredje dagen. Dock får vi absolut inte tillbe Maria eller andra gelikar eftersom det är ENDAST Jesus Kristus som är Herrarnas Herre och Kungars Konung som har gjort och fullbordat frälsningen, för dig och mig, och räddat dig och mig från evig förbannelse och främmandeskap från Abrahams Gud och därmed givit oss evigt liv!
Kenneth, 2014-03-09 15:35SvaraAnmäl

Låt om oss bedja...

...outgrundliga äro Herren Sebaots vägar.
Carl Cromagnon, 2014-03-09 14:56SvaraAnmäl

Debatt?

Det märkligaste här är att DN accepterar en "debattartikel" av det här slaget från en sektledare. Lite oroväckande.
Olof, 2014-03-09 14:40SvaraAnmäl

Bra Ulf,

vi måste följa vår inre röst/kompass, även om det smärtar omgivningen.
Också Troende, 2014-03-09 14:35SvaraAnmäl

Ekman blir katolik

Från en extrem till en annan, från karismatiskt kaos till påvlig dogmatism.
Uffe, det finns så mycket mellan dessa ytterligheter!
MickeB, 2014-03-09 13:58SvaraAnmäl

Otroligt konstigt

Vad händer med alla dessa människor som upphöjt Ulf Ekman till profetstatus. De måste känna sig förvirrade och lurade. Verklig kris!
Kris, 2014-03-09 13:15SvaraAnmäl

Aha, det är alltså så sektledare går i pension

Kanske dags för ett granskande reportage?
Jaså , 2014-03-09 12:47SvaraAnmäl

Tragiskt

Katolicismen har bara namnet gemensamt med äkta kristendom dessvärre. Det finns ingen organisation genom historien som har dödat fler troende än den katolska kyrkan. Dessutom är antisemitismen djupt rotad och samarbetet med nazismen dokumenterad.
Man får bara hoppas att inte fler följer efter paret Ekman i deras förvillelse.
1 Petrusbrevet 5:8 :
Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.
Fredrik, 2014-03-09 12:36SvaraAnmäl

Han startade i "tokvänstern"

Han omprövar alltid sin tro
laffe, 2014-03-09 12:35SvaraAnmäl

Märklig situation

Hur går det för alla dessa som fortfarande tillhör livets ord? Sönderfall?
Anonym, 2014-03-09 12:27SvaraAnmäl

Ulf Ekman lämnar Livets ord

Pastor Ulf Ekman, grundare av Livets ord, lämnar församlingen, konverterar och blir katolik. Samtidigt ber han om ursäkt för det lidande Livets ord orsakat.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ulf-ekman-lamnar-livets-ord_3343744.svd
9 mars 2014 kl 17:57 , uppdaterad: 9 mars 2014 kl 19:08

Ulf Ekman skriver själv på Dagens Nyheters debattsida att han och hans hustru Birgitta har omprövat sin övertygelse och kyrkliga praxis och nu lämnar Livets ord ”för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan”.
Han ber också om ursäkt för ”lidande och sår” som människor tillfogats genom kontakter med Livets ord: ”I detta har jag själv och andra företrädare för Livets ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.”
Ekman skriver också att det är bland annat den katolska kyrkans moraliska fasthet och rika sakramentala liv som lockat honom och hustrun att konvertera.
Joakim Lundqvist, som efterträdde Ulf Ekman som förstepastor i Livets ord förra året, anser inte att grundarens avhopp påverkar församlingen eftersom Ekman inte varit så intensivt involverad de senaste åren som förut.
TT: Ulf Ekman är för de flesta synonym med Livets ord, har inte det någon betydelse alls att han nu lämnar rörelsen?
- Det är säkert många som kan känna en förvåning över det steg han nu tar. Samtidigt har han betonat väldigt tydligt att det här inte är ett avståndstagande, säger han.

Ulf Ekman blir katolik

Grundare av Livets ord höll avskedspredikan i förmiddags



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18508752.ab

Pastor Ulf Ekman lämnar Livets ord – och blir katolik.
Det berättade han under gudstjänsten i dag.
I morgon hålls det ett krismöte för de chockade församlingsmedlemmarna.

På sin hemsida publicerar Livets ord en intervju med församlingens grundare, pastor Ulf Ekman och han fru Birgitta, där de båda berättar varför de hoppar av - för att upptas i katolska kyrkan.
– För Birgitta och mig har det varit en långsam utveckling där vi gått från att upptäcka nya saker, till att uppskatta det vi upptäckt, till att närma oss och även lära oss av våra trossyskon. Nu upplever vi att vi skall ta konsekvenserna av vad vi upptäckt, säger Ekman i intervjun på församlingens hemsida.
Medieprofilen Siewert Öholm ser sig själv som en god vän till Ulf Ekman och han tycker att Ekmans beslut om att bli katolik är fel.
– Ja, jag är besviken. Jag tycker att han smiter från sitt ansvar.
– Han skulle ha tagit den kampen tillsammans med sin församling, det han har grundat. 
På frågan vad som händer nu menar Öholm, som själv är aktiv kristen, att det kommer bli en stor förvirring ett tag i församlingen. 
Men det positiva, som han ser det, är att kyrkan nu får pröva sin egen teologi och komma fram till vad den står för.

Förklarar avhoppet i brev

 

Det var vid gudstjänsten i dag som Ulf Ekman, 63, berättade för församlingen om avhoppet.
Ett brev från honom till församlingens medlemmar publicerades också på hemsidan i dag.
I brevet skriver han, bland annat:
"När du nu läser detta har du säkert redan hört om den stora nyhet jag berättade om under söndagsgudstjänsten idag den 9 mars. Det jag berättade var att Birgitta och jag nu under våren kommer att avsluta vårt engagemang i denna underbara församling för att så småningom upptas i den Katolska kyrkan. För dig som hörde detta i söndags eller får nyheten nu på detta sätt, kanske det upplevs som en stor och omskakande överraskning."
Därefter förklarar han varför han tar detta steg och skriver, bland annat:
"Denna utveckling har gått steg för steg och är inte något som kommit plötsligt. På denna resa har vi många gånger känt igen oss och sagt; ”Ja, men så tror ju vi.” Det jag under dessa år har blivit övertygad om, det har jag också talat och skrivit om. Övertygelsen har med tiden breddats och fördjupats och till sist resulterat i det beslut vi nu tagit, nämligen att vi upplever Herrens ledning att förenas med den Katolska kyrkan."
Samt:
"För några månader sedan fick jag vad jag tror var ett ord från Herren om detta. Det är: ”Uppdraget är slutfört men vänskapen består.” Så hoppas och tror vi att det skall förbli."

Ber om ursäkt för lidande

 

I en debattartikel i DN ber han om ursäkt för "lidande och sår" som människor tillfogats genom kontakter med Livets Ord: "I detta har jag själv och andra företrädare för Livets Ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.", skriver han i debattartikeln.
Magnus Dahlberg, pressanvarig för Livets ord säger att Ulf Ekman slutade som förstepastor i församlingen den 3 mars i fjol. I februari i år gick han i pension. Joakim Lundqvist, som efterträdde Ulf Ekman som förstepastor i Livets ord förra året, skriver i ett pressmeddelande att församlingen inte går samma väg som grundaren och hans hustru.
På frågan om hur församlingsmedlemmarna reagerade på det som hände idag säger Magnus Dahlberg:
– Det var chockartat för en del, men jag tror inte att det var chockartat för alla. En del har nog sett det komma och en del har inte förväntat sig det.
Församlingen kommer att hålla ett extrainkallat möte för medlemmarna i morgon.





 Ulf Ekman konverterar till katolska kyrkan





 http://www.dagen.se/nyheter/ulf-ekman-konverterar-till-katolska-kyrkan/
Ulf Ekman och han fru Birgitta blir katoliker. Det meddelade Ekman i en predikan hos Livets ord i Uppsala på söndagen.
Ekman berättade om sin långa vandring mot katolska kyrkan. Den har pågått i närmare 10 år, sade han. Han förklarade sitt och sin frus steg som en längtan efter enhet. Han betonade att kristna är splittrade och att detta strider mot Guds ordning.
Ulf Ekman underströk att detta är ett personligt beslut. Han har inte för avsikt att få med församlingen Livets ord in i katolska kyrkan.
– Så kan man inte göra, underströk han.
Katolska kyrkan är bibliskt förankrad i sina dogmer, menade Ekman.
Han talade väl om Livets ord och sade att arbetet där fortsätter som tidigare. Han berättade hur glad han är över den positiva utvecklingen i församlingen.
– Den vilar i goda händer, sade Ekman.
Han återkom flera gånger till behovet av enhet i Kristi kropp. Han talade om katolska kyrkan som ”den äldsta kyrkan”.
Ekman beskrev hur han och hans fru under de senaste 10 åren upptäckt katolska kyrkan, lärt sig uppskatta den, velat närma sig den och nu förena sig med den.
– Vi upplever att Herren manat oss att förenas med den katolska kyrkan.
Ulf Ekman sade till gudstjänstbesökarna att han inte begär att det ska hålla med honom i allt, men att han hoppas att de ska respektera honom och Birgitta för deras beslut.
Den nuvarande föreståndaren, Joakim Lundqvist, tog till orda efter Ekmans predikan och underströk att han har fullt förtroende för Ulf och Birgitta Ekman. Den djupa vänskapen oss emellan består, sade han.
Gudstjänsten avslutades med att Lundqvist och församlingen bad för paret Ekman om Guds välsignelse över deras fortsatta gärning.
Jonathan Ekman, styrelseordförande och ytterst ansvarig för hela Livets Ord, skriver på sin blogg om föräldrarnas beslut att bli katoliker. Han beskriver det som en stor och dramatisk nyhet och att han förstår att många nu ställer sig frågan om vad som sker med Livets ord.
”Jag känner mig trygg i förtröstan på att Gud har sin hand över Livets Ord. Vi har mycket kvar att utföra och jag är fullt övertygad om att våra glansdagar inte på något vis ligger bakom oss. Vi har vår storhetstid framför oss, skriver Jonathan Ekman.
http://www.dn.se/debatt/darfor-lamnar-jag-livets-ord-och-blir-katolik/
”Därför lämnar jag Livets Ord och blir katolik”

Publicerad 2014-03-09 11:00

”Sedan millennieskiftet har jag och min hustru Birgitta på olika sätt kommit i kontakt med den vitala katolska kyrkan. Steg för steg har det lett fram till en omprövning av vår övertygelse och vår kyrkliga praxis. Vi lämnar nu Livets Ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan”, skriver Ulf Ekman, grundare av Livets Ord.

I Sverige har religion, i stället för att leva en tynande tillvaro, på olika sätt återigen tagit plats i svensk debatt. Som pastor för Livets Ord har jag aktivt deltagit i den svenska religiösa debatten samt själv varit föremål för rätt mycket uppmärksamhet. Som företrädare för en av de senare väckelserörelserna i Sverige, med en i många stycken ganska typisk väckelseteologi i botten, har jag fått uppleva medial kritik men också fått se ett arbete växa fram med en mängd olika verksamhetsområden, inte minst långt utanför Sverige.

Sedan millennieskiftet har min hustru Birgitta och jag på olika sätt kommit i kontakt med den katolska kyrkan. Det har varit en spännande upptäckt att i många internationella sammanhang, inte minst under de tre år vi var bosatta i Israel 2002–2005, möta en vital och levande katolsk tro. För oss innebar det både en utmaning och ett glädjefyllt igenkännande. Detta har steg för steg lett fram till en omprövning av vår teologiska övertygelse och vår kyrkliga praxis.

Kristna har alltid värnat om sanningar som för oss är omistliga. Både reformation och väckelse har uppstått ur behovet av att bevara det vi kristna menar vara centralt, och av behovet av förnyelse av det andliga livet. Baksidan av detta är de strider som ofta uppstått, som tyvärr många gånger har medfört djupa splittringar. Det är denna splittring vi kristna idag lever i och är delaktiga i, som mer än något annat allt mer har stört och berört mig. Jag har fått inse att den rörelse jag själv under de sista 30 åren har representerat, trots framgångar och mycket gott som skett på olika missionsfält, ändå är en del av den ständigt pågående protestantiska fragmentiseringen av kristenheten. Dessutom måste jag med sorg konstatera att slitningar, meningsskiljaktigheter och tvister har skapat ovänskap och att enskilda människor har tillfogats sår och lidanden genom sina kontakter med rörelsen. I detta har jag själv och andra företrädare för Livets Ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.

Det finns åtskilliga teologiska förklaringsmodeller till varför man egentligen inte skulle behöva bry sig om kristenhetens splittring, utan istället se den som en naturlig utveckling eller till och med en tillgång. Det har för Livets Ord funnits mycket konstruktivt att arbeta med, utifrån ett protestantiskt evangeliskt perspektiv, genom att aktivt verka för Jesu missionsbefallning, bygga församlingar och ägna sig åt hjälparbete av olika slag. Med andra ord, man skulle kunna slå sig till ro med ett pragmatiskt förhållningssätt, en kreativ entreprenöranda och en fruktbärande verksamhet där mycket gott har skett, som borde vara nog för att känna sig någorlunda tillfreds. Ändå har insikten om att detta inte är tillräckligt, vuxit i mig. Det var något väsentligt som saknades.

Som protestant har jag varit influerad av och anammat en gängse anti-katolsk retorik och i vårt tidigare skede både skrev och uttalade jag mig negativt och sårande om den katolska kyrkan. Detta är något som jag idag verkligen beklagar och ångrar.

Trots stor verksamhet och glädjande resultat var det den pragmatiska inställningen och kortsiktigheten i perspektivet på verksamheten, samt bristen på förståelse av vad Kyrka egentligen är, som störde mig alltmer.

För mig började detta så småningom bli både ett teologiskt och ett existentiellt problem. Är det så att kyrkor kommer och går, att kristna rörelser försvinner och ersätts av andra? Ska det vara så? Historiskt kan man ju ge belägg för att det tidvis sett ut så, men håller det teologiskt? Finns stabiliteten och den historiska kontinuiteten som utgör ett bärande element i den kristna tron bara på idéplanet, men inte som konkret synlig verklighet? Hur hänger det ihop med Jesu egna ord i Joh. 17:21: ”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” Utifrån dessa ord ser man att de kristnas enhet ligger högt upp på Jesu agenda och bildar en förutsättning för legitimitet och autenticitet för det kristna budskapet, evangeliet.

I våra möten med katoliker, inte minst internationellt under och efter Israelåren, började min hustru och jag skönja svar på dessa frågor. Vi började se att Kyrkan inte bara har en kontinuitet i den teologiska tanken eller genom andliga erfarenheter och verksamhet genom tiderna, utan också högst påtagligt och konkret i en synlig och bestående Kyrka. Som förkunnare har jag ofta betonat att det evangelium som Jesus förkunnade och den Andens kraft med vilken Jesus och apostlarna verkade, är både sann, verklig och bestående. Det är med andra ord relevant idag i vår moderna värld.

Vad jag inte såg var, att om detta är sant, då är det också sant att Jesus efterlämnade en Kyrka med apostoliskt ursprung, det som Nya Testamentet kallar för Kristi kropp. Denna synliga, konkreta Kyrka har en historisk kontinuitet från Jesu och apostlarnas tid, genom hela historien tills han kommer tillbaka.

Var finns då Kyrkan i all denna moderna flora av olika kristna grupperingar? Varför inte nöja sig med att bara låta alla blommor blomma? Naturligtvis finns Kyrkan på olika sätt närvarande hos alla Jesustroende. Men jag började inse att autenticiteten och fullheten av denna Kyrka och dess konkreta uttryck igenom historien finns i den katolska kyrkan. Denna insikt kom genom en djupare förståelse av Kyrkans sakramentala dimension och dess fasthållande av en autentisk auktoritet som kan avgöra och vägleda i både lärofrågor och moraliska frågor.

Tillsammans insåg min hustru och jag att den enhet mellan kristna som vi längtade efter fordrade att vi själva förenades med den Katolska kyrkan, som har funnits allt ifrån apostolisk tid. Vi hade kommit till den punkt då vi måste ta konsekvenserna av detta. Den Katolska kyrkans bevarande av den kristna tron, det rika sakramentala livet och hennes moraliska fasthet och djupt kärleksfulla barmhärtighet mot de allra fattigaste, de sjuka och de ofödda inger oss stor respekt och en stor längtan efter att få förenas med henne. Detta blev till sist en samvetsfråga för oss.

Detta är orsaken till en stor förändring i våra liv och i vår trosutövning, och innebär att min hustru och jag nu lämnar Livets Ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkans gemenskap. Det är en stor glädje för oss och har lett oss till att uppskatta vår Herre Jesus Kristus och hans Kyrka ännu mycket mer.

Ulf Ekman, pastor emeritus och grundare av Livets Ord


c.1600, from Latin emeritus "veteran soldier who has served his time," literally "that has finished work, past service," past participle of emerere "serve out, complete one's service," from ex- "out" (see ex-) + merere "to serve, earn," from PIE *(s)mer- "to get a share of something" (see merit (n.)). First used of retired professors 1794 in American English.

ex- 

word-forming element, in English meaning mainly "out of, from," but also "upwards, completely, deprive of, without," and "former;" from Latin ex "out of, from within," from PIE*eghs "out" (cf. Gaulish ex-, Old Irish ess-, Old Church Slavonic izu, Russian iz). In some cases also from Greek cognate exek. PIE *eghs had comparative form *eks-tero and superlative *eks-t(e)r-emo-.


c.1200, "spiritual credit" (for good works, etc.); c.1300, "spiritual reward," from Old French merite "wages, pay, reward; thanks; merit, moral worth, that which assures divine pity," and directly from Latin meritum "a merit, service, kindness, benefit, favor; worth, value, importance," neuter of meritus, past participle of mereremeriri "to earn, deserve, acquire, gain," from PIE root *(s)mer- "to allot, assign" (cf. Greek meros "part, lot," moira "share, fate," moros "fate, destiny, doom," Hittite mark "to divide" a sacrifice).

Sense of "worthiness, excellence" is from early 14c.; from late 14c. as "condition or conduct that deserves either reward or punishment;" also "a reward, benefit." Related: Merits.Merit system attested from 1880. Merit-monger was in common use 16c.-17c. in a sense roughly of "do-gooder."


late 15c., "to be entitled to," from Middle French meriter (Modern French mériter), from merite (n.), or directly from Latin meritare "to earn, yield," frequentative of mereri "to earn (money);" also "to serve as a soldier" (see merit (n.)). Related: Meritedmeriting.
"well-earned," c.1600, past participle adjective from merit (v.).


Intervjuade i Vatikanradion. I samband med en pilgrimsresa till Rom ställde Birgitta och Ulf Ekman upp på en intervju med Vatikanradion. ”Vi har fått jättemånga fina brev och näthatet har vi inte ägnat oss åt”, säger Birgitta.
 http://www.dagen.se/nyheter/heliga-birgitta-inspiration-pa-vagen-mot-konvertering/
NYHETER

"Jag kan aldrig komma ifrån upplevelsen av att gå dit ned, säger Ulf Ekman."

Heliga Birgitta inspiration på vägen mot konvertering
Under 2003 firades 700-årsminnet av den heliga Birgittas födelse. Det blev också det första vägmärket för Birgitta Ekman på vägen mot konverteringen.– Det talades mycket om henne så jag började läsa böcker om henne, säger Ulf Ekmans hustru.

Blev 70 år. Den Heliga Birgitta föddes omkring 1303, och dog under sitt 70:e levnadsår den 23 juli 1373 i Rom. Foto: Livets Ord

Birgitta Ekman har hållit en låg profil efter beskedet att hon och maken Ulf ska bli katoliker. Men i samband med en pilgrimsresa till Rom ställde båda två upp på en intervju med Vatikanradion.
Uppkallad efter helgonet

Jag visste ju att jag var uppkallad efter heliga Birgitta, men att Ulf heter samma som hennes man, det var också lite roligt. Jag läste mycket om henne och blev nyfiken. Heliga Birgitta pratade så mycket om Maria och då ville jag veta vad kyrkan egentligen lär om Maria eftersom man har hört så mycket om att katoliker förgudar Maria, säger Birgitta Ekman, som också förklarar att hon många gånger har fått aha-upplevelser och känt igen sig när hon har läst olika katolska böcker.

Man kan ju nästan tänka att det (frågan om Mariadyrkan) är det sista som man tar itu med, men för oss blev det det första, fyller Ulf Ekman i.

”Fått många fina brev”
För exakt en månad sedan meddelade Ulf och Birgitta Ekman att de skulle lämna Livets ord och bli katoliker. Reaktionerna lät inte vänta på sig, vissa gratulerade dem, men många gav samtidigt uttryck för sorg och förvirring. På frågan om hur de själva har upplevt allt svarar Birgitta Ekman ”skiftande”.
Vi har fått jättemånga fina brev och näthatet har vi inte ägnat oss åt. Det har varit ganska mycket tråkiga saker på nätet. Men i vår själ och i vårt hjärta så är vi väldigt glada och har en väldig frid och tillförsikt.
Tidigare besök i Rom
Ulf och Birgitta Ekman har besökt Rom och Vatikanen flera gånger tidigare. Och även denna gång blev det ett besök i gravplatsen under Peterskyrkan där aposteln Petrus sägs ligga begravd.
Det är väldigt märkligt varje gång. Första gången var nästan som ett bombnedslag, med protestantiskt sinne så har man nästan lite svårt att tro att det är verkligt att det är aposteln Petrus som faktiskt ligger begravd där.


Jag kan aldrig komma ifrån upplevelsen av att gå dit ned, säger Ulf Ekman.





Otroligt vilka sagoberättelser som uppfostras allt efter behov och nyckfulla vändningar, trolldom och andedyrkan står väl bakom hörnet!?

Even check this Blog: Pope Francis declares himself the Antichrist. http://ivarfjeld.com/2014/06/01/vatican-cantor-hail-lucifer/





Vatican projects lucifer.

Now for this delusion take care, shake him off.




Pope Francis Sends Video Message to Kenneth Copeland Lets Unite!

Copeland telling his lies to seduce, and hypnotice!






Those charlatans teach catholic demon teachings! 




Ulf Ekman and Birgitta converts to the antichrist church!



Beware of the dogs! (male prostitutes).

Inlagt av Leif Berg

Luther on ecumenism and papacy

History of the Papacy by J.A. Wylie: "...the Church (so-called) of Rome has no right to rank amongst Christian Churches. She is not a Church, neither is her religion the Christian religion. We are accustomed to speak of Popery as a corrupt form of Christianity. We concede too much. The Church of Rome bears the same relation to the Church of Christ which the hierarchy of Baal bore to the institute of Moses; and Popery stands related to Christianity only in the same way in which Paganism stood related to primeval Revelation. Popery is not a corruption simply, but a transformation. It may be difficult to fix the time when it passed from the one into the other; but the change is incontestible. Popery is the gospel transubstantiated into the flesh and blood of Paganism, under a few of the accidents of Christianity."

Martin Luther

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

The negotiation about doctrinal agreement displeases me altogether, for this is utterly impossible unless the pope has his papacy abolished. Therefore avoid and flee those who seek the middle of the road. Think of me after I am dead and such middle-of-the-road men arise, for nothing good will come of it. There can be no compromise. (What Luther Says, II: 1019)

Ah, my dear brother in Christ, bear with me if here or elsewhere I use such coarse language when speaking of the wretched, confronted, atrocious monster at Rome! He who knows my thoughts must say that I am much, much, much too lenient and have neither words nor thought adequately to describe the shameful, abominable blasphemy to which he subjects the Word and name of Christ, our dear Lord and Savior. There are some Christians, wicked Christians indeed, who now would gloss things over to make the pope appear against in a good light and who, after he does so and has been dragged out of the mud, would like to reinstate him on the altar. But they are wicked people, whoever they may be, who defend the pope and want me to be quiet about the means whereby he has done harm. Truly, I cannot do this. All true, pious Christians, who love Christ and His Word, should, as said, be sincerely hostile to the pope. They should persecute him and injure him…. All should do this in their several calling, to the best of their ability, with all faithfulness and diligence. (What Luther Says, II: 1072)

What kind of a church is the pope’s church? It is an uncertain, vacillating and tottering church. Indeed, it is a deceitful, lying church, doubting and unbelieving, without God’s Word. For the pope with his wrong keys teaches his church to doubt and to be uncertain. If it is a vacillating church, then it is not the church of faith, for the latter is founded upon a rock, and the gates of hell cannot prevail against it (Matt.16:18). If it is not the church of faith, then it is not the Christian church, but it must be an unchristian, anti-Christian, and faithless church which destroys and ruins the real, holy, Christian church. (Luther’s Works, vol. 40, Church and Ministry II, The Keys, p.348)

All this is to be noted carefully, so that we can treat with contempt the filthy, foolish twaddle that the popes present in their decrees about their Roman church, that is, about their devil’s synagogue (Rev.2:9), which separates itself from common Christendom and the spiritual edifice built up on this stone, and instead invents for itself a fleshly worldly, worthless, lying, blasphemous, idolatrous authority over all of Christendom. One of these two things must be true: if the Roman church is not built on this rock along with the other churches, then it is the devil’s church; but if it is built, along with all the other churches, on this rock, then it cannot be lord or head over the other churches. For Christ the cornerstone knows nothing of two unequal churches, but only of one church alone, just as the Children’s Faith, that is, the faith of all of Christendom, says, ”I believe in one holy, Christian church,” and does not say, ”I believe in one holy Roman church.” The Roman church is and should be one portion or member of the holy Christian church, not the head, which befits solely Christ the cornerstone. If not, it is not a Christian but an UN-Christian and anti-Christian church, that is, a papal school of scoundrels. (Luther’s Works, Volume 41, Church and Ministry III, Against The Roman Papacy, An Institution Of The Devil, p.311)



I believe the pope is the masked and incarnate devil because he is the Antichrist. As Christ is God incarnate, so the Antichrist is the devil incarnate. The words are really spoken of the pope when its said that hes a mixed god, an earthly god, that is , a god of the earth. Here god is understood as god of this world. Why does he call himself an earthly god, as if the one, almighty God werent also on the earth? The kingdom of the pope really signifies the terrible wrath of God, namely, the abomination of desolation standing in the holy place. (Luthers Works, vol.54, Table Talks, No.4487, p.346)


C. H. Spurgeon on Popery


"It is the bounden duty of every Christian to pray against Antichrist, and as to what Antichrist is no sane man ought to raise a question. If it be not the Popery in the Church of Rome there is nothing in the world that can be called by that name. It wounds Christ, robs Christ of His glory, puts sacramental efficacy in the place of His atonement, and lifts a piece of bread in the place of the Saviour....If we pray against it, because it is against Him, we shall love the persons though we hate their errors; we shall love their souls, though we loathe and detest their dogmas...."

-- C. H. Spurgeon


A Wideness in Gods Mercy? (Billy Graham)

Loading...

Feeding sheeps or amusing goats Christian Entertainment An Evangelic Heresy

Loading...

Charles Spurgeon Apostasy mixed religion!

Loading...

Google Translate

Search The Bible.

Choose a Bible Book or Range
Type your text here
Ignore Case
Highlight Results

Pray for Uganda Africa

Pray for Uganda, Africa

Frälsningens väg!

Heb 11:25 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;
Heb 12:2 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Heb 12:3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
Heb 12:15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
Heb 12:16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
Heb 12:17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
Heb 10:36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Heb 10:37 Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
Heb 10:38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom".
Heb 10:39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

Ord 25:26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

Upp 3:16 Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.

Se Ljum, sammanblandad, mixad, förväxlad, utbytt, utväxlad, ersatt, avlöst, efterträdd, liknöjd, likgiltig!

2Ti 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
2Ti 4:8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

The Dangers Of Pragmatism vad din pastor borde veta innan han uttalar sig

Loading...

Deception In The Last Days

Loading...

Faith and confession Hindu style

Loading...

Book of Rememberance

Loading...

Judgment Seat of Christ

Loading...

The Adulation of Man in the Purpose Driven Life.

Loading...

The Mindset of Catholicism Permeating Evangelicalism

Loading...

The Trojan Church

Loading...

Twisting the Word

Loading...

De ska ha ett och samma sinne Det stora Babylon moder till alla skökorna och till styggelserna

Loading...

Jesus HATES the deeds of the Nicolaitiane, which I also hate.

Rev. 2:6 But this thou hast, that thou hatest the deeds of the Nicolaitianes, which I also hate. Nicolaitianes -To conquer the people or laity, these "deeds" had become in Pergamos a "doctrine" (Rev. 2:15)

Nicolaitians, to conquer the laity !

Loading...

Counter

Website counter