Angelägen påminnelse! Uppmaning!

Act 17:29 Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning.
Act 17:30 Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra bättring.
Act 17:31 Ty han har fastställt en dag då han skall 'döma världen med rättfärdighet', genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda."
Act 17:32 När de hörde talas om att "uppstå från de döda", drevo somliga gäck därmed, andra åter sade: "Vi vilja höra dig tala härom ännu en gång."
Act 17:33 Med detta besked gick Paulus bort ifrån dem.
Act 19:17 Och detta blev bekant för alla Efesus' invånare, både judar och greker, och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.
Act 19:18 Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort.
Act 19:19 Och ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans vad böckerna voro värda, fann man att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.
Act 20:18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
Act 20:19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
Act 20:20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
Act 20:21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
Act 20:22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;
Act 20:23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.
Act 20:24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
Act 20:25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

Act 20:26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
Act 20:27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

Act 20:28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

Act 20:29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
Act 20:30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

Act 20:31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

Act 20:32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

Act 20:33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
Act 20:34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.
Act 20:35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'"
Act 20:36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

Rom 1:18 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.

Rom 1:21 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.
Rom 1:22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar
Rom 1:23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.
Rom 1:24 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.
Rom 1:25 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen.
Rom 1:26 Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;
Rom 1:27 sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.

Rom 1:32 Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.
Rom 2:11 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;

Rom 2:28 Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet.
Rom 2:29 Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.

1Co 8:1 Vad åter angår kött från avgudaoffer, så känna vi nog det talet: "Alla hava vi 'kunskap'." "Kunskapen" uppblåser, men kärleken uppbygger. (-things offered unto idols-)

Gal 1:1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda -
Gal 1:6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
Gal 1:7 Likväl är detta icke något annat "evangelium"; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
Gal 1:8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
Gal 1:9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
Gal 1:10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att "vara människor till behag"? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
Gal 1:11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
Gal 1:12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
Gal 3:1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
Gal 3:2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
Gal 3:3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
Php 1:16 Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är satt till att försvara evangelium.
Php 1:21 Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning.
Php 1:27 Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium, så att jag - vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag förbliver frånvarande - får höra om eder att I stån fasta i en och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på evangelium,

Php 1:28 utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud.
Php 1:29 Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull,
Php 1:30 i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu hören att jag har.
Php 2:5 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,
Php 2:6 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,
Php 2:7 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa
Php 2:8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.
Php 2:9 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn
Php 2:10 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,
Php 2:11 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.
Php 2:12 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.
Php 2:20 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.
Php 2:21 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till.
Php 2:22 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.

Php 3:2 Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given akt på "de sönderskurna".
Php 3:3 Ty vi äro "de omskurna", vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet -
Php 3:7 Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust.

Php 3:8 Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus

Php 3:9 och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron.
Php 3:10 Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en död sådan som hans,
Php 3:11 om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.
Php 3:12 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus.
Php 3:13 Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig
Php 3:14 och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.
Php 3:15 Må därför vi alla som äro "fullkomliga" hava ett sådant tänkesätt. Men om så är, att I i något stycke haven andra tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet.
Php 3:16 Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss vandra vidare på samma väg.
Php 3:17 Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till föredöme.
Php 3:18 Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors,
Php 3:19 och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.
Php 3:20 Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare,
Php 3:21 vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp - genom den kraft varmed han ock kan underlägga sig allt.
Php 4:1 Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.
Php 4:9 Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder.
Col 1:7 Det var ju en sådan undervisning I mottogen av Epafras, vår älskade medtjänare, som i vårt ställe är eder en trogen Kristi tjänare;
Col 1:13 Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.
Col 1:18 Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.
Col 1:19 Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom
Col 1:20 och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är.
Col 1:21 Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
Col 1:22 också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga -
Col 1:23 om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium som I haven hört, och som blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
Col 1:24 Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är församlingen.
Col 1:25 Ty dennas tjänare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall för eder förkunna Guds ord,
Col 1:26 den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit fördold, men som nu har blivit uppenbarad för hans heliga.
Col 1:27 Ty för dem ville Gud kungöra huru rik på härlighet den är bland hedningarna, denna hemlighet, vilken är "Kristus i eder, vårt härlighetshopp".
Col 1:28 Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa och undervisa var människa med all vishet, för att kunna ställa fram var människa såsom fullkomlig i Kristus.
Col 1:29 Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans kraft, som mäktigt verkar i mig.
Col 2:4 Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal.
Col 2:8 Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga "vishetslära", i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens "makter" och icke till Kristus.
Col 2:16 Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat.
Col 2:17 Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus.
Col 2:18 Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i "ödmjukhet" och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne
Col 2:19 och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning.
Col 2:20 Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån världens "makter", varför låten I då allahanda stadgar läggas på eder, likasom levden I ännu i världen:
Col 2:21 "Det skall du icke taga i", "Det skall du icke smaka", "Det skall du icke komma vid",
Col 2:22 och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning - allt till åtlydnad av människobud och människoläror?
Col 2:23 Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara "vishet", eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags "ödmjukhet" och en kroppens späkning; men ingalunda ligger däri "en viss heder", det tjänar allenast till att nära det köttsliga sinnet.
Col 3:5 Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;
Col 3:6 ty för sådant kommer Guds vrede.
Col 3:7 I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem.
Col 3:8 Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;
Col 3:9 I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar
Col 3:10 och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne.
Col 3:11 Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla.
Col 3:12 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.

Col 3:24 I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.
Col 3:25 Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.
1Ti 1:6 Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal -
1Ti 1:7 människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om.

1Ti 1:18 Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du i kraft av dem strida den goda striden,

1Ti 1:19 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron.
1Ti 1:20 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.
1Ti 2:13 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
1Ti 2:14 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.
1Ti 2:15 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.
1Ti 3:8 Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning;

1Ti 3:9 de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete.
1Ti 3:10 Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen.

1Ti 3:15 Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.
1Ti 3:16 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: "Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd
i världen, upptagen i härligheten."

1Ti 4:1 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.
1Ti 4:2 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,
1Ti 4:3 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.
1Ti 4:4 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse:
1Ti 4:5 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.
1Ti 4:6 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.
1Ti 4:7 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan.
1Ti 4:8 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.
1Ti 4:9 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.
1Ti 4:10 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.
1Ti 4:11 Så skall du bjuda och undervisa.
1Ti 4:12 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet.
1Ti 4:13 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.
1Ti 4:14 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.
1Ti 4:15 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.
1Ti 4:16 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.

1Ti 5:11 Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;
1Ti 5:12 och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro.
1Ti 5:13 Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.
1Ti 5:20 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.
1Ti 5:21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt.
1Ti 5:22 Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig själv ren.
1Ti 6:3 Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till sunda ord - vår Herres, Jesu Kristi, ord - och till den lära som hör gudsfruktan till,
1Ti 6:4 då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser, ondskefulla misstankar
1Ti 6:5 och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att gudsfruktan är ett medel till vinning. / ex. Laodicea se Upp 3.
1Ti 6:6 Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning.
1Ti 6:7 Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.
1Ti 6:8 Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.
1Ti 6:9 Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång.
1Ti 6:10 Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.
1Ti 6:11 Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.
1Ti 6:12 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen.
1Ti 6:13 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig
1Ti 6:14 att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
1Ti 6:15 vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,
1Ti 6:16 han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare ära och evigt välde! Amen.
1Ti 6:17 Bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att icke högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;
1Ti 6:18 bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig.
1Ti 6:19 Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.
1Ti 6:20 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd dig bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från den falskeligen så kallade "kunskapen",
1Ti 6:21 vilken några föregiva sig äga, varför de ock hava farit vilse i fråga om tron. Nåd vare med eder.
2Ti 1:3 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, och det med rent samvete, såsom jag ock oavlåtligen har dig i åtanke i mina böner, både natt och dag.
2Ti 1:4 Och när jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att se dig, för att så bliva uppfylld av glädje,
2Ti 1:5 då jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som förut bodde i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu - därom är jag förvissad - jämväl bor i dig.
2Ti 1:7 Ty Gud har icke givit oss en försagdbetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande.
2Ti 1:8 Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, ej heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium, genom den kraft som Gud giver,
2Ti 1:9 han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslut och sin nåd, den nåd som redan för evärdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus,
2Ti 1:10 men som nu har blivit uppenbar genom vår Frälsares, Kristi Jesu, uppenbarelse. Ty han har gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium,
2Ti 1:11 till vars förkunnare och apostel och lärare jag har blivit satt.
2Ti 1:12 Fördenskull lider jag också detta, men jag blyges dock icke därför. Ty jag vet på vem jag tror, och jag är viss om att han är mäktig att för "den dagen" bevara vad som har blivit mig betrott.
2Ti 1:13 Såsom förebild i fråga om sunda ord må du, i tron och kärleken i Kristus Jesus, hava de ord som du har hört av mig.
2Ti 1:14 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har blivit dig betrott.
2Ti 1:15 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vänt sig ifrån mig, bland dem också Fygelus och Hermogenes.
2Ti 1:16 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes för mina kedjor;
2Ti 1:17 fastmer, när han kom till Rom, sökte han efter mig med all iver, till dess han fann mig.
2Ti 1:18 Ja, Herren give att han må finna barmhärtighet hos Herren på "den dagen". Till huru stor tjänst han var i Efesus, det vet du själv bäst.

2Ti 2:1 Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus.
2Ti 2:2 Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.
2Ti 2:3 Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.
2Ti 2:4 Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
2Ti 2:5 Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning.
2Ti 2:6 Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten.
2Ti 2:7 Fatta rätt vad jag säger; Herren skall giva dig förstånd i allt.
2Ti 2:8 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda, av Davids säd, enligt det evangelium som jag förkunnar,
2Ti 2:9 och i vars tjänst jag jämväl utstår lidande, ja, till och med måste bära bojor såsom en ogärningsman. Men Guds ord bär icke bojor.
2Ti 2:10 Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull, på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus och därmed evig härlighet.
2Ti 2:11 Detta är ett fast ord; ty hava vi dött med honom, så skola vi ock leva med honom;
2Ti 2:12 äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom Men förneka vi honom, så skall ock han förneka oss;
2Ti 2:13 äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord Ty han kan icke förneka sig själv.
2Ti 2:14 Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.
2Ti 2:15 Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.
2Ti 2:16 Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sådant komma att gå allt längre i ogudaktighet,
2Ti 2:17 och deras tal skall fräta omkring sig såsom ett kräftsår. Av det slaget äro Hymeneus och Filetus;
2Ti 2:18 ty när dessa säga att uppståndelsen redan har skett, hava de farit vilse från sanningen, och de förvända så tron hos somliga.
2Ti 2:19 Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: "Herren känner de sina", och: "Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet."
2Ti 2:20 Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt.
2Ti 2:21 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är.
2Ti 2:22 Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.
2Ti 2:23 Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider.
2Ti 2:24 Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.
2Ti 2:25 Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen,
2Ti 2:26 och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja

2Ti 3:1 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.

2Ti 3:2 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
2Ti 3:3 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,
2Ti 3:4 förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud,
2Ti 3:5 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana.
2Ti 3:6 Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda begärelser,
2Ti 3:7 kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen.
2Ti 3:8 Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne och icke hålla provet i fråga om tron.
2Ti 3:9 Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.
2Ti 3:10 Du åter har blivit min efterföljare lära, i vandel, i strävanden, i tro, tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,
2Ti 3:11 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.
2Ti 3:12 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse.
2Ti 3:13 Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.
2Ti 3:14 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,
2Ti 3:15 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.
2Ti 3:16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,
2Ti 3:17 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.
2Ti 4:1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike:
2Ti 4:2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.
2Ti 4:3 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,
2Ti 4:4 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.
2Ti 4:5 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.
2Ti 4:6 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.
2Ti 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
2Ti 4:8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.