Påven slår in dörren bland de ljumma
kristna i avfallet!
(Mixad, sammanblandad, utbytt, ersatt)
Tillbedjan av de döda!
Joh 10:12 But he that is an hireling, and not the shepherd, whose own the sheep are not, seeth the wolf coming, and leaveth the sheep, and fleeth: and the wolf catcheth them, and scattereth the sheep.
Joh 10:13 The hireling fleeth, because he is an hireling, and careth not for the sheep.
Joh 10:12 [2theG3588 3hirelingG3411 1But]G1161 (andG2532 notG3756 beingG1510.6 the shepherd,)G4166 of whichG3739 [2are notG3756 G1510.2.6 G3588 1sheep]G4263 his own,G2398 viewsG2334 theG3588 wolfG3074 coming,G2064 andG2532 leavesG863 theG3588 sheep,G4263 andG2532 flees;G5343 andG2532 theG3588 wolfG3074 seizes them by force,G726 G1473 andG2532 dispersesG4650 theG3588 sheep.G4263
G726
harpazō
From a derivative of G138; to seize (in various applications): - catch (away, up), pluck, pull, take (by force).
Total KJV occurrences: 13
G138
aihreomai
Probably akin to G142; to take for oneself, that is, to prefer. Some of the forms are borrowed from a cognate (ἕλλομαι hellomai), which is otherwise obsolete: - choose. Some of the forms are borrowed from a cognate hellomai, hel-lom-ahee; which is otherwise obsolete.
Total KJV occurrences: 3
G138
aihreomai
Thayer Definition:
1) to take for oneself, to prefer, choose
2) to choose by vote, elect to office
Psa 50:18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Pro 29:24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Pro 30:9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: "Vem är HERREN?" eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
Act 20:29 For IG1473 G1063 knowG1492 this,G3778 thatG3754 [3shall enterG1525 4afterG3326 G3588 5my departureG867 G1473 2wolvesG3074 1grievous]G926 untoG1519 you,G1473 notG3361 sparingG5339 theG3588 flock.G4168
the wolf coming: Mat_7:15, Mat_10:16; Act_20:29
Mat 10:16 Behold,G2400 IG1473 sendG649 youG1473 asG5613 sheepG4263 inG1722 the midstG3319 of wolves.G3074 BeG1096 thenG3767 skilledG5429 asG5613 theG3588 serpents,G3789 andG2532 unmixedG185 asG5613 theG3588 doves!G4058
Rom 16:19 For theG3588 G1063 obedience of yoursG1473 G5218 [2untoG1519 3allG3956 1reached].G864 I rejoiceG5463 thenG3767 G3588 overG1909 you.G1473 But I wantG2309 G1161 youG1473 [2wiseG4680 3indeedG3303 1to be]G1510.1 untoG1519 theG3588 good,G18 but unmixedG185 G1161 untoG1519 G3588 evil.G2556
Php 2:15 thatG2443 you should becomeG1096 blamelessG273 andG2532 unmixed,G185 childrenG5043 of God,G2316 without blemish,G298 inG1722 the midstG3319 of a generationG1074 crookedG4646 andG2532 perverted,G1294 amongG1722 whomG3739 you appearG5316 asG5613 luminariesG5458 inG1722 the world,G2889
G2767
kerannumi
Thayer Definition:
1) to mix, mingle
2) to mix wine, water
3) to pour out for drinking.
G2767
kerannumi
Total KJV Occurrences: 3
fill, 1
Rev 18:6
filled, 1
Rev 18:6 (2)
poured, 1
Rev 14:10
Maria kulten i svenska kyrkor!
Visst får Ulf Ekman äta upp sina
egna ord liksom Stanley Sjöberg!
Ulf och Birgitta Ekman liksom Copland
har ju som bekant konverterat till Katolicismen och anser Påven vara deras
skyddshelgon! Vilket mörker!
Den Carismatiska rörelsen innehåller
så många falska läror – demoners läror- och leder rakt in i påveväldet under
antikristendomen!
Maria-dogm central i påvens ekumenik med lutheraner...
Ruben Agnarsson | 11 feb , 2016
– Jag är mycket glad över att påven kommer till Lund och att
Romersk katolska kyrkan tillsammans med Lutherska världsförbundet inbjuder till
detta exceptionella möte, säger ärkebiskop Antje Jackelén inför påvens besök i
Lund i höst, som går av stapeln samma dag som Luther spikade upp sina teser på
porten till slottskyrkan i Wittenberg.
2016_v6---NYHET-2---liten
Det var på reformationsdagen den 31 oktober år 1517 som
Martin Luther enligt traditionen spikade upp sina 95 teser på porten till
Slottskyrkan i Wittenberg.
500-årsfirandet av reformationen, som pågår i ett år, inleds
därmed den 31 oktober 2016, och påvens besök i Lund blir startskottet.
Till mötet kommer förutom påven Franciskus bland andra
kardinal Kurt Koch, Vatikanens ansvarige för ekumeniska relationer, Martin
Junge, generalsekreterare för Lutherska världssamfundet, och biskop Munib
Younan, ordförande i Lutherska världssamfundet.
Svenska kyrkan och Stockholms katolska stift är värdar för
mötet i Lund, där huvudpunkten är påvens medverkan under en gudstjänst i Lunds
domkyrka.
– Det är ett framsteg i kyrkornas arbete. I en tid av stora
globala utmaningar har vi ett gemensamt uppdrag att förkunna evangelium i ord
och handling, säger Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén i en kommentar
och betonar det gemensamma ansvaret att berätta om kristen tro, ”genom arbete
för rättvisa och fred”.
Splittrande lära i fokus
När den katolska kyrkan nu intensifierar sin närvaro i de
nordiska länderna, är det Maria-dogmen – den lära som mer än något annat
splittrar den katolska och den lutherska kyrkan – som lyfts fram.
En av dem som tycker att det är märkligt att Maria får en så
central roll när katolska kyrkan vill närma sig den Svenska kyrkan, är
kyrkohistorikern Torbjörn Aronsson.
– De katolska Maria-dogmerna är ju något som skiljer den
katolska kyrkan från de evangelisk-lutherska kyrkorna. Genom att genomföra
denna typ av manifestationer strax före eller i samband med att ekumeniska
samtal förs, visar katolska kyrkan att den ekumenik den är intresserad av inte
kommer att innehålla några förändringar på den punkten, förklarar han.
– Det visar också att katolska kyrkans nordiska biskopar
företräder och uppmuntrar en profilerad Maria-fromhet. Samtidigt accepteras
detta utan diskussion av Svenska kyrkan, trots att den inte alls delar dessa
dogmer och ibland företräder en etik och teologi som är extremt liberal,
fortsätter Torbjörn Aronsson.
– De ekumeniska samtal och offentliga manifestationer som
genomförs är således inte grundade i att kyrkornas närmat sig varandra teologiskt.
Det betyder att detta är en ekumenik som inte har särskilt mycket teologiskt
innehåll utan verkar ha framsprungit ur andra motiv.
Medveten strävan från
katolsk sida
I mars 2014, knappt
två veckor efter att Ulf Ekman släppte nyheten om sin konvertering till
katolska kyrkan, samlades den katolska kyrkans nordiska biskopar till en
”högtidlig vigning av våra nordiska länder till Jungfru Marias obefläckade
Hjärta”.
Under en mässa i
Thomas av Aquinos församling i Lund, vigdes Norden till Jungfru Marias obefläckade
hjärta, följt av en ekumenisk vesper i Lunds domkyrka, med kardinal Kurt Koch
och blivande ärkebiskopen Antje Jackelén – samt katolska och lutherska biskopar
från Norden.
Arrangemanget skedde
i samverkan mellan Lunds domkyrkoförsamling och Sankt Thomas katolska
församling i Lund.
Torbjörn Aronsson kan
inte uttala sig om ifall det fanns ett samband eller om det var en
tillfällighet att Ulf Ekmans konvertering och vigningen skedde så nära varandra
i tid.
– Men under de sista två åren sammantagna får jag ett
intryck av att det finns en medveten strävan från katolsk sida att ägna Sverige
ökad uppmärksamhet och att skapa ökad acceptans här för Maria-fromheten,
förklarar han.
– Den planerade helgonförklaringen av Elisabeth Hesselblad,
som ju grundade den nya grenen av birgittinerorden, och det faktum att påven
själv besöker Sverige i år kan ses som ett uttryck för en sådan strävan att
ägna Sverige ökad uppmärksamhet.
Torbjörn Aronsson konstaterar att denna Maria-fromhet,
inklusive förkunnelse av katolska Maria-dogmer och praktiserande av
Maria-böner, har rekommenderats och försvarats i bokform av både Ulf Ekman och
Henrik Engholm, och att detta nu även prioriteras av de nordiska katolska
biskoparna.
Vill påverka i hbtq-frågor
Han påpekar att den katolska kyrkan ser Maria som en moder
för alla lärjungar och för alla människor. Hon beskrivs som både kyrkans moder
och världens moder, och presenteras därmed som en förebedjare för enhet i
kyrkan och i världen.
För Svenska kyrkans och ärkebiskop Antje Jackeléns del finns
det – efter flera år av ekumenisk isolering – en allmän strävan att uppfattas
som en viktig ekumenisk aktör och en önskan om att påverka den katolska kyrkans
uppfattningar i miljö- och hbtq-frågor, tror Torbjörn Aronsson.
– Genom att delta i denna typ av arrangemang hoppas man
kanske bereda vägen för förbättrade relationer mellan kyrkorna, vilket i ett
längre perspektiv också skulle kunna medföra möjligheter för Svenska kyrkan att
försöka påverka den katolska kyrkan på dessa områden.
Påve blev Ulf Ekmans skyddshelgon
Torbjörn Aronsson beskriver hur Johannes Paulus II vigde
Norden till Jungfru Marias obefläckade hjärta vid ett besök på Island 1989.
Samma år besökte han också Sverige, vilket fick Ulf Ekman att beskriva de
katolska dogmerna för ”inget annat än gärningslära, falsk religiositet och
vidskepelse”.
”Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan
har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena, komma
till himlen”, skrev Ulf Ekman i tidningen Magazinet inför besöket.
I dag är Johannes Paulus II Ulf
Ekmans skyddshelgon.
Torbjörn Aronsson menar att det går att beskriva händelsen
2014 som en "förnyelse", i så måtto att den upprepade en bön till
Jungfru Marias om hennes beskydd och förböner, och genom att den följdes av en
offentlig manifestation av närmande mellan de båda kyrkorna.
Vilken roll spelar Ulf Ekman idag i denna offensiv från den
katolska kyrkan?
– Jag uppfattar det som ett personligt steg, som inte direkt
är föranlett av några överväganden från katolsk sida. Däremot blir den
naturligtvis till ett stöd för den katolska kyrkans strävanden i Norden, inte
minst genom Ulf Ekmans artiklar, offentliga framträdanden och nya bok, avslutar
Torbjörn Aronsson.
Ruben Agnarsson
ruben@inblick.se
Fakta: Maria-bön
Här är ett utdrag ur den bön till Maria som lästes vid
vigningen den 22 mars 2014 i S:t Thomas katolska kyrka:
Heliga Maria, Jungfru och Moder,
du Drottning över Nordens land
(…)
Du, vår mor i nådens ordning,
vi anförtror Nordens länder och folk
i ditt moderliga beskydd
(…)
Vi viger oss till ditt obefläckade hjärta
(…)
Heliga Jungfru och Moder,
håll din hand över Nordens länder
Fakta: Katolska kyrkan
Grundad: Första århundradet e. Kr.
Typ: Kristet trossamfund
Juridisk status: Internationellt rättssubjekt
Säte: Heliga stolen
Plats: Vatikanstaten belägen i Rom, Italien
Medlemmar: 1,2 miljarder
Officiellt språk:
Latin
Fakta: Svenska kyrkan
Grundad: År 1536 bröts relationen med påven i Rom genom
Gustav Vasas avskaffande av kanoniska rätten.
1593 lagstadgades Svenska kyrkan som evangelisk-luthersk
statskyrka genom Uppsala möte.
1860 blev den officiellt kallad Svenska kyrkan genom
dissenterlagarna.
Typ: Evangelisk-luthersk folkkyrka
Juridisk status: Registrerat trossamfund
Säte: Uppsala, Uppland
Medlemmar: 6 292 264 (2014) (ICKE PÅNYTTFÖDDA)
Officiellt språk: Svenska
Källa: Wikipedia
”Maria-böner anstötliga för evangelisk kristendom”
Ruben Agnarsson | 18 feb , 2016
Strax efter nyheten om Ulf Ekmans konvertering till katolska
kyrkan samlades kyrkans nordiska biskopar till en ”högtidlig vigning av våra
nordiska länder till Jungfru Marias obefläckade Hjärta”. – Dessa invigningar är
exempel på hur stark Maria-kulten är i romersk-katolska kyrkan. Formuleringarna
är ju anstötliga för evangelisk kristendom, säger teologen Anders Gerdmar.
2016_v7---NYHET-1---STOR
Inblick frågade Anders Gerdmar, grundare av och rektor för
Skandinavisk teologisk högskola, vad det innebär rent teologiskt att katolska
kyrkans nordiska biskopar inviger "våra nordiska länder till Jungfru
Marias obefläckade Hjärta”.
– Det är en viktig
del av romersk-katolsk teologi att Maria nu finns i himlen med kropp och själ och manar gott för de
troende, och man ser henne som alla troendes moder. Hennes förbön är kraftigare
än någon annans och denna vill man ska komma Nordens länder och folk till del,
förklarar Anders Gerdmar.
Han beskriver hur överlåtandet av hela världen till Marias
obefläckade hjärta har gjorts av ett antal påvar sedan 1942, men började med en
Mariauppenbarelse i portugisiska Fatima 1917 där Maria säger att Ryssland
skulle konsekreras till det obefläckade hjärtat, och senast av påven Franciskus 2013.
– Överlåtandet av Norden till Marias obefläckade hjärtat är
en del av samma rörelse, fortsätter Gerdmar.
Stark Maria-kult
– Dessa invigningar av olika länder och världen till ”Marias
obefläckade hjärta” är exempel på hur stark Maria-kulten är i romersk-katolska
kyrkan. Formuleringarna i de böner som används är ju anstötliga för evangelisk
kristendom.
Han hänvisar till katolska kyrkans egen beskrivning av
invigningen:
”Invigningen till Guds moder är ett totalt givande av en
själv, för hela livet och för hela evigheten, enligt Pius XII, och en gåva som
inte är någon ren formalitet eller något sentimentalt, men något effektivt, som
omfattar hela det kristna, marianska, livets intensitet och syftar till
förening med Jesus, under Marias vägledning”.
– Att man refererar till Jesus blir närmast en dimridå,
eftersom betoningen är så enormt stark på Maria, konstaterar Anders Gerdmar.
Svängt 180 grader
Ulf Ekman kritiserade påven Johannes Paulus Sverigebesök
1989, då påven hade samma ärende. Nu har Ulf Ekman tydligt tagit ställning för
katolska kyrkans Maria-dogm och har dessutom Johannes Paulus som skyddshelgon.
Hur kommenterar du det och vad innebär detta för den
katolska kyrkans närmande till de lutherska kyrkorna i Norden?
– Ekman har ju bett om förlåtelse för de handlingar som
riktades emot påvens inflytande i Sverige som han ledde för 25 år sedan. Att
han svängt 180 grader i frågan är mycket märkligt, liksom att han idag både
erkänner kanoniseringen av Johannes Paulus II och har honom som skyddshelgon,
säger Anders Gerdmar.
– Jag tror att romersk-katolska kyrkan vill införliva den
nordiska kristenheten i kyrkan, då den romersk-katolsk kyrkosynen verkligen
menar att romersk-katolska kyrkan är Jesu Kristi kyrka. Jag har svårt att tro
att påvens besök i samband med reformationsjubileet betyder en verklig
omvändelse. I så fall måste man ändra en stor läroöverbyggnad och ta itu både
med sin kyrkosyn som utesluter andra kristna från fullheten och synen på Maria.
– För romersk-katolska kyrkan är detta en lång resa och den
kommer inte av vara klar på mycket lång tid, om man ens vill göra resan.
Romersk-katolska kyrkans agerande i Sverige på senare tid med både Ekmans
konversion och agerandet på Berget talar ett helt annat språk än enhetens,
menar Gerdmar.
Ruben Agnarsson
Ulf Ekman förklarar sin omsvängning
Ulf Ekman har varit mycket kategorisk i sitt försvar för
Livets ord, nu är han lika tvärsäker i sitt försvar för den katolska kyrkans
lära. Hur förklarar han själv detta motsägelsefulla beteende?
Ulf Ekman börjar med att
beskriva hur det har varit en stor glädje att med Guds nåd och hjälp starta
Livets Ord med dess evangeliserande och missionerande fokus.
– Vi ska alla växa andligen. När vi
därför med tiden fick nåd att upptäcka mer i Guds rike och upplevde hur Herren
ledde oss
in i Katolska kyrkan så är det med
lika stor glädje som vi delar med oss
av det vi upptäckt där. Vi är mycket
glada över att få vara katoliker, fortsätter han.
Att Maria-dogmen blivit så viktig när Ulf Ekman i olika
katolska medier redogör för varför han närmat dig den katolska kyrkan,
förklarar han med att all undervisning om Maria står i omedelbar relation till
Jesus Kristus.
– Det är han som är viktigast. Det som den katolska tron lär
om Maria har sin grund i det hon tror om Kristus. Utan Jesus Kristus betyder
jungfru Maria inte något. Det är i förhållande till honom som hon är viktig.
Hon är hans älskade moder och eftersom hon som jungfru har fött vår Frälsare så
är hon både unik och speciell och därför äras hon, förklarar Ulf Ekman och
hänvisar till bibelstället i Lukas evangelium där Maria säger att ”härefter
skall alla släkten prisa mig salig.”
Heliga Birgitta och Ulf
Ulfs Ekmans fru
Birgitta var den som först av de två tog till sig den katolska synen på Maria.
Inte minst heliga Birgitta – som också var gift med en man som hette Ulf – har
spelat en stor roll för hennes vägval, har hon berättat i katolska medier.
– Heliga Birgitta har betytt mycket för Sverige, men ofta
har vi svenskar inte ägnat henne någon större uppmärksamhet. När man firade
700-årsminnet av hennes födelse 2003 blev det därför intressant att läsa mer om
henne, förklarar Ulf Ekman.
– Som vi beskriver i vår bok ”Den stora Upptäckten” blev det
en teologisk upptäcktsfärd att också följa hennes livsväg. Att hennes man råkar
heta Ulf är ju lite festligt och intressant, men har ingen betydelse för vår
egen vandring.
Kritiserad påve blev skyddshelgon
I tidningen Magazinet inför påvens besök i Uppsala 1989
skrev Ulf Ekman: ”Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan
har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena, komma
till himlen”.
Nu är samme påve hans skyddshelgon.
Hur förklarar du denna omsvängning? (Bortförklaringar)
– Som jag mer i detalj beskriver i vår bok så har det varit
en lång resa som spänner över många år. Vi har nog alla under åren fått
revidera vissa uppfattningar och ändra oss. Det vore konstigt annars. För mig
var det ödmjukande att se min egen okunskap på många områden och att upptäcka
vad lite jag egentligen visste om Johannes Paulus II.
– När man läser om hans heroiska kamp emot nazism och
kommunism, hur han kämpat emot anti-semitism och fick medverka till att rasera
Järnridån, då kan man inte annat än att bli djupt imponerad över hans tro och
hans mod.
– För mig är han ett
stort föredöme, en kristen hjälte i vår moderna tid vars tro är värd att
efterfölja. För mig är det viktigt att framhålla att det är Jesus och
endast han som är vår Frälsare. Det är igenom honom och det fullbordade verk
han utförde på korset som vi blir frälsta. Det är genom att höra evangeliet och
tro på honom som vi kan, av nåd, få en personlig relation till Gud.
Ruben Agnarsson
ruben@inblick.se
Gästkrönika, Sven
Nilsson:
Påven och reformationen
Påvens besök i Lund är en förberedelse för en gemensam
manifestation längre fram i höst till minne av den lutherska reformationen för
500 år sedan. Den Romersk-katolska kyrkan har under lång tid förberett sig för
detta genom att föra en dialog med lutherska teologer om vad det egentligen var
som Luther protesterade emot.
Idag verkar det som om den avgörande frågan gällde Luthers
övertygelse om rättfärdiggörelse genom ”tron allena” och att ”skriften allena”
är grunden för kyrkans tro i motsats till Katolska kyrkans hävdande av
traditionen som en fortsatt auktoritativ uppenbarelse. På dessa två punkter
menar man från katolskt håll att man nått ett samförstånd med den Lutherska
Kyrkan och att protestantismen därför är ett övervunnit stadium.
En minst lika viktig del av reformationen gällde frågan om
vad den kristna församlingen – ekklesia – egentligen är. Den unge Luther gick
väldigt långt i sin radikalitet, och man kan tolka vissa delar av hans
förkunnelse som att han ifrågasatte både barndopet och kyrkan som institution.
Hans nitälskan för en
sann evangelisk kyrka fick honom att vända sig mot påvekyrkans institutionella
väsen, ett korrupt prästerskap, religiös kontroll av människors samveten och
politisk manipulation. Han var misstänksam mot själva begreppet kyrka.
På grund av politiska omständigheter såg han sig till sist
tvingad att anpassa sig till en organisatorisk ordning som i stort sett
motsvarade den Katolska kyrkans. Den Lutherska kyrkan har sedan dess stått för
en tydligare evangelisk teologi, men till sin struktur är den av samma väsen
som Katolska kyrkan.
Reformationen väckte den centrala frågan; vad är de troendes
gemenskap som ekklesia, Jesu Kristi församling? Är ekklesia en mänsklig
organisation eller den Helige Andes gemenskap mellan Jesu lärjungar?
Kristenhetens historia visar att varje försök till att institutionalisera den
Helige Andes gemenskap, korrumperar det kristna lärjungaskapets djupaste
innebörd. Den apostoliska församlingen har aldrig varit och kan aldrig
definieras som en religiös institution i likhet med den Romersk-katolska
kyrkan.
Alla institutionskyrkor tenderar över tid att formalisera
tron i religiösa beteendemönster och sakrala handlingar. Därför ser vi hur de
historiska kyrkorna över tid utvecklat mer eller mindre mystiska ritualer för
att konkretisera trons innehåll. Det man kallar det ”sakrala livet” riskerar
att föra människor in i ett religiöst liv där Jesus som person blir overklig
och Guds närvaro reduceras till en andaktsskapande atmosfär.
Genom att också dopet och nattvarden införlivats i det
religiösa konceptet, har dessa av Jesus anbefallda handlingar förlorat mycket
av sitt ursprungliga syfte. Nattvarden används som ett medel för att uppnå
enhet istället för att proklamera den förverkligade enheten genom Jesu blod.
Dopet som från början var ett tecken på ett begynnande
lärjungaskap används i de institutionella historiska kyrkorna som ett medel att
definiera medlemskapet i en kyrklig organisation.
Att denna organisation försäkrar att de döpta blir Guds barn
på grund av den utförda handlingen är naturligtvis ett allvarligt missförstånd.
Att alla dessa döpta sedan skulle kunna sägas utgöra ”den levande Gudens
församling” i Nya Testamentets mening visar på ett ännu djupare missförstånd.
Inför det kommande reformationsjubileet borde vi aktualisera
friförsamlingsrörelsens reformatoriska arv med större frimodighet. Det betyder
inte att vi tar avstånd från Jesustroende bröder och systrar inom
kyrkoorganisationer av olika slag, men vi hävdar att det inte är medlemskapet i
en viss kyrka som identifierar oss som kristna – det är tron på Kristus allena.
Vi gläder oss över att den pågående andeutgjutelsen berört
stora delar av den Katolska kyrkan. Det har skapat nya öppningar för genuina
möten över traditionsgränserna. Men den Romersk-katolska kyrkan är ingen
entydig företeelse. Man måste kunna skilja på vad som är kyrkan i betydelsen av
en gemenskap mellan levande kristna – och den Katolska kyrkan som ett politiskt
projekt. Ingen förnekar kyrkans betydelse som ett kärl för andligt liv genom
historien. Inte heller ringaktar vi den betydelse den har idag för att försvara
väsentliga delar av kristen tro.
Som politiskt projekt har den dock visat sig vara sårbar och
riskerar att hamna i ett korrupt förhållande till den världsliga makten – det
som i Uppenbarelseboken kallas ”skökoväsen”.
Att formalisera enheten i en kyrkorättslig struktur som till
exempel Katolska kyrkan är inte vägen till att förverkliga Andens enhet. Jag
tror att vi står inför ett mycket mer djupgående verk genom den Helige Ande.
Därför är den pågående Andeutgjutelsen av signifikant betydelse inför framtiden
som ett tecken för den enhet som Gud själv föder fram.
Jag är övertygad om att inte heller de historiska kyrkorna
förblir oberörda av denna förändringsprocess. Kärleken till varandra över
traditionsgränser är en realitet i sig själv och får sitt konkreta uttryck i
personliga möten. Detta växande folkmedvetande får inte exploateras i
kyrkopolitiska syften.
Kärleken till varandra bygger en andligt organisk struktur i
trons lydnad till Guds ord. Enhet kan man inte ansluta sig till på ett formellt
sätt. Det är en pågående process med livet som insats för ”syskonen” i den
lokala församlingen. Den har alltid funnits genom historien sedan apostlarnas
dagar och den har bärkraft också idag.
Sven Nilsson
Fakta: Sven Nilsson
Sven Nilsson var verksam som pastor i Örebromissionen (i dag
en del av EFK) från 1947 och framåt. Under
1960-talet arbetade han med ekumeniska
frågor i Frikyrkliga studieförbundet och upplevde därefter en personlig andlig
förnyelse genom den karismatiska väckelsen. Vid konferensen i Katarina
kyrka 1981 framförde han ett uppmärksammat budskap om kristen enhet, om låta
troheten mot Jesus Kristus vara överordnad lojaliteterna mot kyrkosamfunden.
Sven Nilsson avslutade sin pastorstjänst i Filadelfiaförsamlingen i Örebro 1985
och deltog därefter i det pionjärprojekt som ledde fram till en ny
församlingsbildning, Kristet Center i
Örebro, i augusti 1995.
Stanley Sjöberg
På villfarelsens väg!
Stanley Sjöberg - Katolska sakrament och andra former
Stefan Svärd
Har en del att be om ursäkt för liksom Stanley Sjöberg!
”Besökte idag en av
de katolska kyrkorna i Poznan, Polen.
Min spontana känsla är att det odlas för mycket
konspirationsteorier och myter kring denna fråga. Att hävda att Sten Gunnar Hedin och Ulf Ekman mer eller mindre håller
på att bli katoliker eller katoliceras, på grund av att man har vissa
kontakter med Katolska kyrkan, det är väl ändå att dra det hela till sin spets.
Jag uppfattar det som ett normalt uttryck för kristen enhet. Det är väl
självklart att kyrkor och organisationer som tror på Jesus som världens
frälsare och tror på hans frälsningsverk – att man har ett visst samarbete och
gemenskap. Och det innefattar att olika kyrkor och kristna traditioner har
något att lära av varandra. Ett visst mått av ödmjukhet behöver vi ha när vi
möter andra kristna, och inte bara se oss själva som dem som har mer rätt än
alla andra. Tycker att både Sten Gunnar Hedin och Ulf Ekman har gjort det
mycket bra när man har öppnat upp sina respektive rörelser för bredare
samarbete och kontaktytor med andra kristna traditioner.”
----
Visst får han äta upp sina egna ord
liksom Stanley Sjöberg!
Ulf och Birgitta liksom Copland har
ju som bekant konverterat till Katolicismen och anser Påven vara deras
skyddshelgon! Vilket mörker!
Inlagt av Leif Berg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar