onsdag 24 februari 2016

Visst får Ulf Ekman äta upp sina egna ord liksom Stanley Sjöberg!

Påven slår in dörren bland de ljumma
kristna i avfallet!
 (Mixad, sammanblandad, utbytt, ersatt)



Tillbedjan av de döda!

Joh 10:12  Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
Joh 10:12  But he that is an hireling, and not the shepherd, whose own the sheep are not, seeth the wolf coming, and leaveth the sheep, and fleeth: and the wolf catcheth them, and scattereth the sheep.
Joh 10:13  The hireling fleeth, because he is an hireling, and careth not for the sheep.

Joh 10:12  [2theG3588 3hirelingG3411 1But]G1161 (andG2532 notG3756 beingG1510.6 the shepherd,)G4166 of whichG3739 [2are notG3756 G1510.2.6 G3588 1sheep]G4263 his own,G2398 viewsG2334 theG3588 wolfG3074 coming,G2064 andG2532 leavesG863 theG3588 sheep,G4263 andG2532 flees;G5343 andG2532 theG3588 wolfG3074 seizes them by force,G726 G1473 andG2532 dispersesG4650 theG3588 sheep.G4263

G726
harpazō

From a derivative of G138; to seize (in various applications): - catch (away, up), pluck, pull, take (by force).
Total KJV occurrences: 13

G138
aihreomai

Probably akin to G142; to take for oneself, that is, to prefer. Some of the forms are borrowed from a cognate (ἕλλομαι hellomai), which is otherwise obsolete: - choose. Some of the forms are borrowed from a cognate hellomai, hel-lom-ahee; which is otherwise obsolete.
Total KJV occurrences: 3

G138

aihreomai
Thayer Definition:
1) to take for oneself, to prefer, choose
2) to choose by vote, elect to office

Psa 50:18  Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Pro 29:24  Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Pro 30:9  Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: "Vem är HERREN?" eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

 Act 20:29  For IG1473 G1063 knowG1492 this,G3778 thatG3754 [3shall enterG1525 4afterG3326 G3588 5my departureG867 G1473 2wolvesG3074 1grievous]G926 untoG1519 you,G1473 notG3361 sparingG5339 theG3588 flock.G4168


the wolf coming: Mat_7:15, Mat_10:16; Act_20:29

Mat 10:16  Behold,G2400 IG1473 sendG649 youG1473 asG5613 sheepG4263 inG1722 the midstG3319 of wolves.G3074 BeG1096 thenG3767 skilledG5429 asG5613 theG3588 serpents,G3789 andG2532 unmixedG185 asG5613 theG3588 doves!G4058

Rom 16:19  For theG3588 G1063 obedience of yoursG1473 G5218 [2untoG1519 3allG3956 1reached].G864 I rejoiceG5463 thenG3767 G3588 overG1909 you.G1473 But I wantG2309 G1161 youG1473 [2wiseG4680 3indeedG3303 1to be]G1510.1 untoG1519 theG3588 good,G18 but unmixedG185 G1161 untoG1519 G3588 evil.G2556

Php 2:15  thatG2443 you should becomeG1096 blamelessG273 andG2532 unmixed,G185 childrenG5043 of God,G2316 without blemish,G298 inG1722 the midstG3319 of a generationG1074 crookedG4646 andG2532 perverted,G1294 amongG1722 whomG3739 you appearG5316 asG5613 luminariesG5458 inG1722 the world,G2889

 G2767

kerannumi
Thayer Definition:
1) to mix, mingle
2) to mix wine, water
3) to pour out for drinking.



G2767
kerannumi

Total KJV Occurrences: 3
fill, 1
Rev 18:6
filled, 1
Rev 18:6 (2)
poured, 1
Rev 14:10




Maria kulten i svenska kyrkor!

Visst får Ulf Ekman äta upp sina egna ord liksom Stanley Sjöberg!

Ulf och Birgitta Ekman liksom Copland har ju som bekant konverterat till Katolicismen och anser Påven vara deras skyddshelgon!  Vilket mörker!
Den Carismatiska rörelsen innehåller så många falska läror – demoners läror- och leder rakt in i påveväldet under antikristendomen!


Maria-dogm central i påvens ekumenik med lutheraner...
Ruben Agnarsson | 11 feb , 2016
– Jag är mycket glad över att påven kommer till Lund och att Romersk katolska kyrkan tillsammans med Lutherska världsförbundet inbjuder till detta exceptionella möte, säger ärkebiskop Antje Jackelén inför påvens besök i Lund i höst, som går av stapeln samma dag som Luther spikade upp sina teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg.
2016_v6---NYHET-2---liten
Det var på reformationsdagen den 31 oktober år 1517 som Martin Luther enligt traditionen spikade upp sina 95 teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg.
500-årsfirandet av reformationen, som pågår i ett år, inleds därmed den 31 oktober 2016, och påvens besök i Lund blir startskottet.
Till mötet kommer förutom påven Franciskus bland andra kardinal Kurt Koch, Vatikanens ansvarige för ekumeniska relationer, Martin Junge, generalsekreterare för Lutherska världssamfundet, och biskop Munib Younan, ordförande i Lutherska världssamfundet.
Svenska kyrkan och Stockholms katolska stift är värdar för mötet i Lund, där huvudpunkten är påvens medverkan under en gudstjänst i Lunds domkyrka.
– Det är ett framsteg i kyrkornas arbete. I en tid av stora globala utmaningar har vi ett gemensamt uppdrag att förkunna evangelium i ord och handling, säger Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén i en kommentar och betonar det gemensamma ansvaret att berätta om kristen tro, ”genom arbete för rättvisa och fred”.

Splittrande lära i fokus

När den katolska kyrkan nu intensifierar sin närvaro i de nordiska länderna, är det Maria-dogmen – den lära som mer än något annat splittrar den katolska och den lutherska kyrkan – som lyfts fram.
En av dem som tycker att det är märkligt att Maria får en så central roll när katolska kyrkan vill närma sig den Svenska kyrkan, är kyrkohistorikern Torbjörn Aronsson.
– De katolska Maria-dogmerna är ju något som skiljer den katolska kyrkan från de evangelisk-lutherska kyrkorna. Genom att genomföra denna typ av manifestationer strax före eller i samband med att ekumeniska samtal förs, visar katolska kyrkan att den ekumenik den är intresserad av inte kommer att innehålla några förändringar på den punkten, förklarar han.
– Det visar också att katolska kyrkans nordiska biskopar företräder och uppmuntrar en profilerad Maria-fromhet. Samtidigt accepteras detta utan diskussion av Svenska kyrkan, trots att den inte alls delar dessa dogmer och ibland företräder en etik och teologi som är extremt liberal, fortsätter Torbjörn Aronsson.
– De ekumeniska samtal och offentliga manifestationer som genomförs är således inte grundade i att kyrkornas närmat sig varandra teologiskt. Det betyder att detta är en ekumenik som inte har särskilt mycket teologiskt innehåll utan verkar ha framsprungit ur andra motiv. 

Medveten strävan från katolsk sida

I mars 2014, knappt två veckor efter att Ulf Ekman släppte nyheten om sin konvertering till katolska kyrkan, samlades den katolska kyrkans nordiska biskopar till en ”högtidlig vigning av våra nordiska länder till Jungfru Marias obefläckade Hjärta”.
Under en mässa i Thomas av Aquinos församling i Lund, vigdes Norden till Jungfru Marias obefläckade hjärta, följt av en ekumenisk vesper i Lunds domkyrka, med kardinal Kurt Koch och blivande ärkebiskopen Antje Jackelén – samt katolska och lutherska biskopar från Norden.
Arrangemanget skedde i samverkan mellan Lunds domkyrkoförsamling och Sankt Thomas katolska församling i Lund.
Torbjörn Aronsson kan inte uttala sig om ifall det fanns ett samband eller om det var en tillfällighet att Ulf Ekmans konvertering och vigningen skedde så nära varandra i tid. 

– Men under de sista två åren sammantagna får jag ett intryck av att det finns en medveten strävan från katolsk sida att ägna Sverige ökad uppmärksamhet och att skapa ökad acceptans här för Maria-fromheten, förklarar han.
– Den planerade helgonförklaringen av Elisabeth Hesselblad, som ju grundade den nya grenen av birgittinerorden, och det faktum att påven själv besöker Sverige i år kan ses som ett uttryck för en sådan strävan att ägna Sverige ökad uppmärksamhet.
Torbjörn Aronsson konstaterar att denna Maria-fromhet, inklusive förkunnelse av katolska Maria-dogmer och praktiserande av Maria-böner, har rekommenderats och försvarats i bokform av både Ulf Ekman och Henrik Engholm, och att detta nu även prioriteras av de nordiska katolska biskoparna. 


Vill påverka i hbtq-frågor

Han påpekar att den katolska kyrkan ser Maria som en moder för alla lärjungar och för alla människor. Hon beskrivs som både kyrkans moder och världens moder, och presenteras därmed som en förebedjare för enhet i kyrkan och i världen.
För Svenska kyrkans och ärkebiskop Antje Jackeléns del finns det – efter flera år av ekumenisk isolering – en allmän strävan att uppfattas som en viktig ekumenisk aktör och en önskan om att påverka den katolska kyrkans uppfattningar i miljö- och hbtq-frågor, tror Torbjörn Aronsson.
– Genom att delta i denna typ av arrangemang hoppas man kanske bereda vägen för förbättrade relationer mellan kyrkorna, vilket i ett längre perspektiv också skulle kunna medföra möjligheter för Svenska kyrkan att försöka påverka den katolska kyrkan på dessa områden.

Påve blev Ulf Ekmans skyddshelgon

Torbjörn Aronsson beskriver hur Johannes Paulus II vigde Norden till Jungfru Marias obefläckade hjärta vid ett besök på Island 1989. Samma år besökte han också Sverige, vilket fick Ulf Ekman att beskriva de katolska dogmerna för ”inget annat än gärningslära, falsk religiositet och vidskepelse”.
”Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena, komma till himlen”, skrev Ulf Ekman i tidningen Magazinet inför besöket.

I dag är Johannes Paulus II Ulf Ekmans skyddshelgon.

Torbjörn Aronsson menar att det går att beskriva händelsen 2014 som en "förnyelse", i så måtto att den upprepade en bön till Jungfru Marias om hennes beskydd och förböner, och genom att den följdes av en offentlig manifestation av närmande mellan de båda kyrkorna. 

Vilken roll spelar Ulf Ekman idag i denna offensiv från den katolska kyrkan?
– Jag uppfattar det som ett personligt steg, som inte direkt är föranlett av några överväganden från katolsk sida. Däremot blir den naturligtvis till ett stöd för den katolska kyrkans strävanden i Norden, inte minst genom Ulf Ekmans artiklar, offentliga framträdanden och nya bok, avslutar Torbjörn Aronsson.

Ruben Agnarsson
ruben@inblick.se
Fakta: Maria-bön
Här är ett utdrag ur den bön till Maria som lästes vid vigningen den 22 mars 2014 i S:t Thomas katolska kyrka:
Heliga Maria, Jungfru och Moder,
du Drottning över Nordens land
(…)
Du, vår mor i nådens ordning,
vi anförtror Nordens länder och folk
i ditt moderliga beskydd
(…)
Vi viger oss till ditt obefläckade hjärta
(…)
Heliga Jungfru och Moder,
håll din hand över Nordens länder
Fakta: Katolska kyrkan

Grundad: Första århundradet e. Kr.
Typ: Kristet trossamfund
Juridisk status: Internationellt rättssubjekt
Säte: Heliga stolen
Plats: Vatikanstaten belägen i Rom, Italien
Medlemmar: 1,2 miljarder
Officiellt språk:  Latin

Fakta: Svenska kyrkan
Grundad: År 1536 bröts relationen med påven i Rom genom Gustav Vasas avskaffande av kanoniska rätten.
1593 lagstadgades Svenska kyrkan som evangelisk-luthersk statskyrka genom Uppsala möte.
1860 blev den officiellt kallad Svenska kyrkan genom dissenterlagarna.
Typ: Evangelisk-luthersk folkkyrka
Juridisk status: Registrerat trossamfund
Säte: Uppsala, Uppland
Medlemmar: 6 292 264 (2014) (ICKE PÅNYTTFÖDDA)
Officiellt språk: Svenska

Källa: Wikipedia
”Maria-böner anstötliga för evangelisk kristendom”
Ruben Agnarsson | 18 feb , 2016
Strax efter nyheten om Ulf Ekmans konvertering till katolska kyrkan samlades kyrkans nordiska biskopar till en ”högtidlig vigning av våra nordiska länder till Jungfru Marias obefläckade Hjärta”. – Dessa invigningar är exempel på hur stark Maria-kulten är i romersk-katolska kyrkan. Formuleringarna är ju anstötliga för evangelisk kristendom, säger teologen Anders Gerdmar.
2016_v7---NYHET-1---STOR

Inblick frågade Anders Gerdmar, grundare av och rektor för Skandinavisk teologisk högskola, vad det innebär rent teologiskt att katolska kyrkans nordiska biskopar inviger "våra nordiska länder till Jungfru Marias obefläckade Hjärta”.
– Det är en viktig del av romersk-katolsk teologi att Maria nu finns i himlen  med kropp och själ och manar gott för de troende, och man ser henne som alla troendes moder. Hennes förbön är kraftigare än någon annans och denna vill man ska komma Nordens länder och folk till del, förklarar Anders Gerdmar.
Han beskriver hur överlåtandet av hela världen till Marias obefläckade hjärta har gjorts av ett antal påvar sedan 1942, men började med en Mariauppenbarelse i portugisiska Fatima 1917 där Maria säger att Ryssland skulle konsekreras till det obefläckade hjärtat, och senast av påven Franciskus 2013.
– Överlåtandet av Norden till Marias obefläckade hjärtat är en del av samma rörelse, fortsätter Gerdmar.

Stark Maria-kult

– Dessa invigningar av olika länder och världen till ”Marias obefläckade hjärta” är exempel på hur stark Maria-kulten är i romersk-katolska kyrkan. Formuleringarna i de böner som används är ju anstötliga för evangelisk kristendom.
Han hänvisar till katolska kyrkans egen beskrivning av invigningen:
”Invigningen till Guds moder är ett totalt givande av en själv, för hela livet och för hela evigheten, enligt Pius XII, och en gåva som inte är någon ren formalitet eller något sentimentalt, men något effektivt, som omfattar hela det kristna, marianska, livets intensitet och syftar till förening med Jesus, under Marias vägledning”.
– Att man refererar till Jesus blir närmast en dimridå, eftersom betoningen är så enormt stark på Maria, konstaterar Anders Gerdmar.

Svängt 180 grader

Ulf Ekman kritiserade påven Johannes Paulus Sverigebesök 1989, då påven hade samma ärende. Nu har Ulf Ekman tydligt tagit ställning för katolska kyrkans Maria-dogm och har dessutom Johannes Paulus som skyddshelgon.

Hur kommenterar du det och vad innebär detta för den katolska kyrkans närmande till de lutherska kyrkorna i Norden?
– Ekman har ju bett om förlåtelse för de handlingar som riktades emot påvens inflytande i Sverige som han ledde för 25 år sedan. Att han svängt 180 grader i frågan är mycket märkligt, liksom att han idag både erkänner kanoniseringen av Johannes Paulus II och har honom som skyddshelgon, säger Anders Gerdmar.
– Jag tror att romersk-katolska kyrkan vill införliva den nordiska kristenheten i kyrkan, då den romersk-katolsk kyrkosynen verkligen menar att romersk-katolska kyrkan är Jesu Kristi kyrka. Jag har svårt att tro att påvens besök i samband med reformationsjubileet betyder en verklig omvändelse. I så fall måste man ändra en stor läroöverbyggnad och ta itu både med sin kyrkosyn som utesluter andra kristna från fullheten och synen på Maria.
– För romersk-katolska kyrkan är detta en lång resa och den kommer inte av vara klar på mycket lång tid, om man ens vill göra resan. Romersk-katolska kyrkans agerande i Sverige på senare tid med både Ekmans konversion och agerandet på Berget talar ett helt annat språk än enhetens, menar Gerdmar.

Ruben Agnarsson

Ulf Ekman förklarar sin omsvängning

Ulf Ekman har varit mycket kategorisk i sitt försvar för Livets ord, nu är han lika tvärsäker i sitt försvar för den katolska kyrkans lära. Hur förklarar han själv detta motsägelsefulla beteende?

Ulf Ekman börjar med att beskriva hur det har varit en stor glädje att med Guds nåd och hjälp starta Livets Ord med dess evangeliserande och missionerande fokus. 

– Vi ska alla växa andligen. När vi därför med tiden fick nåd att upptäcka mer i Guds rike och upplevde hur Herren ledde oss
in i Katolska kyrkan så är det med lika stor glädje som vi delar med oss
av det vi upptäckt där. Vi är mycket glada över att få vara katoliker, fortsätter han.  

Att Maria-dogmen blivit så viktig när Ulf Ekman i olika katolska medier redogör för varför han närmat dig den katolska kyrkan, förklarar han med att all undervisning om Maria står i omedelbar relation till Jesus Kristus.

– Det är han som är viktigast. Det som den katolska tron lär om Maria har sin grund i det hon tror om Kristus. Utan Jesus Kristus betyder jungfru Maria inte något. Det är i förhållande till honom som hon är viktig. Hon är hans älskade moder och eftersom hon som jungfru har fött vår Frälsare så är hon både unik och speciell och därför äras hon, förklarar Ulf Ekman och hänvisar till bibelstället i Lukas evangelium där Maria säger att ”härefter skall alla släkten prisa mig salig.”

Heliga Birgitta och Ulf

Ulfs Ekmans fru Birgitta var den som först av de två tog till sig den katolska synen på Maria. Inte minst heliga Birgitta – som också var gift med en man som hette Ulf – har spelat en stor roll för hennes vägval, har hon berättat i katolska medier.

– Heliga Birgitta har betytt mycket för Sverige, men ofta har vi svenskar inte ägnat henne någon större uppmärksamhet. När man firade 700-årsminnet av hennes födelse 2003 blev det därför intressant att läsa mer om henne, förklarar Ulf Ekman.
– Som vi beskriver i vår bok ”Den stora Upptäckten” blev det en teologisk upptäcktsfärd att också följa hennes livsväg. Att hennes man råkar heta Ulf är ju lite festligt och intressant, men har ingen betydelse för vår egen vandring.

Kritiserad påve blev skyddshelgon

I tidningen Magazinet inför påvens besök i Uppsala 1989 skrev Ulf Ekman: ”Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena, komma till himlen”.

Nu är samme påve hans skyddshelgon.

Hur förklarar du denna omsvängning? (Bortförklaringar)

– Som jag mer i detalj beskriver i vår bok så har det varit en lång resa som spänner över många år. Vi har nog alla under åren fått revidera vissa uppfattningar och ändra oss. Det vore konstigt annars. För mig var det ödmjukande att se min egen okunskap på många områden och att upptäcka vad lite jag egentligen visste om Johannes Paulus II. 

– När man läser om hans heroiska kamp emot nazism och kommunism, hur han kämpat emot anti-semitism och fick medverka till att rasera Järnridån, då kan man inte annat än att bli djupt imponerad över hans tro och hans mod. 

– För mig är han ett stort föredöme, en kristen hjälte i vår moderna tid vars tro är värd att efterfölja. För mig är det viktigt att framhålla att det är Jesus och endast han som är vår Frälsare. Det är igenom honom och det fullbordade verk han utförde på korset som vi blir frälsta. Det är genom att höra evangeliet och tro på honom som vi kan, av nåd, få en personlig relation till Gud. 

Ruben Agnarsson
ruben@inblick.se

Gästkrönika, Sven Nilsson:

Påven och reformationen
Påvens besök i Lund är en förberedelse för en gemensam manifestation längre fram i höst till minne av den lutherska reformationen för 500 år sedan. Den Romersk-katolska kyrkan har under lång tid förberett sig för detta genom att föra en dialog med lutherska teologer om vad det egentligen var som Luther protesterade emot.

Idag verkar det som om den avgörande frågan gällde Luthers övertygelse om rättfärdiggörelse genom ”tron allena” och att ”skriften allena” är grunden för kyrkans tro i motsats till Katolska kyrkans hävdande av traditionen som en fortsatt auktoritativ uppenbarelse. På dessa två punkter menar man från katolskt håll att man nått ett samförstånd med den Lutherska Kyrkan och att protestantismen därför är ett övervunnit stadium.
En minst lika viktig del av reformationen gällde frågan om vad den kristna församlingen – ekklesia – egentligen är. Den unge Luther gick väldigt långt i sin radikalitet, och man kan tolka vissa delar av hans förkunnelse som att han ifrågasatte både barndopet och kyrkan som institution.
Hans nitälskan för en sann evangelisk kyrka fick honom att vända sig mot påvekyrkans institutionella väsen, ett korrupt prästerskap, religiös kontroll av människors samveten och politisk manipulation. Han var misstänksam mot själva begreppet kyrka. 

På grund av politiska omständigheter såg han sig till sist tvingad att anpassa sig till en organisatorisk ordning som i stort sett motsvarade den Katolska kyrkans. Den Lutherska kyrkan har sedan dess stått för en tydligare evangelisk teologi, men till sin struktur är den av samma väsen som Katolska kyrkan.

Reformationen väckte den centrala frågan; vad är de troendes gemenskap som ekklesia, Jesu Kristi församling? Är ekklesia en mänsklig organisation eller den Helige Andes gemenskap mellan Jesu lärjungar? Kristenhetens historia visar att varje försök till att institutionalisera den Helige Andes gemenskap, korrumperar det kristna lärjungaskapets djupaste innebörd. Den apostoliska församlingen har aldrig varit och kan aldrig definieras som en religiös institution i likhet med den Romersk-katolska kyrkan.

Alla institutionskyrkor tenderar över tid att formalisera tron i religiösa beteendemönster och sakrala handlingar. Därför ser vi hur de historiska kyrkorna över tid utvecklat mer eller mindre mystiska ritualer för att konkretisera trons innehåll. Det man kallar det ”sakrala livet” riskerar att föra människor in i ett religiöst liv där Jesus som person blir overklig och Guds närvaro reduceras till en andaktsskapande atmosfär. 

Genom att också dopet och nattvarden införlivats i det religiösa konceptet, har dessa av Jesus anbefallda handlingar förlorat mycket av sitt ursprungliga syfte. Nattvarden används som ett medel för att uppnå enhet istället för att proklamera den förverkligade enheten genom Jesu blod.
Dopet som från början var ett tecken på ett begynnande lärjungaskap används i de institutionella historiska kyrkorna som ett medel att definiera medlemskapet i en kyrklig organisation.
Att denna organisation försäkrar att de döpta blir Guds barn på grund av den utförda handlingen är naturligtvis ett allvarligt missförstånd. Att alla dessa döpta sedan skulle kunna sägas utgöra ”den levande Gudens församling” i Nya Testamentets mening visar på ett ännu djupare missförstånd.

Inför det kommande reformationsjubileet borde vi aktualisera friförsamlingsrörelsens reformatoriska arv med större frimodighet. Det betyder inte att vi tar avstånd från Jesustroende bröder och systrar inom kyrkoorganisationer av olika slag, men vi hävdar att det inte är medlemskapet i en viss kyrka som identifierar oss som kristna – det är tron på Kristus allena.
Vi gläder oss över att den pågående andeutgjutelsen berört stora delar av den Katolska kyrkan. Det har skapat nya öppningar för genuina möten över traditionsgränserna. Men den Romersk-katolska kyrkan är ingen entydig företeelse. Man måste kunna skilja på vad som är kyrkan i betydelsen av en gemenskap mellan levande kristna – och den Katolska kyrkan som ett politiskt projekt. Ingen förnekar kyrkans betydelse som ett kärl för andligt liv genom historien. Inte heller ringaktar vi den betydelse den har idag för att försvara väsentliga delar av kristen tro.

Som politiskt projekt har den dock visat sig vara sårbar och riskerar att hamna i ett korrupt förhållande till den världsliga makten – det som i Uppenbarelseboken kallas ”skökoväsen”.
Att formalisera enheten i en kyrkorättslig struktur som till exempel Katolska kyrkan är inte vägen till att förverkliga Andens enhet. Jag tror att vi står inför ett mycket mer djupgående verk genom den Helige Ande. Därför är den pågående Andeutgjutelsen av signifikant betydelse inför framtiden som ett tecken för den enhet som Gud själv föder fram. 

Jag är övertygad om att inte heller de historiska kyrkorna förblir oberörda av denna förändringsprocess. Kärleken till varandra över traditionsgränser är en realitet i sig själv och får sitt konkreta uttryck i personliga möten. Detta växande folkmedvetande får inte exploateras i kyrkopolitiska syften. 

Kärleken till varandra bygger en andligt organisk struktur i trons lydnad till Guds ord. Enhet kan man inte ansluta sig till på ett formellt sätt. Det är en pågående process med livet som insats för ”syskonen” i den lokala församlingen. Den har alltid funnits genom historien sedan apostlarnas dagar och den har bärkraft också idag.

Sven Nilsson

Fakta: Sven Nilsson
Sven Nilsson var verksam som pastor i Örebromissionen (i dag en del av EFK) från 1947 och framåt. Under 1960-talet arbetade  han med ekumeniska frågor i Frikyrkliga studieförbundet och upplevde därefter en personlig andlig förnyelse genom den karismatiska väckelsen. Vid konferensen i Katarina kyrka 1981 framförde han ett uppmärksammat budskap om kristen enhet, om låta troheten mot Jesus Kristus vara överordnad lojaliteterna mot kyrkosamfunden. Sven Nilsson avslutade sin pastorstjänst i Filadelfiaförsamlingen i Örebro 1985 och deltog därefter i det pionjärprojekt som ledde fram till en ny församlingsbildning, Kristet Center i Örebro, i augusti 1995.

Stanley Sjöberg

På villfarelsens väg!

Stanley Sjöberg - Katolska sakrament och andra former

Stefan Svärd
Har en del att be om ursäkt för liksom Stanley Sjöberg!


”Besökte idag en av de katolska kyrkorna i Poznan, Polen.
Min spontana känsla är att det odlas för mycket konspirationsteorier och myter kring denna fråga. Att hävda att Sten Gunnar Hedin och Ulf Ekman mer eller mindre håller på att bli katoliker eller katoliceras, på grund av att man har vissa kontakter med Katolska kyrkan, det är väl ändå att dra det hela till sin spets. Jag uppfattar det som ett normalt uttryck för kristen enhet. Det är väl självklart att kyrkor och organisationer som tror på Jesus som världens frälsare och tror på hans frälsningsverk – att man har ett visst samarbete och gemenskap. Och det innefattar att olika kyrkor och kristna traditioner har något att lära av varandra. Ett visst mått av ödmjukhet behöver vi ha när vi möter andra kristna, och inte bara se oss själva som dem som har mer rätt än alla andra. Tycker att både Sten Gunnar Hedin och Ulf Ekman har gjort det mycket bra när man har öppnat upp sina respektive rörelser för bredare samarbete och kontaktytor med andra kristna traditioner.”
----
Visst får han äta upp sina egna ord liksom Stanley Sjöberg!

Ulf och Birgitta liksom Copland har ju som bekant konverterat till Katolicismen och anser Påven vara deras skyddshelgon!  Vilket mörker!

Inlagt av Leif Berg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Luther on ecumenism and papacy

History of the Papacy by J.A. Wylie: "...the Church (so-called) of Rome has no right to rank amongst Christian Churches. She is not a Church, neither is her religion the Christian religion. We are accustomed to speak of Popery as a corrupt form of Christianity. We concede too much. The Church of Rome bears the same relation to the Church of Christ which the hierarchy of Baal bore to the institute of Moses; and Popery stands related to Christianity only in the same way in which Paganism stood related to primeval Revelation. Popery is not a corruption simply, but a transformation. It may be difficult to fix the time when it passed from the one into the other; but the change is incontestible. Popery is the gospel transubstantiated into the flesh and blood of Paganism, under a few of the accidents of Christianity."

Martin Luther

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

The negotiation about doctrinal agreement displeases me altogether, for this is utterly impossible unless the pope has his papacy abolished. Therefore avoid and flee those who seek the middle of the road. Think of me after I am dead and such middle-of-the-road men arise, for nothing good will come of it. There can be no compromise. (What Luther Says, II: 1019)

Ah, my dear brother in Christ, bear with me if here or elsewhere I use such coarse language when speaking of the wretched, confronted, atrocious monster at Rome! He who knows my thoughts must say that I am much, much, much too lenient and have neither words nor thought adequately to describe the shameful, abominable blasphemy to which he subjects the Word and name of Christ, our dear Lord and Savior. There are some Christians, wicked Christians indeed, who now would gloss things over to make the pope appear against in a good light and who, after he does so and has been dragged out of the mud, would like to reinstate him on the altar. But they are wicked people, whoever they may be, who defend the pope and want me to be quiet about the means whereby he has done harm. Truly, I cannot do this. All true, pious Christians, who love Christ and His Word, should, as said, be sincerely hostile to the pope. They should persecute him and injure him…. All should do this in their several calling, to the best of their ability, with all faithfulness and diligence. (What Luther Says, II: 1072)

What kind of a church is the pope’s church? It is an uncertain, vacillating and tottering church. Indeed, it is a deceitful, lying church, doubting and unbelieving, without God’s Word. For the pope with his wrong keys teaches his church to doubt and to be uncertain. If it is a vacillating church, then it is not the church of faith, for the latter is founded upon a rock, and the gates of hell cannot prevail against it (Matt.16:18). If it is not the church of faith, then it is not the Christian church, but it must be an unchristian, anti-Christian, and faithless church which destroys and ruins the real, holy, Christian church. (Luther’s Works, vol. 40, Church and Ministry II, The Keys, p.348)

All this is to be noted carefully, so that we can treat with contempt the filthy, foolish twaddle that the popes present in their decrees about their Roman church, that is, about their devil’s synagogue (Rev.2:9), which separates itself from common Christendom and the spiritual edifice built up on this stone, and instead invents for itself a fleshly worldly, worthless, lying, blasphemous, idolatrous authority over all of Christendom. One of these two things must be true: if the Roman church is not built on this rock along with the other churches, then it is the devil’s church; but if it is built, along with all the other churches, on this rock, then it cannot be lord or head over the other churches. For Christ the cornerstone knows nothing of two unequal churches, but only of one church alone, just as the Children’s Faith, that is, the faith of all of Christendom, says, ”I believe in one holy, Christian church,” and does not say, ”I believe in one holy Roman church.” The Roman church is and should be one portion or member of the holy Christian church, not the head, which befits solely Christ the cornerstone. If not, it is not a Christian but an UN-Christian and anti-Christian church, that is, a papal school of scoundrels. (Luther’s Works, Volume 41, Church and Ministry III, Against The Roman Papacy, An Institution Of The Devil, p.311)



I believe the pope is the masked and incarnate devil because he is the Antichrist. As Christ is God incarnate, so the Antichrist is the devil incarnate. The words are really spoken of the pope when its said that hes a mixed god, an earthly god, that is , a god of the earth. Here god is understood as god of this world. Why does he call himself an earthly god, as if the one, almighty God werent also on the earth? The kingdom of the pope really signifies the terrible wrath of God, namely, the abomination of desolation standing in the holy place. (Luthers Works, vol.54, Table Talks, No.4487, p.346)


C. H. Spurgeon on Popery


"It is the bounden duty of every Christian to pray against Antichrist, and as to what Antichrist is no sane man ought to raise a question. If it be not the Popery in the Church of Rome there is nothing in the world that can be called by that name. It wounds Christ, robs Christ of His glory, puts sacramental efficacy in the place of His atonement, and lifts a piece of bread in the place of the Saviour....If we pray against it, because it is against Him, we shall love the persons though we hate their errors; we shall love their souls, though we loathe and detest their dogmas...."

-- C. H. Spurgeon


A Wideness in Gods Mercy? (Billy Graham)

Loading...

Feeding sheeps or amusing goats Christian Entertainment An Evangelic Heresy

Loading...

Charles Spurgeon Apostasy mixed religion!

Loading...

Google Translate

Search The Bible.

Choose a Bible Book or Range
Type your text here
Ignore Case
Highlight Results

Pray for Uganda Africa

Pray for Uganda, Africa

Frälsningens väg!

Heb 11:25 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;
Heb 12:2 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Heb 12:3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
Heb 12:15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
Heb 12:16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
Heb 12:17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
Heb 10:36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Heb 10:37 Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
Heb 10:38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom".
Heb 10:39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

Ord 25:26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

Upp 3:16 Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.

Se Ljum, sammanblandad, mixad, förväxlad, utbytt, utväxlad, ersatt, avlöst, efterträdd, liknöjd, likgiltig!

2Ti 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
2Ti 4:8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

The Dangers Of Pragmatism vad din pastor borde veta innan han uttalar sig

Loading...

Deception In The Last Days

Loading...

Faith and confession Hindu style

Loading...

Book of Rememberance

Loading...

Judgment Seat of Christ

Loading...

The Adulation of Man in the Purpose Driven Life.

Loading...

The Mindset of Catholicism Permeating Evangelicalism

Loading...

The Trojan Church

Loading...

Twisting the Word

Loading...

De ska ha ett och samma sinne Det stora Babylon moder till alla skökorna och till styggelserna

Loading...

Jesus HATES the deeds of the Nicolaitiane, which I also hate.

Rev. 2:6 But this thou hast, that thou hatest the deeds of the Nicolaitianes, which I also hate. Nicolaitianes -To conquer the people or laity, these "deeds" had become in Pergamos a "doctrine" (Rev. 2:15)

Nicolaitians, to conquer the laity !

Loading...

Counter

Website counter