söndag 14 mars 2010

Charta Oecumenica dokument underskrivet av Pingst ffs och EFK!

Här vill jag visa det dokument som undertecknats av Efk och pingst ffs samt flertal andra samfund och katolska religiösa riktningar.

Dessa har undertecknat ett gemensamt dokument, aktstycken, handlingar, händelser, händelseförlopp, motiv, intriger, aktioner, åtgärder, gärningar, verk, dåd, och därmed förbundit sig att göra gemensam sak.

Det är nog så allvarligt och borde få varje sann Bibeltroende att vakna upp över hur man nu sammanblandar allt och alla med hedendom, religiös kultdyrkan, etc. där General Universal den katolska kyrkan med alla sina lögner läror och blodiga historik nu ska gå i spetsen för denna erövrings politik med lögnaktig diplomatisk taktisk konst, trick, knep, list, konstgrepp, krigslist.

Detta dokument skrevs under 2001 men läs vad de själva uttalar:

”Dokumentet, som fått underrubriken: ”Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa”, är det första i sitt slag, gemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker, Lutheraner och reformerta.

Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som Ett redskap för samtal.

Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och ”förbättras” på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!”
- slut citat!

Fler dokument lär komma med fler ändringar och allt hårdare bindningar till fördel för katolsk snärjande förförelsekonst!

Om du är medlem i en sådan kyrka eller samfund bör du snarast tänka över din ställning och medlemskap i dessa, Bibeln ger oss allvarliga varningar och uppmanar oss till att gå ut från dessa så att vi ej blir delaktiga i deras synder och får dela av deras plågor!

Katolska kyrkan är inte Kristi kropp utan Satans synagoga!


Leif Berg


Charta Oecumenica - Holger Nilsson
________________________________________
Publicerad juni 2006

Här nedan presenteras dokumentet Charta Oecumenica. Det är idag omdebatterat och omdiskuterat och det behöver det bli.

Våra väckelsepionjärer skulle förfasa sig över vad som nu sker.

Det är nu viktigt att detta dokument blir känt och spritt. Det är många som inte känner till det. Nu är det dags att handla och agera. Sprid denna information. Vi ger här en länk vars innehåll behöver spridas eller skrivas ut och som de ledande och styrande i församlingarna behöver ta del av: http://tidenstecken.se/charta.htm

CHARTA OECUMENICA

(Svensk övers.) [Obs! SKR står på denna grund.]

Charta Oecumenica - vad och varför?

I april 2001 överlämnades till Konferensen för europeiska kyrkor - KEKeller CEC* - och till De europeiska biskopskonferensernas råd - CCEE** - ett dokument innehållande "Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa". Dokumentet fick namnet Charta Oecumenica (CO).

För många, även en del ekumeniskt intresserade i Sverige, är Charta Oecumenica ett relativt okänt dokument. Några ser med viss misstänksamhet på det.

För att bidra till att dokumentet görs mer bekant och därmed mindre misstrott vill vi använda citat ur det på SKR:s hemsida och koppla samman dessa citat med en del av de verksamheter SKR - "kyrkorna tillsammans" - valt att bedriva. Från de olika citaten går det att klicka sig vidare in i hela dokumentet för att läsa vidare och fördjupa sin kunskap.

Läs hela Charta Oecumenica

* KEK eller CEC = Konferensen för Europeiska Kyrkor, samarbetsorgan för ortodoxa och reformatoriska kyrkor i Europa
** CCEE = De Europeiska Biskopskonferensernas råd, katolska kyrkans europeiska samverkansorgan

Länk till SKR: http://www.skr.org/
Charta oecumenica dokumentet: http://www.skr.org/download/18.a791285116833497ab800015122/charta_oecumenica.pdf

Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa
"Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden"

I den anda som präglar budskapen från de två europeiska ekumeniska församlingarna i Basel (1989) och Graz (1997), är vi, Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC) och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE)

(I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa representerade. /Övers. anm.), fast beslutna att bevara och vidareutveckla den gemenskap som vuxit fram mellan oss.

Vi tackar vår treenige Gud för att han, genom sin heliga Ande, leder våra steg mot en allt djupare gemenskap. (?)

Många former av ekumeniskt samarbete har redan visat sig hållbara. Vi får ändå inte slå oss till ro med det nuvarande tillståndet, om vi skall leva i trohet mot Kristi bön "… att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro att du har sänt mig" (Joh 17:21).

Medvetna om vår egen skuld, och beredda till omvändelse, måste vi bemöda oss om att övervinna den splittring som fortfarande råder mellan oss, för att göra det möjligt att tillsammans förkunna evangeliets budskap för alla folk på ett trovärdigt sätt.

Då vi tillsammans lyssnar till Guds ord i den Heliga Skrift, och utmanas till att bekänna vår gemensamma tro liksom att handla tillsammans i enlighet med den sanning vi tagit emot, vill vi också vittna om kärlek och hopp för alla människor.

Europa, från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet, präglas idag mera än någonsin av kulturell mångfald. På denna vår kontinent vill vi med evangeliet försvara den mänskliga personens värdighet som Guds avbild, och som kyrkor gemensamt bidra till försoning mellan folk och kulturer. (?)

I denna anda antar vi denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete.

Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa.

Den är till för att främja en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för att ange bindande normer för detta.

Den har ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig. Med denna text som grund kan de göra tillägg och formulera gemensamma perspektiv, som direkt berör de egna specifika utmaningarna och därav följande förpliktelserna.

I. VI TROR PÅ "EN ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA"

"Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, som verkar genom allt och finns i allt." (Ef 4:3-6)

Kallade till enhet i tron - tillsammans
I enlighet med Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden.

Eftersom vi med detta credo bekänner "en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka" är det vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är Guds gåva, bli synlig.

Väsentliga skillnader i tron hindrar fortfarande den synliga enheten. Framförallt finns det olika uppfattningar om kyrkan och hennes enhet, om sakramenten och om kyrkans ämbeten. Detta får vi inte förlika oss med. Jesus Kristus har på korset uppenbarat för oss sin kärlek och försoningens hemlighet. I hans efterföljd vill vi göra allt som står i vår makt för att övervinna de problem och hinder som fortfarande är kyrkoskiljande.

Vi förbinder oss

att följa Efesierbrevets apostoliska uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av Kristi frälsningsbudskap i evangeliet,
att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap (Nattvardsgemenskap. Innebär full gemenskap när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras nattvardsfirande. /Övers. anm.) och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.

II. KYRKORNA I EUROPA PÅ VÄG MOT SYNLIG GEMENSKAP

"Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:35)

2. Att förkunna evangeliet - tillsammans

Tillsammans -(gemensamt, i samarbete, sammanlagt, totalt, totaliter ofrånkomligen, definitivt, fullständigt, till varje pris, tvunget, totalt, allt igenom, med hull och hår, reservationslöst, utan invändningar, oreserverat, förbehållslöst, på alla håll och kanter, var som helst, allestädes)

Den viktigaste uppgiften för kyrkorna i Europa är att i ord och handling tillsammans förkunna evangeliet till alla människors frälsning. Det finns en vida spridd vilsenhet vad gäller livsorientering och ett växande främlingskap inför kristna värden. Ställda inför detta, men också inför ett mångfasetterat sökande efter mening, utmanas kristna människor att vittna om sin tro. Därför behövs ett växande engagemang och ett ökat erfarenhetsutbyte i lokalförsamlingarna vad gäller kristen undervisning och själavård. Lika viktigt är det att hela Guds folk gemensamt förmedlar evangeliet in emot det offentliga livet i samhället och gör evangeliet gällande genom sociala insatser och politiskt ansvarstagande.

OBS! nedanstående formulering!

Vi förbinder oss

att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,
att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.

3. Att gå varandra till mötes

I evangeliets anda måste vi gemensamt bearbeta de kristna kyrkornas historia. Den är präglad av många goda erfarenheter, men också av splittring, fiendskap och till och med krigiska motsättningar.

Mänsklig skuld, brist på kärlek och ett ofta förekommande missbruk av tro och kyrka för politiska intressen har allvarligt skadat det kristna vittnesbördets trovärdighet. (Frågan är vem och hur?)

Ekumeniken börjar därför för kristna människor med hjärtanas förnyelse och beredskap till bot och omvändelse. I den ekumeniska rörelsen har försoning redan vuxit fram.

Försoning - manipulation, manöver, förlikning, uppgörelse, avtal, överenskommelse, betalning, affär, transaktion, affärsavtal, affärsuppgörelse, avräkning, konfrontation, sammanstötning, slagsmål, gräl, scen, vidräkning etc.

Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas. För ekumenikens fortsatta utveckling är det särskilt nödvändigt att ta till vara ungdomars erfarenheter och förväntningar och att så långt som möjligt uppmuntra dem till delaktighet.

Vi förbinder oss

att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för varandra, att främja ekumenisk öppenhet och samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning.

4. Att handla - tillsammans

Ekumeniken tar sig redan många uttryck i gemensam handling. Många kristna människor ur olika kyrkor lever och verkar tillsammans i vänkretsen, i grannskapet, i yrkeslivet och i sina familjer. Särskilt behöver äkta makar i interkonfessionella äktenskap få stöd att leva ekumeniskt i sin vardag. (?)

Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå. På den europeiska nivån är det nödvändigt att stärka samarbetet mellan Konferensen för Europeiska Kyrkor och de Europeiska Biskopskonferensernas Råd samt att genomföra ytterligare europeiska ekumeniska församlingar (Med "ekumeniska församlingar" avses här stora, för alla de kristna traditionerna gemensamma, möten såsom de i Basel och Graz. /Övers. anm.)

Vid konflikt mellan kyrkorna skall ansträngningar för medling och fred initieras och stödjas.

Vi förbinder oss

att handla gemensamt på alla nivåer av kyrkligt liv där förutsättningar finns och där det inte finns trosmässiga, eller andra starkare skäl som talar däremot (ex. Skriften! Min anm.)

att försvara minoriteternas rättigheter och att hjälpas åt att undanröja missförstånd och fördomar mellan majoritets- och minoritetskyrkor i våra länder.

5. Att be - tillsammans

Ekumeniken lever av att vi tillsammans hör Guds ord och låter den heliga Anden verka i oss och genom oss. I kraft av den nåd som vi därigenom tagit emot finns det i dag många strävanden att fördjupa den andliga gemenskapen mellan kyrkorna genom bön och gudstjänst och genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet.

Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är avsaknaden av eukaristisk gemenskap.

Inom några kyrkor finns fortfarande förbehåll mot gemensam ekumenisk bön. Ändå är vår kristna spiritualitet starkt präglad av ekumeniska gudstjänster och av gemensamma sånger och böner, särskilt då Herrens bön.

Vi förbinder oss

att be för varandra och för kristen enhet att lära känna och uppskatta andra kyrkors gudstjänster och andra former för andligt liv att sträva mot målet eukaristisk gemenskap. (?)

6. Att fortsätta dialogen

I förhållande till våra olika teologiska och etiska positioner är vår i Kristus grundade samhörighet av fundamental betydelse. Förutom den berikande mångfald som är oss given har emellertid motsättningar i lärofrågor, etiska frågor och vad gäller kyrkorättsliga beslut lett till splittring mellan kyrkorna. Ofta har därvid historiska omständigheter och kulturella skillnader spelat en avgörande roll.

För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog.
Konsensus – intressegemenskap, samstämmighet, samdräkt, samförstånd, solidaritet, lojalitet, samklang, enhällighet, överensstämmelse.

Vi förbinder oss

att samvetsgrant och intensivt fortsätta dialogen mellan våra kyrkor på olika nivåer, liksom att pröva hur de resultat som nåtts i dialogen kan och bör officiellt erkännas av kyrkorna som förpliktande, att vid kontroverser söka samtal med varandra och dryfta frågorna gemensamt i evangeliets ljus. Detta gäller särskilt när splittring hotar på grund av frågor som rör tron och etiken. (moralfilosofien)

III. VÅRT GEMENSAMMA ANSVAR I EUROPA

"Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner."
(Matt 5:9)

7. Att delta i formandet av Europa

Århundradena igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och kulturellt varit övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek och misslyckanden förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa som utöver dess gränser. Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och ber Gud och människor om förlåtelse.

Vår tro hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också att arbeta för att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp inom moral och etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och ekonomiskt liv i Europa och i hela världen.

Kyrkorna stöder ett enande av den europeiska kontinenten.

Utan gemensamma värden är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är övertygade om att kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft, som berikar Europa. På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet.

Som kyrkor och som internationella gemenskaper måste vi bemöta faran att Europa utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat Öst. Också Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt måste varje form av "eurocentrism" undvikas och Europas ansvar gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt vad gäller de fattiga i hela världen.

Vi förbinder oss

att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära europeiska institutionerna, att värna de grundläggande värdena mot alla angrepp, att stå emot varje försök att missbruka religion och kyrka för etniska eller nationalistiska ändamål.

8. Att försona folk och kulturer

Vi betraktar mångfalden av regionala, nationella, kulturella och religiösa traditioner i Europa som en rikedom.

Ställda inför de talrika konflikterna är det kyrkornas uppgift att tillsammans utöva försoningens tjänst också då det gäller folk och kulturer. Vi vet att fred mellan kyrkorna själva är en nog så viktig förutsättning för detta.

Våra gemensamma ansträngningar inriktar sig på att bedöma och lösa politiska och sociala frågor i evangeliets anda. Eftersom vi ser varje människas person och värdighet som ett uttryck för att hon är Guds avbild, hävdar vi alla människors absolut lika värde.

Som kyrkor vill vi tillsammans främja demokratiseringsprocessen i Europa. Vi engagerar oss för en fredsordning grundad på konfliktlösningar utan våld. Vi fördömer allt våld mot människor, särskilt mot kvinnor och barn.

Till försoningen hör att främja social rättvisa inom och mellan alla folk. Framförallt gäller det att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika och att övervinna arbetslösheten. Vi vill gemensamt bidra till att migranter, flyktingar och asylsökande får ett människovärdigt mottagande i Europa.

Vi förbinder oss

att motarbeta all form av nationalism, som leder till förtryck av andra folk och av nationella minoriteter samt att verka för lösningar utan våld, att stärka kvinnors ställning och likaberättigande inom alla områden av livet, liksom att främja en rättvis gemenskap mellan kvinnor och män i kyrka och samhälle.

9. Att bevara skapelsen

I tro på Guds, skaparens, kärlek, tackar vi för skapelsens gåva och naturens värde och skönhet. Vi ser emellertid med förfäran hur jordens tillgångar utnyttjas utan hänsyn till deras egenvärde, utan att deras begränsning beaktas och utan hänsyn till kommande generationers välfärd.

Vi vill gemensamt verka för hållbara livsförutsättningar för hela skapelsen. Som ansvariga inför Gud måste vi göra gällande och vidareutveckla kriterier för vad som etiskt sett inte får göras, av det som människor, vetenskapligt och teknologiskt kan göra. I varje enskilt fall måste varje människas unika värde och värdighet överordnas det tekniskt möjliga.

Vi rekommenderar de europeiska kyrkorna att införa en ekumenisk bönedag för skapelsens bevarande.

Vi förbinder oss

att vidareutveckla en livsstil som värdesätter ansvarsfull och hållbar livskvalitet i motsats till den ekonomiska nödvändighetens och konsumtionstvångets herravälde,
att stödja de kyrkliga miljöorganisationerna och ekumeniska nätverken i deras ansvarstagande för att bevara skapelsen.

10. Att fördjupa gemenskapen med judendomen

Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder "är hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse" (Rom 11:28-29). De "har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa"
(Rom 9:4-5).

Vi beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning.

Det är en tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning, lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet.

Vi förbinder oss

att motarbeta alla former av antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle,
att på alla nivåer söka och intensifiera dialogen med våra judiska syskon.

11. Att odla relationerna till Islam

Sedan århundraden bor det muslimer i Europa. I många europeiska länder utgör de betydande minoriteter. Därför finns det många goda kontakter och grannrelationer mellan kristna och muslimer, men också starka ömsesidiga reservationer och fördomar. Dessa beror på smärtsamma erfarenheter i historien eller under senare tid.

Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter.

Vi förbinder oss

att möta muslimer med respekt, att samarbeta med muslimer i gemensamma angelägenheter.

12. Att möta andra religioner och livsåskådningar

Mångfald vad gäller religion och livsåskådning, övertygelser och livsmönster, har blivit ett kännetecken för Europas kultur. Östliga religioner och nya religiösa rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Det finns också allt flera människor som avvisar den kristna tron, förhåller sig likgiltiga till den eller omfattar andra livsåskådningar.

Vi vill ta de kritiska frågor som ställs till oss på allvar och tillsammans vinnlägga oss om att föra ärliga samtal. Vi måste här göra skillnad mellan de gemenskaper vi bör söka kontakt och dialog med och sådana vi, ur kristen synpunkt, bör varna för.

( Här pågår finurliga uttryck, "vilka som bör kontaktas och varnas för" det lär vi få se med tiden!)

Vi förbinder oss

att erkänna människors och gruppers religions- och samvetsfrihet och verka för att de såväl individuellt som gemensamt, privat som offentligt, får utöva sin religion eller livsåskådning inom ramen för gällande rättsregler, att vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, att fullgöra gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.

Jesus Kristus, den enda Kyrkans Herre, är vårt största hopp om försoning och fred. I hans namn vill vi gå vidare på vår gemensamma väg i Europa. Vi ber Gud om hans heliga Andes hjälp och stöd.

"Må hoppets Gud fylla vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft."
(Rom 15:13)

(Eg. "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft." (Rom 15:13) Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som de representerar./Övers. anm.)

Som presidenter för Konferensen för Europeiska Kyrkor och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd rekommenderar vi alla kyrkor och biskopskonferenser i Europa att anta denna Charta Oecumenica som en grundläggande text och att omsätta den var och en i sitt eget sammanhang.

Med denna rekommendation undertecknar vi Charta Oecumenica inom ramen för det europeiska ekumeniska mötet på första söndagen efter den gemensamma påsken 2001.


Strasbourg den 22 april 2001
Metropolit Jéremie
President

Konferensen för Europeiska Kyrkor
CEC - KEK
Kardinal Miloslav Vlk
President
De Europeiska Biskopskonferensernas Råd
CCEE

Nedanstående från SKR:s utgåva av detta dokument

Noter

1 I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan
alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende
kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas
Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa
representerade.

2 Det grekiska ordet katholikos (allomfattande, universell) står i de,
för alla kyrkotraditionerna gemensamma, apostoliska och nicenska
trosbekännelserna för Kristi kyrkas allomfattande karaktär. Termen
katolsk har här, i samstämmighet med andra översättningar (catholic,
katholisch, catholique etc.), valts för att uttrycka denna grundläggande
betydelse. Övers. anm.

3 Nattvardsgemenskap. Innebär i detta sammanhang full gemenskap
när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras
nattvardsfirande. Övers. anm.

4 Med ”ekumeniska församlingar” avses här sådana möten som de
i Basel och Graz, som alla de kristna traditionerna genom CEC –
KEK och CCEE ställer sig bakom. Övers. anm.

5 Eg. ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er
ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.” (Rom 15:13)
Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i
Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som
de representerar: Övers. anm.

Det behövs mer än någonsin en ekumenisk förståelse i Europa!
Därför hälsas dokumentet Charta Oecumenica, som överlämnades
till kyrkorna i Europa av KEK (Konferensen för Europeiska Kyrkor)
och CCEE (De Europeiska Biskopskonferensernas Råd) i april
2001, med glädje och stora förhoppningar.

Många talar om en Historisk möjlighet.

Dokumentet, som fått underrubriken: ”Riktlinjer för det växande
samarbetet mellan kyrkorna i Europa”, är det första i sitt slag,
gemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker,
Lutheraner och reformerta.

Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som
Ett redskap för samtal.

Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och förbättras på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!

Översättningen har godkänts av SKRs styrelse och publiceras som
nummer ett i SKRs Skriftserie.

Vilka är medlemmarna i SKR?


Sveriges Kristna Råd
Sveriges Kristna Råd (SKR) (Christian Council of Sweden), är en samordnande ekumeniskt organisation för kristna kyrkor, samfund och församlingar i Sverige, bildat 1992.

Det tillkom för att ersätta Svenska ekumeniska nämnden med en fastare struktur och ett mer aktivt och förpliktande medlemskap.

Antalet medlemskyrkor är 28 (2009), (samt en observatör), tillhörande de fyra kyrkofamiljerna (lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga).

Till Sveriges Kristna Råd kommer varje kyrka med sin identitet och sina erfarenheter och prioriteringar, för att söka, uttrycka och fördjupa den kristna enheten, dela erfarenheter och visa omvärlden på den kristna tro som förenar och utmanar dem.

Som ”kyrkorna tillsammans” är Sveriges Kristna Råd också en gemensam resurs för kyrkorna. Samtidigt stödjer SKR kyrkorna i att vara resurser för varandra – i deras arbete med centrala uppgifter som teologisk reflexion, mission/evangelisation, diakoni och socialt ansvar. Sveriges Kristna Råd har även till uppgift att samla kyrkorna för att tala med en gemensam röst i viktiga samhällsfrågor.

Sveriges Kristna Råds generalsekreterare heter Sven-Bernhard Fast. Ordförandeskapet cirkulerar årligen mellan de fyra kyrkofamiljer som rådet består av - den frikyrkliga, den katolska, den lutherska och den ortodoxa.

2009 är Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, ordförande. Hon efterträdde protosingel fader Tikhon Lundell, serbiska ortodoxa kyrkan.

2005 genomförde Sveriges Kristna Råd en namninsamling för en generösare flyktingpolitik. Namninsamlingen fick namnet Påskuppropet och genererade 157 000 namnunderskrifter.

Medlemskyrkor [redigera]

Lutherska [redigera]
Svenska kyrkan med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
Estniska evangelisk-lutherska kyrkan
Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan
Ungerska protestantiska kyrkan
Katolska [redigera]
Stockholms katolska stift
Frikyrkliga [redigera]
Evangeliska Frikyrkan (EFK)
Franska reformerta kyrkan
Frälsningsarmén
Metodistkyrkan i Sverige
Pingst - Fria församlingar i samverkan (ffs)
Svenska Alliansmissionen
Svenska Baptistsamfundet
Svenska Missionskyrkan
Vineyard Norden


Ortodoxa [redigera]
Armeniska apostoliska kyrkan
Bulgariska ortodoxa kyrkan
Estniska ortodoxa kyrkan
Etiopiska ortodoxa kyrkan
Finska ortodoxa kyrkan
Koptiska ortodoxa kyrkan
Makedoniska ortodoxa kyrkan
Rumänska ortodoxa kyrkan
Ryska ortodoxa kyrkan (Kristi förklarings församling)
Ryska ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet)
Serbiska ortodoxa kyrkan
Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien
Österns assyriska kyrka
Österns gamla kyrka

Observatörer [redigera]
Adventistsamfundet
Externa länkar [redigera]
Sveriges Kristna Råd
Kategorier: Ekumenik | Kristendom i Sverige

Inlagt av Leif Berg

4 kommentarer:

  1. lennartsvensson53@hotmail.com14 mars 2010 13:33

    Hej!
    Jag har precis hittat till denna blogg.
    Jag sökte efter kunskap om Charta Oecumenica och Du har ju verkligen mycket fakta här om det.
    Har precis förstått att här har vi grunden till allt "andligt bråte" som förekommer i kristenheten idag ang.buddism,hinduism o katolicism blandat med kristendom.
    Jag tillhör själv inte nån kyrka men tror stenhårt att Jesus är enda vägen till Gud!

    Mvh Lennart Svensson

    SvaraRadera
  2. Vad trevligt att se dig även här, Lennart. Hoppas se många inlägg framöver i de olika bloggarna. Finns ju många bra - som denna.

    Är liksom du samfundslös men har inte alltid varit det. I första hand är det just Charta oecumenica och "den nya ekumeniken" som drivit ut mig från gemenskapen. Ut att dela Krusti smälek och lidande "utanför lägret". Man får en helt annan angreppsvinkel i debatterna på det sättet också. Hoppas givetvis finna en gemenskap som är fri från all denna synkretism och EU-vänlighet. Men i dag känner jag dessvärre inte till någon sådan.

    De samfund som räknas upp på av Leif Berg här har alltså skriftligen förbundit sig:

    Verka för en enda katolsk kyrka (med överhuvudet "gissa vem")

    Att verka för samarbete med muslimer (islam).

    Att verka för ett enat Europa (EU).

    Inget av detta kan jag ställa mig bakom. Tvärtom bekämpar jag det med min Herres svärd och får förbli samfundslös tills vidare. Förmodligen fram till tidens slut.

    Mvh Lars W

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Jag har idag på morgonkvisten varit i kontakt med Anders Blomberg på EFK som säger att dem inte har undertecknat Charta Oecumenica. Var har du fått det ifrån?

    SvaraRadera
  4. Ja Herr swedenman, tydligen söker du vara anonym, men läs på lite mer sedan kan vi kanske samtala med varandra, alltså när Du upphört att vara anonym!

    SvaraRadera

Luther on ecumenism and papacy

History of the Papacy by J.A. Wylie: "...the Church (so-called) of Rome has no right to rank amongst Christian Churches. She is not a Church, neither is her religion the Christian religion. We are accustomed to speak of Popery as a corrupt form of Christianity. We concede too much. The Church of Rome bears the same relation to the Church of Christ which the hierarchy of Baal bore to the institute of Moses; and Popery stands related to Christianity only in the same way in which Paganism stood related to primeval Revelation. Popery is not a corruption simply, but a transformation. It may be difficult to fix the time when it passed from the one into the other; but the change is incontestible. Popery is the gospel transubstantiated into the flesh and blood of Paganism, under a few of the accidents of Christianity."

Martin Luther

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

Just as in the days of the Apostles, so at this day we are forced to hear from certain denominations that we (by our obstinacy to adhere to the truth) do offend against love and unity in the churches, because we reject their doctrine. It would be better (they say) that we should let it pass, especially since the doctrine in dispute is what they call non-essential, and, therefore (they say) to stir up so great a discord and contention in the church over one or two doctrines (and those not the most important ones) is unfruitful and unnecessary.

To this I reply: Cursed be that love and unity which cannot be preserved except at the peril of the word of God.

The negotiation about doctrinal agreement displeases me altogether, for this is utterly impossible unless the pope has his papacy abolished. Therefore avoid and flee those who seek the middle of the road. Think of me after I am dead and such middle-of-the-road men arise, for nothing good will come of it. There can be no compromise. (What Luther Says, II: 1019)

Ah, my dear brother in Christ, bear with me if here or elsewhere I use such coarse language when speaking of the wretched, confronted, atrocious monster at Rome! He who knows my thoughts must say that I am much, much, much too lenient and have neither words nor thought adequately to describe the shameful, abominable blasphemy to which he subjects the Word and name of Christ, our dear Lord and Savior. There are some Christians, wicked Christians indeed, who now would gloss things over to make the pope appear against in a good light and who, after he does so and has been dragged out of the mud, would like to reinstate him on the altar. But they are wicked people, whoever they may be, who defend the pope and want me to be quiet about the means whereby he has done harm. Truly, I cannot do this. All true, pious Christians, who love Christ and His Word, should, as said, be sincerely hostile to the pope. They should persecute him and injure him…. All should do this in their several calling, to the best of their ability, with all faithfulness and diligence. (What Luther Says, II: 1072)

What kind of a church is the pope’s church? It is an uncertain, vacillating and tottering church. Indeed, it is a deceitful, lying church, doubting and unbelieving, without God’s Word. For the pope with his wrong keys teaches his church to doubt and to be uncertain. If it is a vacillating church, then it is not the church of faith, for the latter is founded upon a rock, and the gates of hell cannot prevail against it (Matt.16:18). If it is not the church of faith, then it is not the Christian church, but it must be an unchristian, anti-Christian, and faithless church which destroys and ruins the real, holy, Christian church. (Luther’s Works, vol. 40, Church and Ministry II, The Keys, p.348)

All this is to be noted carefully, so that we can treat with contempt the filthy, foolish twaddle that the popes present in their decrees about their Roman church, that is, about their devil’s synagogue (Rev.2:9), which separates itself from common Christendom and the spiritual edifice built up on this stone, and instead invents for itself a fleshly worldly, worthless, lying, blasphemous, idolatrous authority over all of Christendom. One of these two things must be true: if the Roman church is not built on this rock along with the other churches, then it is the devil’s church; but if it is built, along with all the other churches, on this rock, then it cannot be lord or head over the other churches. For Christ the cornerstone knows nothing of two unequal churches, but only of one church alone, just as the Children’s Faith, that is, the faith of all of Christendom, says, ”I believe in one holy, Christian church,” and does not say, ”I believe in one holy Roman church.” The Roman church is and should be one portion or member of the holy Christian church, not the head, which befits solely Christ the cornerstone. If not, it is not a Christian but an UN-Christian and anti-Christian church, that is, a papal school of scoundrels. (Luther’s Works, Volume 41, Church and Ministry III, Against The Roman Papacy, An Institution Of The Devil, p.311)



I believe the pope is the masked and incarnate devil because he is the Antichrist. As Christ is God incarnate, so the Antichrist is the devil incarnate. The words are really spoken of the pope when its said that hes a mixed god, an earthly god, that is , a god of the earth. Here god is understood as god of this world. Why does he call himself an earthly god, as if the one, almighty God werent also on the earth? The kingdom of the pope really signifies the terrible wrath of God, namely, the abomination of desolation standing in the holy place. (Luthers Works, vol.54, Table Talks, No.4487, p.346)


C. H. Spurgeon on Popery


"It is the bounden duty of every Christian to pray against Antichrist, and as to what Antichrist is no sane man ought to raise a question. If it be not the Popery in the Church of Rome there is nothing in the world that can be called by that name. It wounds Christ, robs Christ of His glory, puts sacramental efficacy in the place of His atonement, and lifts a piece of bread in the place of the Saviour....If we pray against it, because it is against Him, we shall love the persons though we hate their errors; we shall love their souls, though we loathe and detest their dogmas...."

-- C. H. Spurgeon


A Wideness in Gods Mercy? (Billy Graham)

Loading...

Feeding sheeps or amusing goats Christian Entertainment An Evangelic Heresy

Loading...

Charles Spurgeon Apostasy mixed religion!

Loading...

Google Translate

Search The Bible.

Choose a Bible Book or Range
Type your text here
Ignore Case
Highlight Results

Pray for Uganda Africa

Pray for Uganda, Africa

Frälsningens väg!

Heb 11:25 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;
Heb 12:2 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Heb 12:3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
Heb 12:15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
Heb 12:16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
Heb 12:17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
Heb 10:36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Heb 10:37 Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
Heb 10:38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom".
Heb 10:39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

Ord 25:26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

Upp 3:16 Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.

Se Ljum, sammanblandad, mixad, förväxlad, utbytt, utväxlad, ersatt, avlöst, efterträdd, liknöjd, likgiltig!

2Ti 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
2Ti 4:8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

The Dangers Of Pragmatism vad din pastor borde veta innan han uttalar sig

Loading...

Deception In The Last Days

Loading...

Faith and confession Hindu style

Loading...

Book of Rememberance

Loading...

Judgment Seat of Christ

Loading...

The Adulation of Man in the Purpose Driven Life.

Loading...

The Mindset of Catholicism Permeating Evangelicalism

Loading...

The Trojan Church

Loading...

Twisting the Word

Loading...

De ska ha ett och samma sinne Det stora Babylon moder till alla skökorna och till styggelserna

Loading...

Jesus HATES the deeds of the Nicolaitiane, which I also hate.

Rev. 2:6 But this thou hast, that thou hatest the deeds of the Nicolaitianes, which I also hate. Nicolaitianes -To conquer the people or laity, these "deeds" had become in Pergamos a "doctrine" (Rev. 2:15)

Nicolaitians, to conquer the laity !

Loading...

Counter

Website counter