Massaprocessen
Citat från Hemmets Vän
Citat Stanley Sjöberg:
Jesusmanifestationen 2010 (Mass bönemöte)
”Ingen av oss ges tillåtelse att tala om olika böneämnen i det här mötet.”
- vi citerar Bibelns löften säger S.Sjöberg.
Vi citerar Bibelns löften – dirigerar, styr, riktar, vrider, vänder, snor, snurrar, rör runt, skruvar, för, leder, anför, sköter, förestår.
Citat Sven Nilsson:
”Jag tror att den pågående enhetsrörelsen har sina transportsträckor, där vi inte riktigt vet vart vi är på väg.”
”Både de historiska kyrkorna och frikyrkorörelsen står inför stora utmaningar.” ??
”Frikyrkosamfunden och fria församlingsrörelser behöver erkänna de historiska kyrkornas betydelse som traditionsbärare” ??
(Vilka dessa historiska kyrkor är avser katolska och ortodoxa kyrkan)
Historiska kyrkor
Till dessa kyrkor hör till exempel den Romersk-katolska kyrkan, den Ortodoxa kyrkan, den Koptisk-ortodoxa kyrkan, den Syrisk-ortodoxa kyrkan och den Etiopisk-ortodoxa kyrkan.
– Slut citat.
Här får vi exempel på vart man är på väg i denna ”enhetssträvan” målet är svävande, ovisst och man vet inte vart man är på väg.
Samtidigt tillåts ingen att uttala sig!? Stanley Sjöberg själv har konstruerat en hel del sådana Böne-ämnen!?
Man hänvisar till "molnstoden" men tycks ej veta vart vägen går eller vart det syftar till, en underlig kryptisk, hemlighetsfull, dunkel, gåtfull, svårbegriplig, svårtolkad, väg!?
Manipulativt styr man vägen mot målet!
Man använder ett beslöjat uttal, undviker att nämna saker vid dess rätta namn, och för en förvirrande, vilseledande, sätt att tala! De som deltager i denna ”manifestation” skall veta att de måste låta sig styras, inga egna tankar eller frågor ska tillåtas, bara en manipulativ formel tillåts!
Men under ytan pågår en process att alltmer närma sig Världs-kyrkan i det ekumeniska strävandet att ena allt under påven.
Det märkbara är att denna enhets-förklaring som syftar till att beblanda sig med hedniskt avguderi, gnosticism och irrläror som är så uppenbara i den katolska Moderkyrkan, nu skall få en Institutionell dimension!
Man går steg för steg genom provisoriska ”lägerplatser”!
Åter igen Citat Sven Nilsson:
”Jag tror att den pågående enhetsrörelsen har sina transportsträckor, där vi inte riktigt vet vart vi är på väg.”
”Frikyrkosamfunden och fria församlingsrörelser behöver erkänna de historiska kyrkornas betydelse som traditionsbärare”??
Vad menar Sven Nilsson, det blir otydligt?
Behöver – fordrar, kräver, erfordrar, tarvar, vill ha, har behov av, är i behov av, har orsak, är tvungen, är skyldig, står i skuld.
Erkänna – acceptera, godkänna, stå för, uppskatta, bekänna, hålla med om, gå med på, medgiva, acceptera, anta, godta, säg ja till, antaga, bejaka, jaka till, bekräfta, konfirmera, besegla, samtycka till, bifalla, bevilja tillmötesgå, uppfylla, fylla, genomtränga, dominera, inspirera, elda, besjäla, infria, motsvara, tillfredsställa, göra nöjd, tillgodose, satisfiera, gottgöra, kompensera, ge kompensation, utjämna, jämna ut, släta ut, platta till, nivellera, utsläta, egalisera, gör likformig, gör lika, neutralisera, kvitta, utplåna, upphäv, bilägg, dämpa, balansera, justera, betala, reglera, kvittera, utjämna, göra likformig, egalisera, utplåna, göra lika, neutralisera, motväga, förta verkan av, göra neutral, upphäva, motväga, dämpa, uppväga, ersätta, betala, hålla skadeslös, rekompensera, försona, sona, reparera, gottskriva, kreditera, tillgodoräkna, behaga, fullgöra, utföra, var tjänstvillig mot, villfara, tillåta, vidgå, medge, tillstå.
De historiska kyrkornas betydelse – andemening, innehåll, definition, denotation, innebörd, mening, bemärkelse, vikt, betydenhet, värde, relevans, intresse, angelägenhet, inflytande, anseende, auktoritet, makt, myndighet, anseende, belastningsförmåga, potens, anlag, rymlighet, volym, rymd, tillgång, förfogande, tillträde, möjlighet att utnyttja, tillskott, förråd, utbud, kvantitet, resurs, dugande person, förmåga, kraft, medarbetare, expert, fackman, specialist, överdängare, haj, kung, proffs, stjärna, himlakropp, planet, asterisk, idol, celebritet, primadonna, diva, mästare, ess, stjärnor, mästare, överdängare, storfräsare, äss, högsta spelkort, storfräsare, märkesmän, championer, upphovsmän, skapare, fäder, vishetslärare, guruer, fullärd hantverkare, utlärd hantverkare, maestro, virtuos, stjärna, överdängare, segrare, vinnare, champion, vishetslärare, guru, religiös lärare, skapare, upphovsman, fader, husbonde, pater familias, husfader, kyrkofader, pater, präst, upphovsman, skapare, grundläggare, ursprung,
Nog vore det enklare om dessa herrar hade ”förmågan” att tala klart språk!
Hur kan man förlika Kristus och Beliar, eller om man går in till en sköka, då blir man ett kött med Henne, det är just detta som sker i dessa kopplingar!
Det som betecknas stort är avfallet, och lösaktigheten!
Att man i detta samgående också förnekar Kristus är det ingen som ens vågar tala om!?
Nu styr man mot Rom!
Om en blind leder en blind faller de inte båda i gropen?
Inlagt av Leif Berg
onsdag 31 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
Livets ord - nöjespalats, pleasure palace !
Du kan använda google översättning/Yo can use google translate!
Livets ord Uppsala Sweden is now promoting for "Take off” in i det nya decenniet
(25 juli-1 augusti. Vecka 30)
Livets ord lockar med dessa eller liknande annonser!
Som vanligt bygger vi upp tältbyn med mötestält för barn och ungdomar, aktivitetsområde med tivoli och massor av aktiviteter för de små, och inte minst alla mat- fika- och glasstält.
Tivoli – nöjesplats, nöjesfält, ambulerande nöjesinrättning, kringresande nöjesfält, tingeltangel, marknadsgyckel, enklare underhållning, billiga smycken, bjäfs, grannlåt, flärd, lullull, glitter, nipper, grannlåtar, utsmyckning, förskönande, prydande, smyckande, färgläggande, skönmålande, förljuvande, överdrivande, idealiserande, förhärligande, glorifierande, dekorering, dekoration, snirkel, utsirning, krusidull, prydnad, pynt, prål, krimskrams, skräp, strunt, krams, småkrafs, krafs,
Livets ord - pleasure palace, nöjespalats!
As for Ulf Ekman a host of Vatican ecumenism and charismatic errors, broaden the way to destruction, even changing the scriptures for his selfish lifestyle, and still inviting those error teachers from every corner of the world, just to attract the unawares mind, all mixed up in a dough of another gospel!
Here is a list of comments on John Bevere who will visit Ulf Ekmans Pleasure palace from blog`s!
About John Bevere
John Bevere
From Wikipedia, the free encyclopedia
It has been suggested that this article or section be merged with Lisa Bevere.
John Bevere (born June 2, 1959) is a evangelist, loyal Bible teacher and best selling author. Although he moves in the same circles as some Word of Faith teachers, claims are that his message is very different.[1] His ministry, Messenger International, has confirmed that he is not a part of the movement.
He worked under Benny Hinn at the Orlando Christian Center from the mid 1980s to 1990 as a youth pastor[citation needed]. Now Mr. Bevere and his wife Lisa Bevere have been in ministry together since 1990 and live in Colorado Springs with their four sons Addison, Austin, Alec, and Arden.
Here`s from blog`s!
He did the children's ministry at Benny Hinn's former church too I think.
I have talked to John Bevere Ministries and they were quite evasive about Bevere's resume, and couldn't even tell me where he got his Biblical training.
Marrying a tv producer does not qualify one for a ministry, nor does it qualify that wife to be a Biblical authority. John and Lisa Bevere have set up quite a money-making enterprise for themselves. Since when should we make "big bucks" off of Jesus?!
Bevere, Hinn, Joyce Meyer, Oral Roberts and many others are in it for the money, and have their family members on staff at exorbitant salaries, as well as giving them fancy houses, possessions, elegant cars, expensive clothing and so on. This is not the example of poverty and communal Christian society as evidenced by the first century Christians (our example), and smacks of usury, don't you think?
john Bevere and his wife lisa are friends with one of worse pastor impersonators robb thompson of family harvest church where they preach regularly.
Look at the Family Harvest thread, and you will see the same mode of bad stewardship operations expensive jewlery, excessive salaries, over five boob jobs for pastors wives, daughters and staff, $5,000 suits, collection of $30,000 Rolex's, $100k- $500k cars, $3 Million houses airplanes etc..
These cult pastors push heavy CONTROL submission to authority. They preach Gag orders, no questions, never disclosing financial information etc..
The worse is preaching CULT fear SHEPHERDING Gestapo type tactics. They state you are not under Gods protection if you leave. They have to preach this FEAR doctrine in order to CONTROL the people and their money. FEAR not Faith is their motivator.
They preach beyond the Bible that you are CURSED if you don't give to them. The BIBLE STATES otherwise. Gal 3:13 says Jesus set us "free from the Curse."
Giving is a Godly principle but only to GOOD STEWARDS. Planting money (seed) in bad ground will yield no harvest for others or yourself, only the con-trol pastor.
Godly pastors of succesful ministries having reasonable salaries and open financial statements is fine. The Bible is clear about not being a minister for "Filthy Lucre" and "financial gain"
These other abusive people are not ministers or pastors but impersonators.
Many of them with FAKE doctorates from internet diploma mills. True ministry office of the teacher and pastor is one who walks in love and like a good shepherd, cares for and hangs out with the sheep. Not these aloof authority fear spouters.
"You shall know them by their fruit"... God doesn't yield this kind of bad fruit.
Read the Family harvest thread and you will find all the same things along with good information to combat these SPIRITUAL ABUSES. Don't throw away God or church because of these few abusers.
There are GOOD PASTORS who make 50-100k plus per year. Their churches are thriving, open to dialogue, wonderful loving spiritually FREE places, with good spirtual food and Romans 8:14 teaching people to be "LED BY THE SPIRIT OF GOD," and not some man. People and families are being saved, set free, maturing in the word.
"Bevere's book UNDERCOVER states that we are like horses that must be broken; basically that one should submit to a pastor EVEN IF HE IS WRONG; that we need permission from the pastor to leave that church for another, and so on."
Did you genuflect and kiss his ring in his presence? That's the whole problem. People are following men not GOD.
What terible abuse bevere spues.
Bevere has been approached as has thompson and others countless times by one then two and then by many. Each time these arrogant pompous abusers do not take Godly instruction.
They do not have anyone or any board that they are committed to for correction.
They make people spiritually disabled. Instead all Christians are to seek God and be led by His Spirit, and word that are one. Romans 8:14
He preaches heavy submission to pastors as does robb thompson...."that one should submit to a pastor EVEN IF HE IS WRONG; that we need permission from the pastor to leave that church for another.
No one needs permission of a church pastor or any other person to leave a church, or to go along with a pastor when they are wrong. That is just stupidity and ignorance gone to seed.
Run from these cult control freaks. This is going back under the rule of mankind. Following men above God, and the Spirit of God within us.
We are only to seek Gods will.
Mt 6:33
We are to have no other Gods above the God. Jesus is the (only) way, the truth the life and the light of the world. Following some person puts you back in the religious temple following the pharisees, the rabbi, or the Catholic church following catechisms, the Pope, the Cardinal and the priest.(all imperfect men).
How stupid people are to subject their will over to some man or woman to tell them when to do anything. Pastors put themselves on pedestals, and knowingly allow others to put them on pedestals to follow them. This is blatant sin.
All ministry gifts are to be helping others find relationship and direction from God, in His word, by His Spirit, not themselves.
These guys are imposters. Not called and not annointed.
For more articles of those cult preacher`s go to:
John Bevere and Ulf Ekman exposed! False shepherds
!
You will find it at my Bloggarkiv
Here is two more you will find in my Blogglista.
Go to:FACTNet Message Board: Family Harvest Church
And: Deception in the Church Articles
Inlagt av Leif Berg
Livets ord Uppsala Sweden is now promoting for "Take off” in i det nya decenniet
(25 juli-1 augusti. Vecka 30)
Livets ord lockar med dessa eller liknande annonser!
Som vanligt bygger vi upp tältbyn med mötestält för barn och ungdomar, aktivitetsområde med tivoli och massor av aktiviteter för de små, och inte minst alla mat- fika- och glasstält.
Tivoli – nöjesplats, nöjesfält, ambulerande nöjesinrättning, kringresande nöjesfält, tingeltangel, marknadsgyckel, enklare underhållning, billiga smycken, bjäfs, grannlåt, flärd, lullull, glitter, nipper, grannlåtar, utsmyckning, förskönande, prydande, smyckande, färgläggande, skönmålande, förljuvande, överdrivande, idealiserande, förhärligande, glorifierande, dekorering, dekoration, snirkel, utsirning, krusidull, prydnad, pynt, prål, krimskrams, skräp, strunt, krams, småkrafs, krafs,
Livets ord - pleasure palace, nöjespalats!
As for Ulf Ekman a host of Vatican ecumenism and charismatic errors, broaden the way to destruction, even changing the scriptures for his selfish lifestyle, and still inviting those error teachers from every corner of the world, just to attract the unawares mind, all mixed up in a dough of another gospel!
Here is a list of comments on John Bevere who will visit Ulf Ekmans Pleasure palace from blog`s!
About John Bevere
John Bevere
From Wikipedia, the free encyclopedia
It has been suggested that this article or section be merged with Lisa Bevere.
John Bevere (born June 2, 1959) is a evangelist, loyal Bible teacher and best selling author. Although he moves in the same circles as some Word of Faith teachers, claims are that his message is very different.[1] His ministry, Messenger International, has confirmed that he is not a part of the movement.
He worked under Benny Hinn at the Orlando Christian Center from the mid 1980s to 1990 as a youth pastor[citation needed]. Now Mr. Bevere and his wife Lisa Bevere have been in ministry together since 1990 and live in Colorado Springs with their four sons Addison, Austin, Alec, and Arden.
Here`s from blog`s!
He did the children's ministry at Benny Hinn's former church too I think.
I have talked to John Bevere Ministries and they were quite evasive about Bevere's resume, and couldn't even tell me where he got his Biblical training.
Marrying a tv producer does not qualify one for a ministry, nor does it qualify that wife to be a Biblical authority. John and Lisa Bevere have set up quite a money-making enterprise for themselves. Since when should we make "big bucks" off of Jesus?!
Bevere, Hinn, Joyce Meyer, Oral Roberts and many others are in it for the money, and have their family members on staff at exorbitant salaries, as well as giving them fancy houses, possessions, elegant cars, expensive clothing and so on. This is not the example of poverty and communal Christian society as evidenced by the first century Christians (our example), and smacks of usury, don't you think?
john Bevere and his wife lisa are friends with one of worse pastor impersonators robb thompson of family harvest church where they preach regularly.
Look at the Family Harvest thread, and you will see the same mode of bad stewardship operations expensive jewlery, excessive salaries, over five boob jobs for pastors wives, daughters and staff, $5,000 suits, collection of $30,000 Rolex's, $100k- $500k cars, $3 Million houses airplanes etc..
These cult pastors push heavy CONTROL submission to authority. They preach Gag orders, no questions, never disclosing financial information etc..
The worse is preaching CULT fear SHEPHERDING Gestapo type tactics. They state you are not under Gods protection if you leave. They have to preach this FEAR doctrine in order to CONTROL the people and their money. FEAR not Faith is their motivator.
They preach beyond the Bible that you are CURSED if you don't give to them. The BIBLE STATES otherwise. Gal 3:13 says Jesus set us "free from the Curse."
Giving is a Godly principle but only to GOOD STEWARDS. Planting money (seed) in bad ground will yield no harvest for others or yourself, only the con-trol pastor.
Godly pastors of succesful ministries having reasonable salaries and open financial statements is fine. The Bible is clear about not being a minister for "Filthy Lucre" and "financial gain"
These other abusive people are not ministers or pastors but impersonators.
Many of them with FAKE doctorates from internet diploma mills. True ministry office of the teacher and pastor is one who walks in love and like a good shepherd, cares for and hangs out with the sheep. Not these aloof authority fear spouters.
"You shall know them by their fruit"... God doesn't yield this kind of bad fruit.
Read the Family harvest thread and you will find all the same things along with good information to combat these SPIRITUAL ABUSES. Don't throw away God or church because of these few abusers.
There are GOOD PASTORS who make 50-100k plus per year. Their churches are thriving, open to dialogue, wonderful loving spiritually FREE places, with good spirtual food and Romans 8:14 teaching people to be "LED BY THE SPIRIT OF GOD," and not some man. People and families are being saved, set free, maturing in the word.
"Bevere's book UNDERCOVER states that we are like horses that must be broken; basically that one should submit to a pastor EVEN IF HE IS WRONG; that we need permission from the pastor to leave that church for another, and so on."
Did you genuflect and kiss his ring in his presence? That's the whole problem. People are following men not GOD.
What terible abuse bevere spues.
Bevere has been approached as has thompson and others countless times by one then two and then by many. Each time these arrogant pompous abusers do not take Godly instruction.
They do not have anyone or any board that they are committed to for correction.
They make people spiritually disabled. Instead all Christians are to seek God and be led by His Spirit, and word that are one. Romans 8:14
He preaches heavy submission to pastors as does robb thompson...."that one should submit to a pastor EVEN IF HE IS WRONG; that we need permission from the pastor to leave that church for another.
No one needs permission of a church pastor or any other person to leave a church, or to go along with a pastor when they are wrong. That is just stupidity and ignorance gone to seed.
Run from these cult control freaks. This is going back under the rule of mankind. Following men above God, and the Spirit of God within us.
We are only to seek Gods will.
Mt 6:33
We are to have no other Gods above the God. Jesus is the (only) way, the truth the life and the light of the world. Following some person puts you back in the religious temple following the pharisees, the rabbi, or the Catholic church following catechisms, the Pope, the Cardinal and the priest.(all imperfect men).
How stupid people are to subject their will over to some man or woman to tell them when to do anything. Pastors put themselves on pedestals, and knowingly allow others to put them on pedestals to follow them. This is blatant sin.
All ministry gifts are to be helping others find relationship and direction from God, in His word, by His Spirit, not themselves.
These guys are imposters. Not called and not annointed.
For more articles of those cult preacher`s go to:
John Bevere and Ulf Ekman exposed! False shepherds
!
You will find it at my Bloggarkiv
Here is two more you will find in my Blogglista.
Go to:FACTNet Message Board: Family Harvest Church
And: Deception in the Church Articles
Inlagt av Leif Berg
söndag 21 mars 2010
Jesusdemonstrationen 2010 förtäckt ekumenism
Nu planeras ett nytt demonstrationståg i Kungsträdgården Sthlm.
Detta är förtäckt, dold, beslöjad, halvkväden, ekumenism. NU är mottot: ”Tillsammans vill vi se ett nytt? kristet Sverige växa fram.?”
Jesusmanifestationen är planerad till Den 22 maj 2010 EFS Rikskansli i Uppsala tar hand om insamlade medel och redovisningen.
Förra året gav prov på denna samverkan med Vatikanens språkrör, Katolicismen och den ekumeniska/karismatiska rörelsen, vem som står bakom styr-rodret kan väl knappast ifrågasättas i dag, då Påven som förgrundsfigur har redan samlat alla religioner under sitt säte, där Buddism, Hinduism, Muslimer, naturreligioner etc. och den s.k. frikyrkliga ekumeniska rörelsen redan har samlats för att lovsjunga påven i Rom.
Stanley Sjöberg (f.d. pastor) erkänner: Även den man som förklädd till en gammal ”kristen frikyrkotant” förråder oss…
Förråder oss (Ekumenikens nästen, värdar) – avslöjar, blottar, lägger i dagen, röjer, sviker, bedrar, handlar trolöst mot, röjer för en fiende, gäckar, gör besviken, blottlägger, barlägger, avkläder, avtäcker, avhöljer, gör bar, röjer, avslöjar, yppar, blottställer, exponerar, utsätter för ljus, avslöjar!
Men här har man redan böjt knä för påvestolen i Vatikanen!
Exemplet SKR och Charta oecumenica har redan förbundit sig att arbeta för ett enda katolskt samfund.
Eller den enhet som här avses är den EKUMENISKA falska, förljugna enhet och kärleksförklaring till PÅVE kyrkan, inklusive alla styggelser på jorden!
Läs EKUMENISKA (VÄRLDSVIDA, ALLOMFATTANDE ÖVERGRIPANDE, UNIVERSELLT, totalt, generellt, globalt, världsomspännande, allmängiltigt) Handlingar – motiv, intriger, åtgärder, aktioner, dåd, spel, rolltolkningar, lockljud, sällskapsspel, hasardspel, sällskapsnöjen, spegelfäkterier, lekar, idrotter, sporter, block, sammanslutningar, förbund, associationer, unioner, korporationer, ententer, vänskapsförbindelser, ligor, kårer, pooler, klubbar, sällskap, föreningar, samfund, organisationer, skrån, gillen, hopfogningar, förenanden, sammansättningar, bindningar, blandningar, sammansmältningar, legeringar, fusioner, kombinationer sammankopplingar, sammanställningar, toleranser, vidsyntheter, vidsyner, fördragsamheter, överseenden, klokheter, lärdomar, visheter, framförande rolltolkning, teaterstycke, pjäs, föreställning, parningslek, lockljud,
Ekman inte ensam om sin helomvändning
http://aletheia.se/2008/02/06/vad-sager-trosrorelsens-predikanter-och-pastorer/comment-page-5/
Ruben Agnarsson på Världen idag, Fil dr Torbjörn Aronsson och många fler har i all tysthet ändrat uppfattning om skökan i Uppenbarelseboken.
Så här avslutar t.e.x. Fil dr Torbjörn Aronsson sin recension i Nyhets Magazinet av f.d. Sverigeambassadören i Vatikanen, Lars Bergquists bok ”Den heliga pyramiden – Påven, Vatikanen och himmelrikets nycklar”
”Karismatiska rörelser under påven
Lars Bergquist beskriver ingående den påvliga kurian (=administrationen). En av avdelningarna i Den Heliga Stolens admninistration är Påvens Lekmannaråd. De arbetar med att på olika sätt aktivera lekmännen i Katolska kyrkan. En mängd organisationer är kopplade till Lekmannarådet, allt från organisationer som arbetar med rehabilitering av drogmissbrukare till karismatiska gemenskapsrörelser.
Till de sistnämnda hör den amerikanska karismatiska rörelsen Sword of the Spirit och franska Emanuel. Båda är tydliga exempel på katolska kyrkans strategi gentemot den karismatiska väckelsen. Påven och hans kyrka har inget som helst emot karismatisk ”förnyelse” så länge den stannar inom kyrkans ramar eller arbetar med att dra fler människor till katolicismen.
Karismatikerna blir tvärt om ett ypperligt vapen i kyrkans händer och gör det ännu lättare att legitimera de falska och obibliska maktanspråken och lärorna bland protestanter. De karismatiker som öppet vänt sig mot de obibliska lärorna och anspråken har däremot uppmanats att frivilligt eller tvångsvägen lämna katolska kyrkan. Vad som är än mer allvarligt är den förvirring dessa katolska karismatiska rörelser sprider och som även infekterat den karismatiska vågen i Sverige under 1970- och 80-talen. Särskilt genom Sword of the Spirit har det funnits kopplingar mellan ledande svenska karismatiska förkunnare och katolska kyrkan.”
OBSERVERA! Ett uttal från Jesusmanifestationens hemsida:
http://www.jesusmanifestationen.se/viewNavMenu.do?menuID=7
Vi håller fast vid att
Han är Vägen – inte en väg.
Han är Sanningen – inte en sanning.
Han är Livet – inte ett liv.
Kan man enas under sådana fastlagda påståenden, jag tror det är dags för "den gamla frikyrkotanten" att avslöja dem igen!
Ett nytt kristet Sverige?
Modernt, nutida, modern, nymodig, fashionabel, trendig, moderiktig, mamman, morsan, moderskapet, moran, frun, hustrun, gumman, käringen, frun, makan, madammen, värdinnan, damen, husmodern, matmodern, ägarinnan, innehavarinnan, värdfolket, abbedissan, priorinnan, modern, upphovet, ursprunget, beskyddaren, nybyggt, nygjort.
Verka för integration?
Läs religion sammanblandning, sammansmältning
Sammanblandning – mix, hopgyttring, konglomerat, röra, mischmasch, hopplock, förening, blandning, förvirring, röra, förväxling, förblandning, misstag, missförstånd, kontamination, hopblandning, sammanjämkning, sammansmältning, synkretism, religionsblandning!
Sammansmältning, förening till en helhet, samordning, integrering, koordinering, koordination, synkronisering, harmonisering, koppling, sidoordning, samverkan, samordning, kooperationen, alliansen, koalitionen, förbundet, sammanslutningen, unionen, federationen, fördraget, kontraktet, besläktat, förenat, solidariskt, samarbete, gemensamt uppträdande, medverkan, kooperation, allians, koalition, införlivande, integrering,
Tillsammans – Gemensamt, Sammanlagt, Inalles, Tillhopa, Totalt, Totaliter, upp över öronen, med hela sin person, restlöst, helt, absolut, fullständigt, sammanlagt, hopräknat, hopsummerat, summerat, sammanlagt, totalt, helt, enhetligt, likartat, likadant, uniformt, överensstämmande, enhetligt, likformigt, likartat, likformigt, helgjutet!
Nu gjuts bilden tillsammans i en enda rörande massa (mässa)!
Inlagt av Leif Berg
Detta är förtäckt, dold, beslöjad, halvkväden, ekumenism. NU är mottot: ”Tillsammans vill vi se ett nytt? kristet Sverige växa fram.?”
Jesusmanifestationen är planerad till Den 22 maj 2010 EFS Rikskansli i Uppsala tar hand om insamlade medel och redovisningen.
Förra året gav prov på denna samverkan med Vatikanens språkrör, Katolicismen och den ekumeniska/karismatiska rörelsen, vem som står bakom styr-rodret kan väl knappast ifrågasättas i dag, då Påven som förgrundsfigur har redan samlat alla religioner under sitt säte, där Buddism, Hinduism, Muslimer, naturreligioner etc. och den s.k. frikyrkliga ekumeniska rörelsen redan har samlats för att lovsjunga påven i Rom.
Stanley Sjöberg (f.d. pastor) erkänner: Även den man som förklädd till en gammal ”kristen frikyrkotant” förråder oss…
Förråder oss (Ekumenikens nästen, värdar) – avslöjar, blottar, lägger i dagen, röjer, sviker, bedrar, handlar trolöst mot, röjer för en fiende, gäckar, gör besviken, blottlägger, barlägger, avkläder, avtäcker, avhöljer, gör bar, röjer, avslöjar, yppar, blottställer, exponerar, utsätter för ljus, avslöjar!
Men här har man redan böjt knä för påvestolen i Vatikanen!
Exemplet SKR och Charta oecumenica har redan förbundit sig att arbeta för ett enda katolskt samfund.
Eller den enhet som här avses är den EKUMENISKA falska, förljugna enhet och kärleksförklaring till PÅVE kyrkan, inklusive alla styggelser på jorden!
Läs EKUMENISKA (VÄRLDSVIDA, ALLOMFATTANDE ÖVERGRIPANDE, UNIVERSELLT, totalt, generellt, globalt, världsomspännande, allmängiltigt) Handlingar – motiv, intriger, åtgärder, aktioner, dåd, spel, rolltolkningar, lockljud, sällskapsspel, hasardspel, sällskapsnöjen, spegelfäkterier, lekar, idrotter, sporter, block, sammanslutningar, förbund, associationer, unioner, korporationer, ententer, vänskapsförbindelser, ligor, kårer, pooler, klubbar, sällskap, föreningar, samfund, organisationer, skrån, gillen, hopfogningar, förenanden, sammansättningar, bindningar, blandningar, sammansmältningar, legeringar, fusioner, kombinationer sammankopplingar, sammanställningar, toleranser, vidsyntheter, vidsyner, fördragsamheter, överseenden, klokheter, lärdomar, visheter, framförande rolltolkning, teaterstycke, pjäs, föreställning, parningslek, lockljud,
Ekman inte ensam om sin helomvändning
http://aletheia.se/2008/02/06/vad-sager-trosrorelsens-predikanter-och-pastorer/comment-page-5/
Ruben Agnarsson på Världen idag, Fil dr Torbjörn Aronsson och många fler har i all tysthet ändrat uppfattning om skökan i Uppenbarelseboken.
Så här avslutar t.e.x. Fil dr Torbjörn Aronsson sin recension i Nyhets Magazinet av f.d. Sverigeambassadören i Vatikanen, Lars Bergquists bok ”Den heliga pyramiden – Påven, Vatikanen och himmelrikets nycklar”
”Karismatiska rörelser under påven
Lars Bergquist beskriver ingående den påvliga kurian (=administrationen). En av avdelningarna i Den Heliga Stolens admninistration är Påvens Lekmannaråd. De arbetar med att på olika sätt aktivera lekmännen i Katolska kyrkan. En mängd organisationer är kopplade till Lekmannarådet, allt från organisationer som arbetar med rehabilitering av drogmissbrukare till karismatiska gemenskapsrörelser.
Till de sistnämnda hör den amerikanska karismatiska rörelsen Sword of the Spirit och franska Emanuel. Båda är tydliga exempel på katolska kyrkans strategi gentemot den karismatiska väckelsen. Påven och hans kyrka har inget som helst emot karismatisk ”förnyelse” så länge den stannar inom kyrkans ramar eller arbetar med att dra fler människor till katolicismen.
Karismatikerna blir tvärt om ett ypperligt vapen i kyrkans händer och gör det ännu lättare att legitimera de falska och obibliska maktanspråken och lärorna bland protestanter. De karismatiker som öppet vänt sig mot de obibliska lärorna och anspråken har däremot uppmanats att frivilligt eller tvångsvägen lämna katolska kyrkan. Vad som är än mer allvarligt är den förvirring dessa katolska karismatiska rörelser sprider och som även infekterat den karismatiska vågen i Sverige under 1970- och 80-talen. Särskilt genom Sword of the Spirit har det funnits kopplingar mellan ledande svenska karismatiska förkunnare och katolska kyrkan.”
OBSERVERA! Ett uttal från Jesusmanifestationens hemsida:
http://www.jesusmanifestationen.se/viewNavMenu.do?menuID=7
Vi håller fast vid att
Han är Vägen – inte en väg.
Han är Sanningen – inte en sanning.
Han är Livet – inte ett liv.
Kan man enas under sådana fastlagda påståenden, jag tror det är dags för "den gamla frikyrkotanten" att avslöja dem igen!
Ett nytt kristet Sverige?
Modernt, nutida, modern, nymodig, fashionabel, trendig, moderiktig, mamman, morsan, moderskapet, moran, frun, hustrun, gumman, käringen, frun, makan, madammen, värdinnan, damen, husmodern, matmodern, ägarinnan, innehavarinnan, värdfolket, abbedissan, priorinnan, modern, upphovet, ursprunget, beskyddaren, nybyggt, nygjort.
Verka för integration?
Läs religion sammanblandning, sammansmältning
Sammanblandning – mix, hopgyttring, konglomerat, röra, mischmasch, hopplock, förening, blandning, förvirring, röra, förväxling, förblandning, misstag, missförstånd, kontamination, hopblandning, sammanjämkning, sammansmältning, synkretism, religionsblandning!
Sammansmältning, förening till en helhet, samordning, integrering, koordinering, koordination, synkronisering, harmonisering, koppling, sidoordning, samverkan, samordning, kooperationen, alliansen, koalitionen, förbundet, sammanslutningen, unionen, federationen, fördraget, kontraktet, besläktat, förenat, solidariskt, samarbete, gemensamt uppträdande, medverkan, kooperation, allians, koalition, införlivande, integrering,
Tillsammans – Gemensamt, Sammanlagt, Inalles, Tillhopa, Totalt, Totaliter, upp över öronen, med hela sin person, restlöst, helt, absolut, fullständigt, sammanlagt, hopräknat, hopsummerat, summerat, sammanlagt, totalt, helt, enhetligt, likartat, likadant, uniformt, överensstämmande, enhetligt, likformigt, likartat, likformigt, helgjutet!
Nu gjuts bilden tillsammans i en enda rörande massa (mässa)!
Inlagt av Leif Berg
onsdag 17 mars 2010
Pingst ffs nya ledarstil!
Bilden på den nya Pingst ledaren, Pelle Hörnmark avtackades på tjurryggen!
Församlingens mål vad är det?
Ja frågar du våra hurtfriska ledar förmågor inom den sekulariserade pingst rörelsen, så kan det se ut ungefär så här!
Ett aktivt engagemang i sport som fotbolls yra, här gäller det att kunna dribbla eller finta enligt konstens regler, efter ett uppsluppet fotbolls samkväm är det dags för herr middagen med kulinariska aptitretare och ett litet trösteord, ifall något skulle gå fel.
Kvinnorna ägnar sig åt kläd mode show! Därefter gäller det att hänga på gymmet för att kunna få till den där kulmagen som gärna vill sätta sig kring midjan, när träningspasset är klart beger man sig till stan för en kläd runda och stylar upp sig inför kvällens artistuppträdande i ”kyrkan”.
Mottot är att alltid ha kul, var positiv!
Här i kyrkogemenskapen gäller det att kunna mingla på rätt sätt, då det finns ett antal snobb kulturer som bär på en utpräglad sofism med en viss ”toppstyrning” och kan visa en frän attityd då du inte ”passar in”! Du måste vara noga med klädstil, innegrejer och den rättlagda vokabulären, då du annars kan anses som ute!
Vissa pastorer har en vurm för det de kallar förfesten och efterfesten?? var har jag hört det förr??
Superlativen är ett måste det hör ihop med framgångsteorien och tillväxten som utlovas på framtida växlar!
När du tröttnat och känner tomheten, ja då gäller det att klura ut nya kittlande jippon!
Många fler exempel skulle kunna ges på den anpassade kulturen som ska gälla som tidsenlig!? Hur orkar man?
Under tiden blir Bibeln alltmer främmande och ifrågasatt, allt man har är ett skenfullt yttre, med tomhet!
Ja tankarna kom efter att läst församlingsbladen från en del ”pingstförsamlingar” nu vill man öka på tillväxten! Med vad då?
Tillråga på allt så är ”pingst! ffs sammankopplad med katolicism så nu gäller det anpassning till den ”nya läran”!
Inlagt av Leif Berg
söndag 14 mars 2010
Charta Oecumenica dokument underskrivet av Pingst ffs och EFK!
Här vill jag visa det dokument som undertecknats av Efk och pingst ffs samt flertal andra samfund och katolska religiösa riktningar.
Dessa har undertecknat ett gemensamt dokument, aktstycken, handlingar, händelser, händelseförlopp, motiv, intriger, aktioner, åtgärder, gärningar, verk, dåd, och därmed förbundit sig att göra gemensam sak.
Det är nog så allvarligt och borde få varje sann Bibeltroende att vakna upp över hur man nu sammanblandar allt och alla med hedendom, religiös kultdyrkan, etc. där General Universal den katolska kyrkan med alla sina lögner läror och blodiga historik nu ska gå i spetsen för denna erövrings politik med lögnaktig diplomatisk taktisk konst, trick, knep, list, konstgrepp, krigslist.
Detta dokument skrevs under 2001 men läs vad de själva uttalar:
”Dokumentet, som fått underrubriken: ”Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa”, är det första i sitt slag, gemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker, Lutheraner och reformerta.
Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som Ett redskap för samtal.
Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och ”förbättras” på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!” - slut citat!
Fler dokument lär komma med fler ändringar och allt hårdare bindningar till fördel för katolsk snärjande förförelsekonst!
Om du är medlem i en sådan kyrka eller samfund bör du snarast tänka över din ställning och medlemskap i dessa, Bibeln ger oss allvarliga varningar och uppmanar oss till att gå ut från dessa så att vi ej blir delaktiga i deras synder och får dela av deras plågor!
Katolska kyrkan är inte Kristi kropp utan Satans synagoga!
Leif Berg
Charta Oecumenica - Holger Nilsson
________________________________________
Publicerad juni 2006
Här nedan presenteras dokumentet Charta Oecumenica. Det är idag omdebatterat och omdiskuterat och det behöver det bli.
Våra väckelsepionjärer skulle förfasa sig över vad som nu sker.
Det är nu viktigt att detta dokument blir känt och spritt. Det är många som inte känner till det. Nu är det dags att handla och agera. Sprid denna information. Vi ger här en länk vars innehåll behöver spridas eller skrivas ut och som de ledande och styrande i församlingarna behöver ta del av: http://tidenstecken.se/charta.htm
CHARTA OECUMENICA
(Svensk övers.) [Obs! SKR står på denna grund.]
Charta Oecumenica - vad och varför?
I april 2001 överlämnades till Konferensen för europeiska kyrkor - KEKeller CEC* - och till De europeiska biskopskonferensernas råd - CCEE** - ett dokument innehållande "Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa". Dokumentet fick namnet Charta Oecumenica (CO).
För många, även en del ekumeniskt intresserade i Sverige, är Charta Oecumenica ett relativt okänt dokument. Några ser med viss misstänksamhet på det.
För att bidra till att dokumentet görs mer bekant och därmed mindre misstrott vill vi använda citat ur det på SKR:s hemsida och koppla samman dessa citat med en del av de verksamheter SKR - "kyrkorna tillsammans" - valt att bedriva. Från de olika citaten går det att klicka sig vidare in i hela dokumentet för att läsa vidare och fördjupa sin kunskap.
Läs hela Charta Oecumenica
* KEK eller CEC = Konferensen för Europeiska Kyrkor, samarbetsorgan för ortodoxa och reformatoriska kyrkor i Europa
** CCEE = De Europeiska Biskopskonferensernas råd, katolska kyrkans europeiska samverkansorgan
Länk till SKR: http://www.skr.org/
Charta oecumenica dokumentet: http://www.skr.org/download/18.a791285116833497ab800015122/charta_oecumenica.pdf
Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa
"Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden"
I den anda som präglar budskapen från de två europeiska ekumeniska församlingarna i Basel (1989) och Graz (1997), är vi, Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC) och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE)
(I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa representerade. /Övers. anm.), fast beslutna att bevara och vidareutveckla den gemenskap som vuxit fram mellan oss.
Vi tackar vår treenige Gud för att han, genom sin heliga Ande, leder våra steg mot en allt djupare gemenskap. (?)
Många former av ekumeniskt samarbete har redan visat sig hållbara. Vi får ändå inte slå oss till ro med det nuvarande tillståndet, om vi skall leva i trohet mot Kristi bön "… att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro att du har sänt mig" (Joh 17:21).
Medvetna om vår egen skuld, och beredda till omvändelse, måste vi bemöda oss om att övervinna den splittring som fortfarande råder mellan oss, för att göra det möjligt att tillsammans förkunna evangeliets budskap för alla folk på ett trovärdigt sätt.
Då vi tillsammans lyssnar till Guds ord i den Heliga Skrift, och utmanas till att bekänna vår gemensamma tro liksom att handla tillsammans i enlighet med den sanning vi tagit emot, vill vi också vittna om kärlek och hopp för alla människor.
Europa, från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet, präglas idag mera än någonsin av kulturell mångfald. På denna vår kontinent vill vi med evangeliet försvara den mänskliga personens värdighet som Guds avbild, och som kyrkor gemensamt bidra till försoning mellan folk och kulturer. (?)
I denna anda antar vi denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete.
Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa.
Den är till för att främja en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för att ange bindande normer för detta.
Den har ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig. Med denna text som grund kan de göra tillägg och formulera gemensamma perspektiv, som direkt berör de egna specifika utmaningarna och därav följande förpliktelserna.
I. VI TROR PÅ "EN ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA"
"Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, som verkar genom allt och finns i allt." (Ef 4:3-6)
Kallade till enhet i tron - tillsammans
I enlighet med Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Eftersom vi med detta credo bekänner "en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka" är det vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är Guds gåva, bli synlig.
Väsentliga skillnader i tron hindrar fortfarande den synliga enheten. Framförallt finns det olika uppfattningar om kyrkan och hennes enhet, om sakramenten och om kyrkans ämbeten. Detta får vi inte förlika oss med. Jesus Kristus har på korset uppenbarat för oss sin kärlek och försoningens hemlighet. I hans efterföljd vill vi göra allt som står i vår makt för att övervinna de problem och hinder som fortfarande är kyrkoskiljande.
Vi förbinder oss
att följa Efesierbrevets apostoliska uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av Kristi frälsningsbudskap i evangeliet,
att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap (Nattvardsgemenskap. Innebär full gemenskap när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras nattvardsfirande. /Övers. anm.) och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.
II. KYRKORNA I EUROPA PÅ VÄG MOT SYNLIG GEMENSKAP
"Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:35)
2. Att förkunna evangeliet - tillsammans
Tillsammans -(gemensamt, i samarbete, sammanlagt, totalt, totaliter ofrånkomligen, definitivt, fullständigt, till varje pris, tvunget, totalt, allt igenom, med hull och hår, reservationslöst, utan invändningar, oreserverat, förbehållslöst, på alla håll och kanter, var som helst, allestädes)
Den viktigaste uppgiften för kyrkorna i Europa är att i ord och handling tillsammans förkunna evangeliet till alla människors frälsning. Det finns en vida spridd vilsenhet vad gäller livsorientering och ett växande främlingskap inför kristna värden. Ställda inför detta, men också inför ett mångfasetterat sökande efter mening, utmanas kristna människor att vittna om sin tro. Därför behövs ett växande engagemang och ett ökat erfarenhetsutbyte i lokalförsamlingarna vad gäller kristen undervisning och själavård. Lika viktigt är det att hela Guds folk gemensamt förmedlar evangeliet in emot det offentliga livet i samhället och gör evangeliet gällande genom sociala insatser och politiskt ansvarstagande.
OBS! nedanstående formulering!
Vi förbinder oss
att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,
att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.
3. Att gå varandra till mötes
I evangeliets anda måste vi gemensamt bearbeta de kristna kyrkornas historia. Den är präglad av många goda erfarenheter, men också av splittring, fiendskap och till och med krigiska motsättningar.
Mänsklig skuld, brist på kärlek och ett ofta förekommande missbruk av tro och kyrka för politiska intressen har allvarligt skadat det kristna vittnesbördets trovärdighet. (Frågan är vem och hur?)
Ekumeniken börjar därför för kristna människor med hjärtanas förnyelse och beredskap till bot och omvändelse. I den ekumeniska rörelsen har försoning redan vuxit fram.
Försoning - manipulation, manöver, förlikning, uppgörelse, avtal, överenskommelse, betalning, affär, transaktion, affärsavtal, affärsuppgörelse, avräkning, konfrontation, sammanstötning, slagsmål, gräl, scen, vidräkning etc.
Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas. För ekumenikens fortsatta utveckling är det särskilt nödvändigt att ta till vara ungdomars erfarenheter och förväntningar och att så långt som möjligt uppmuntra dem till delaktighet.
Vi förbinder oss
att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för varandra, att främja ekumenisk öppenhet och samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning.
4. Att handla - tillsammans
Ekumeniken tar sig redan många uttryck i gemensam handling. Många kristna människor ur olika kyrkor lever och verkar tillsammans i vänkretsen, i grannskapet, i yrkeslivet och i sina familjer. Särskilt behöver äkta makar i interkonfessionella äktenskap få stöd att leva ekumeniskt i sin vardag. (?)
Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå. På den europeiska nivån är det nödvändigt att stärka samarbetet mellan Konferensen för Europeiska Kyrkor och de Europeiska Biskopskonferensernas Råd samt att genomföra ytterligare europeiska ekumeniska församlingar (Med "ekumeniska församlingar" avses här stora, för alla de kristna traditionerna gemensamma, möten såsom de i Basel och Graz. /Övers. anm.)
Vid konflikt mellan kyrkorna skall ansträngningar för medling och fred initieras och stödjas.
Vi förbinder oss
att handla gemensamt på alla nivåer av kyrkligt liv där förutsättningar finns och där det inte finns trosmässiga, eller andra starkare skäl som talar däremot (ex. Skriften! Min anm.)
att försvara minoriteternas rättigheter och att hjälpas åt att undanröja missförstånd och fördomar mellan majoritets- och minoritetskyrkor i våra länder.
5. Att be - tillsammans
Ekumeniken lever av att vi tillsammans hör Guds ord och låter den heliga Anden verka i oss och genom oss. I kraft av den nåd som vi därigenom tagit emot finns det i dag många strävanden att fördjupa den andliga gemenskapen mellan kyrkorna genom bön och gudstjänst och genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet.
Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är avsaknaden av eukaristisk gemenskap.
Inom några kyrkor finns fortfarande förbehåll mot gemensam ekumenisk bön. Ändå är vår kristna spiritualitet starkt präglad av ekumeniska gudstjänster och av gemensamma sånger och böner, särskilt då Herrens bön.
Vi förbinder oss
att be för varandra och för kristen enhet att lära känna och uppskatta andra kyrkors gudstjänster och andra former för andligt liv att sträva mot målet eukaristisk gemenskap. (?)
6. Att fortsätta dialogen
I förhållande till våra olika teologiska och etiska positioner är vår i Kristus grundade samhörighet av fundamental betydelse. Förutom den berikande mångfald som är oss given har emellertid motsättningar i lärofrågor, etiska frågor och vad gäller kyrkorättsliga beslut lett till splittring mellan kyrkorna. Ofta har därvid historiska omständigheter och kulturella skillnader spelat en avgörande roll.
För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog.
Konsensus – intressegemenskap, samstämmighet, samdräkt, samförstånd, solidaritet, lojalitet, samklang, enhällighet, överensstämmelse.
Vi förbinder oss
att samvetsgrant och intensivt fortsätta dialogen mellan våra kyrkor på olika nivåer, liksom att pröva hur de resultat som nåtts i dialogen kan och bör officiellt erkännas av kyrkorna som förpliktande, att vid kontroverser söka samtal med varandra och dryfta frågorna gemensamt i evangeliets ljus. Detta gäller särskilt när splittring hotar på grund av frågor som rör tron och etiken. (moralfilosofien)
III. VÅRT GEMENSAMMA ANSVAR I EUROPA
"Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner."
(Matt 5:9)
7. Att delta i formandet av Europa
Århundradena igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och kulturellt varit övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek och misslyckanden förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa som utöver dess gränser. Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och ber Gud och människor om förlåtelse.
Vår tro hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också att arbeta för att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp inom moral och etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och ekonomiskt liv i Europa och i hela världen.
Kyrkorna stöder ett enande av den europeiska kontinenten.
Utan gemensamma värden är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är övertygade om att kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft, som berikar Europa. På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet.
Som kyrkor och som internationella gemenskaper måste vi bemöta faran att Europa utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat Öst. Också Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt måste varje form av "eurocentrism" undvikas och Europas ansvar gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt vad gäller de fattiga i hela världen.
Vi förbinder oss
att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära europeiska institutionerna, att värna de grundläggande värdena mot alla angrepp, att stå emot varje försök att missbruka religion och kyrka för etniska eller nationalistiska ändamål.
8. Att försona folk och kulturer
Vi betraktar mångfalden av regionala, nationella, kulturella och religiösa traditioner i Europa som en rikedom.
Ställda inför de talrika konflikterna är det kyrkornas uppgift att tillsammans utöva försoningens tjänst också då det gäller folk och kulturer. Vi vet att fred mellan kyrkorna själva är en nog så viktig förutsättning för detta.
Våra gemensamma ansträngningar inriktar sig på att bedöma och lösa politiska och sociala frågor i evangeliets anda. Eftersom vi ser varje människas person och värdighet som ett uttryck för att hon är Guds avbild, hävdar vi alla människors absolut lika värde.
Som kyrkor vill vi tillsammans främja demokratiseringsprocessen i Europa. Vi engagerar oss för en fredsordning grundad på konfliktlösningar utan våld. Vi fördömer allt våld mot människor, särskilt mot kvinnor och barn.
Till försoningen hör att främja social rättvisa inom och mellan alla folk. Framförallt gäller det att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika och att övervinna arbetslösheten. Vi vill gemensamt bidra till att migranter, flyktingar och asylsökande får ett människovärdigt mottagande i Europa.
Vi förbinder oss
att motarbeta all form av nationalism, som leder till förtryck av andra folk och av nationella minoriteter samt att verka för lösningar utan våld, att stärka kvinnors ställning och likaberättigande inom alla områden av livet, liksom att främja en rättvis gemenskap mellan kvinnor och män i kyrka och samhälle.
9. Att bevara skapelsen
I tro på Guds, skaparens, kärlek, tackar vi för skapelsens gåva och naturens värde och skönhet. Vi ser emellertid med förfäran hur jordens tillgångar utnyttjas utan hänsyn till deras egenvärde, utan att deras begränsning beaktas och utan hänsyn till kommande generationers välfärd.
Vi vill gemensamt verka för hållbara livsförutsättningar för hela skapelsen. Som ansvariga inför Gud måste vi göra gällande och vidareutveckla kriterier för vad som etiskt sett inte får göras, av det som människor, vetenskapligt och teknologiskt kan göra. I varje enskilt fall måste varje människas unika värde och värdighet överordnas det tekniskt möjliga.
Vi rekommenderar de europeiska kyrkorna att införa en ekumenisk bönedag för skapelsens bevarande.
Vi förbinder oss
att vidareutveckla en livsstil som värdesätter ansvarsfull och hållbar livskvalitet i motsats till den ekonomiska nödvändighetens och konsumtionstvångets herravälde,
att stödja de kyrkliga miljöorganisationerna och ekumeniska nätverken i deras ansvarstagande för att bevara skapelsen.
10. Att fördjupa gemenskapen med judendomen
Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder "är hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse" (Rom 11:28-29). De "har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa"
(Rom 9:4-5).
Vi beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning.
Det är en tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning, lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet.
Vi förbinder oss
att motarbeta alla former av antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle,
att på alla nivåer söka och intensifiera dialogen med våra judiska syskon.
11. Att odla relationerna till Islam
Sedan århundraden bor det muslimer i Europa. I många europeiska länder utgör de betydande minoriteter. Därför finns det många goda kontakter och grannrelationer mellan kristna och muslimer, men också starka ömsesidiga reservationer och fördomar. Dessa beror på smärtsamma erfarenheter i historien eller under senare tid.
Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter.
Vi förbinder oss
att möta muslimer med respekt, att samarbeta med muslimer i gemensamma angelägenheter.
12. Att möta andra religioner och livsåskådningar
Mångfald vad gäller religion och livsåskådning, övertygelser och livsmönster, har blivit ett kännetecken för Europas kultur. Östliga religioner och nya religiösa rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Det finns också allt flera människor som avvisar den kristna tron, förhåller sig likgiltiga till den eller omfattar andra livsåskådningar.
Vi vill ta de kritiska frågor som ställs till oss på allvar och tillsammans vinnlägga oss om att föra ärliga samtal. Vi måste här göra skillnad mellan de gemenskaper vi bör söka kontakt och dialog med och sådana vi, ur kristen synpunkt, bör varna för.
( Här pågår finurliga uttryck, "vilka som bör kontaktas och varnas för" det lär vi få se med tiden!)
Vi förbinder oss
att erkänna människors och gruppers religions- och samvetsfrihet och verka för att de såväl individuellt som gemensamt, privat som offentligt, får utöva sin religion eller livsåskådning inom ramen för gällande rättsregler, att vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, att fullgöra gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.
Jesus Kristus, den enda Kyrkans Herre, är vårt största hopp om försoning och fred. I hans namn vill vi gå vidare på vår gemensamma väg i Europa. Vi ber Gud om hans heliga Andes hjälp och stöd.
"Må hoppets Gud fylla vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft."
(Rom 15:13)
(Eg. "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft." (Rom 15:13) Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som de representerar./Övers. anm.)
Som presidenter för Konferensen för Europeiska Kyrkor och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd rekommenderar vi alla kyrkor och biskopskonferenser i Europa att anta denna Charta Oecumenica som en grundläggande text och att omsätta den var och en i sitt eget sammanhang.
Med denna rekommendation undertecknar vi Charta Oecumenica inom ramen för det europeiska ekumeniska mötet på första söndagen efter den gemensamma påsken 2001.
Strasbourg den 22 april 2001
Metropolit Jéremie
President
Konferensen för Europeiska Kyrkor
CEC - KEK
Kardinal Miloslav Vlk
President
De Europeiska Biskopskonferensernas Råd
CCEE
Nedanstående från SKR:s utgåva av detta dokument
Noter
1 I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan
alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende
kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas
Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa
representerade.
2 Det grekiska ordet katholikos (allomfattande, universell) står i de,
för alla kyrkotraditionerna gemensamma, apostoliska och nicenska
trosbekännelserna för Kristi kyrkas allomfattande karaktär. Termen
katolsk har här, i samstämmighet med andra översättningar (catholic,
katholisch, catholique etc.), valts för att uttrycka denna grundläggande
betydelse. Övers. anm.
3 Nattvardsgemenskap. Innebär i detta sammanhang full gemenskap
när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras
nattvardsfirande. Övers. anm.
4 Med ”ekumeniska församlingar” avses här sådana möten som de
i Basel och Graz, som alla de kristna traditionerna genom CEC –
KEK och CCEE ställer sig bakom. Övers. anm.
5 Eg. ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er
ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.” (Rom 15:13)
Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i
Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som
de representerar: Övers. anm.
Det behövs mer än någonsin en ekumenisk förståelse i Europa!
Därför hälsas dokumentet Charta Oecumenica, som överlämnades
till kyrkorna i Europa av KEK (Konferensen för Europeiska Kyrkor)
och CCEE (De Europeiska Biskopskonferensernas Råd) i april
2001, med glädje och stora förhoppningar.
Många talar om en Historisk möjlighet.
Dokumentet, som fått underrubriken: ”Riktlinjer för det växande
samarbetet mellan kyrkorna i Europa”, är det första i sitt slag,
gemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker,
Lutheraner och reformerta.
Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som
Ett redskap för samtal.
Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och förbättras på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!
Översättningen har godkänts av SKRs styrelse och publiceras som
nummer ett i SKRs Skriftserie.
Vilka är medlemmarna i SKR?
Sveriges Kristna Råd
Sveriges Kristna Råd (SKR) (Christian Council of Sweden), är en samordnande ekumeniskt organisation för kristna kyrkor, samfund och församlingar i Sverige, bildat 1992.
Det tillkom för att ersätta Svenska ekumeniska nämnden med en fastare struktur och ett mer aktivt och förpliktande medlemskap.
Antalet medlemskyrkor är 28 (2009), (samt en observatör), tillhörande de fyra kyrkofamiljerna (lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga).
Till Sveriges Kristna Råd kommer varje kyrka med sin identitet och sina erfarenheter och prioriteringar, för att söka, uttrycka och fördjupa den kristna enheten, dela erfarenheter och visa omvärlden på den kristna tro som förenar och utmanar dem.
Som ”kyrkorna tillsammans” är Sveriges Kristna Råd också en gemensam resurs för kyrkorna. Samtidigt stödjer SKR kyrkorna i att vara resurser för varandra – i deras arbete med centrala uppgifter som teologisk reflexion, mission/evangelisation, diakoni och socialt ansvar. Sveriges Kristna Råd har även till uppgift att samla kyrkorna för att tala med en gemensam röst i viktiga samhällsfrågor.
Sveriges Kristna Råds generalsekreterare heter Sven-Bernhard Fast. Ordförandeskapet cirkulerar årligen mellan de fyra kyrkofamiljer som rådet består av - den frikyrkliga, den katolska, den lutherska och den ortodoxa.
2009 är Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, ordförande. Hon efterträdde protosingel fader Tikhon Lundell, serbiska ortodoxa kyrkan.
2005 genomförde Sveriges Kristna Råd en namninsamling för en generösare flyktingpolitik. Namninsamlingen fick namnet Påskuppropet och genererade 157 000 namnunderskrifter.
Medlemskyrkor [redigera]
Lutherska [redigera]
Svenska kyrkan med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
Estniska evangelisk-lutherska kyrkan
Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan
Ungerska protestantiska kyrkan
Katolska [redigera]
Stockholms katolska stift
Frikyrkliga [redigera]
Evangeliska Frikyrkan (EFK)
Franska reformerta kyrkan
Frälsningsarmén
Metodistkyrkan i Sverige
Pingst - Fria församlingar i samverkan (ffs)
Svenska Alliansmissionen
Svenska Baptistsamfundet
Svenska Missionskyrkan
Vineyard Norden
Ortodoxa [redigera]
Armeniska apostoliska kyrkan
Bulgariska ortodoxa kyrkan
Estniska ortodoxa kyrkan
Etiopiska ortodoxa kyrkan
Finska ortodoxa kyrkan
Koptiska ortodoxa kyrkan
Makedoniska ortodoxa kyrkan
Rumänska ortodoxa kyrkan
Ryska ortodoxa kyrkan (Kristi förklarings församling)
Ryska ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet)
Serbiska ortodoxa kyrkan
Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien
Österns assyriska kyrka
Österns gamla kyrka
Observatörer [redigera]
Adventistsamfundet
Externa länkar [redigera]
Sveriges Kristna Råd
Kategorier: Ekumenik | Kristendom i Sverige
Inlagt av Leif Berg
Dessa har undertecknat ett gemensamt dokument, aktstycken, handlingar, händelser, händelseförlopp, motiv, intriger, aktioner, åtgärder, gärningar, verk, dåd, och därmed förbundit sig att göra gemensam sak.
Det är nog så allvarligt och borde få varje sann Bibeltroende att vakna upp över hur man nu sammanblandar allt och alla med hedendom, religiös kultdyrkan, etc. där General Universal den katolska kyrkan med alla sina lögner läror och blodiga historik nu ska gå i spetsen för denna erövrings politik med lögnaktig diplomatisk taktisk konst, trick, knep, list, konstgrepp, krigslist.
Detta dokument skrevs under 2001 men läs vad de själva uttalar:
”Dokumentet, som fått underrubriken: ”Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa”, är det första i sitt slag, gemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker, Lutheraner och reformerta.
Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som Ett redskap för samtal.
Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och ”förbättras” på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!” - slut citat!
Fler dokument lär komma med fler ändringar och allt hårdare bindningar till fördel för katolsk snärjande förförelsekonst!
Om du är medlem i en sådan kyrka eller samfund bör du snarast tänka över din ställning och medlemskap i dessa, Bibeln ger oss allvarliga varningar och uppmanar oss till att gå ut från dessa så att vi ej blir delaktiga i deras synder och får dela av deras plågor!
Katolska kyrkan är inte Kristi kropp utan Satans synagoga!
Leif Berg
Charta Oecumenica - Holger Nilsson
________________________________________
Publicerad juni 2006
Här nedan presenteras dokumentet Charta Oecumenica. Det är idag omdebatterat och omdiskuterat och det behöver det bli.
Våra väckelsepionjärer skulle förfasa sig över vad som nu sker.
Det är nu viktigt att detta dokument blir känt och spritt. Det är många som inte känner till det. Nu är det dags att handla och agera. Sprid denna information. Vi ger här en länk vars innehåll behöver spridas eller skrivas ut och som de ledande och styrande i församlingarna behöver ta del av: http://tidenstecken.se/charta.htm
CHARTA OECUMENICA
(Svensk övers.) [Obs! SKR står på denna grund.]
Charta Oecumenica - vad och varför?
I april 2001 överlämnades till Konferensen för europeiska kyrkor - KEKeller CEC* - och till De europeiska biskopskonferensernas råd - CCEE** - ett dokument innehållande "Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa". Dokumentet fick namnet Charta Oecumenica (CO).
För många, även en del ekumeniskt intresserade i Sverige, är Charta Oecumenica ett relativt okänt dokument. Några ser med viss misstänksamhet på det.
För att bidra till att dokumentet görs mer bekant och därmed mindre misstrott vill vi använda citat ur det på SKR:s hemsida och koppla samman dessa citat med en del av de verksamheter SKR - "kyrkorna tillsammans" - valt att bedriva. Från de olika citaten går det att klicka sig vidare in i hela dokumentet för att läsa vidare och fördjupa sin kunskap.
Läs hela Charta Oecumenica
* KEK eller CEC = Konferensen för Europeiska Kyrkor, samarbetsorgan för ortodoxa och reformatoriska kyrkor i Europa
** CCEE = De Europeiska Biskopskonferensernas råd, katolska kyrkans europeiska samverkansorgan
Länk till SKR: http://www.skr.org/
Charta oecumenica dokumentet: http://www.skr.org/download/18.a791285116833497ab800015122/charta_oecumenica.pdf
Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa
"Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden"
I den anda som präglar budskapen från de två europeiska ekumeniska församlingarna i Basel (1989) och Graz (1997), är vi, Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC) och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE)
(I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa representerade. /Övers. anm.), fast beslutna att bevara och vidareutveckla den gemenskap som vuxit fram mellan oss.
Vi tackar vår treenige Gud för att han, genom sin heliga Ande, leder våra steg mot en allt djupare gemenskap. (?)
Många former av ekumeniskt samarbete har redan visat sig hållbara. Vi får ändå inte slå oss till ro med det nuvarande tillståndet, om vi skall leva i trohet mot Kristi bön "… att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro att du har sänt mig" (Joh 17:21).
Medvetna om vår egen skuld, och beredda till omvändelse, måste vi bemöda oss om att övervinna den splittring som fortfarande råder mellan oss, för att göra det möjligt att tillsammans förkunna evangeliets budskap för alla folk på ett trovärdigt sätt.
Då vi tillsammans lyssnar till Guds ord i den Heliga Skrift, och utmanas till att bekänna vår gemensamma tro liksom att handla tillsammans i enlighet med den sanning vi tagit emot, vill vi också vittna om kärlek och hopp för alla människor.
Europa, från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet, präglas idag mera än någonsin av kulturell mångfald. På denna vår kontinent vill vi med evangeliet försvara den mänskliga personens värdighet som Guds avbild, och som kyrkor gemensamt bidra till försoning mellan folk och kulturer. (?)
I denna anda antar vi denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete.
Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa.
Den är till för att främja en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för att ange bindande normer för detta.
Den har ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig. Med denna text som grund kan de göra tillägg och formulera gemensamma perspektiv, som direkt berör de egna specifika utmaningarna och därav följande förpliktelserna.
I. VI TROR PÅ "EN ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA"
"Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, som verkar genom allt och finns i allt." (Ef 4:3-6)
Kallade till enhet i tron - tillsammans
I enlighet med Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Eftersom vi med detta credo bekänner "en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka" är det vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är Guds gåva, bli synlig.
Väsentliga skillnader i tron hindrar fortfarande den synliga enheten. Framförallt finns det olika uppfattningar om kyrkan och hennes enhet, om sakramenten och om kyrkans ämbeten. Detta får vi inte förlika oss med. Jesus Kristus har på korset uppenbarat för oss sin kärlek och försoningens hemlighet. I hans efterföljd vill vi göra allt som står i vår makt för att övervinna de problem och hinder som fortfarande är kyrkoskiljande.
Vi förbinder oss
att följa Efesierbrevets apostoliska uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av Kristi frälsningsbudskap i evangeliet,
att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap (Nattvardsgemenskap. Innebär full gemenskap när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras nattvardsfirande. /Övers. anm.) och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.
II. KYRKORNA I EUROPA PÅ VÄG MOT SYNLIG GEMENSKAP
"Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:35)
2. Att förkunna evangeliet - tillsammans
Tillsammans -(gemensamt, i samarbete, sammanlagt, totalt, totaliter ofrånkomligen, definitivt, fullständigt, till varje pris, tvunget, totalt, allt igenom, med hull och hår, reservationslöst, utan invändningar, oreserverat, förbehållslöst, på alla håll och kanter, var som helst, allestädes)
Den viktigaste uppgiften för kyrkorna i Europa är att i ord och handling tillsammans förkunna evangeliet till alla människors frälsning. Det finns en vida spridd vilsenhet vad gäller livsorientering och ett växande främlingskap inför kristna värden. Ställda inför detta, men också inför ett mångfasetterat sökande efter mening, utmanas kristna människor att vittna om sin tro. Därför behövs ett växande engagemang och ett ökat erfarenhetsutbyte i lokalförsamlingarna vad gäller kristen undervisning och själavård. Lika viktigt är det att hela Guds folk gemensamt förmedlar evangeliet in emot det offentliga livet i samhället och gör evangeliet gällande genom sociala insatser och politiskt ansvarstagande.
OBS! nedanstående formulering!
Vi förbinder oss
att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,
att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.
3. Att gå varandra till mötes
I evangeliets anda måste vi gemensamt bearbeta de kristna kyrkornas historia. Den är präglad av många goda erfarenheter, men också av splittring, fiendskap och till och med krigiska motsättningar.
Mänsklig skuld, brist på kärlek och ett ofta förekommande missbruk av tro och kyrka för politiska intressen har allvarligt skadat det kristna vittnesbördets trovärdighet. (Frågan är vem och hur?)
Ekumeniken börjar därför för kristna människor med hjärtanas förnyelse och beredskap till bot och omvändelse. I den ekumeniska rörelsen har försoning redan vuxit fram.
Försoning - manipulation, manöver, förlikning, uppgörelse, avtal, överenskommelse, betalning, affär, transaktion, affärsavtal, affärsuppgörelse, avräkning, konfrontation, sammanstötning, slagsmål, gräl, scen, vidräkning etc.
Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas. För ekumenikens fortsatta utveckling är det särskilt nödvändigt att ta till vara ungdomars erfarenheter och förväntningar och att så långt som möjligt uppmuntra dem till delaktighet.
Vi förbinder oss
att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för varandra, att främja ekumenisk öppenhet och samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning.
4. Att handla - tillsammans
Ekumeniken tar sig redan många uttryck i gemensam handling. Många kristna människor ur olika kyrkor lever och verkar tillsammans i vänkretsen, i grannskapet, i yrkeslivet och i sina familjer. Särskilt behöver äkta makar i interkonfessionella äktenskap få stöd att leva ekumeniskt i sin vardag. (?)
Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå. På den europeiska nivån är det nödvändigt att stärka samarbetet mellan Konferensen för Europeiska Kyrkor och de Europeiska Biskopskonferensernas Råd samt att genomföra ytterligare europeiska ekumeniska församlingar (Med "ekumeniska församlingar" avses här stora, för alla de kristna traditionerna gemensamma, möten såsom de i Basel och Graz. /Övers. anm.)
Vid konflikt mellan kyrkorna skall ansträngningar för medling och fred initieras och stödjas.
Vi förbinder oss
att handla gemensamt på alla nivåer av kyrkligt liv där förutsättningar finns och där det inte finns trosmässiga, eller andra starkare skäl som talar däremot (ex. Skriften! Min anm.)
att försvara minoriteternas rättigheter och att hjälpas åt att undanröja missförstånd och fördomar mellan majoritets- och minoritetskyrkor i våra länder.
5. Att be - tillsammans
Ekumeniken lever av att vi tillsammans hör Guds ord och låter den heliga Anden verka i oss och genom oss. I kraft av den nåd som vi därigenom tagit emot finns det i dag många strävanden att fördjupa den andliga gemenskapen mellan kyrkorna genom bön och gudstjänst och genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet.
Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är avsaknaden av eukaristisk gemenskap.
Inom några kyrkor finns fortfarande förbehåll mot gemensam ekumenisk bön. Ändå är vår kristna spiritualitet starkt präglad av ekumeniska gudstjänster och av gemensamma sånger och böner, särskilt då Herrens bön.
Vi förbinder oss
att be för varandra och för kristen enhet att lära känna och uppskatta andra kyrkors gudstjänster och andra former för andligt liv att sträva mot målet eukaristisk gemenskap. (?)
6. Att fortsätta dialogen
I förhållande till våra olika teologiska och etiska positioner är vår i Kristus grundade samhörighet av fundamental betydelse. Förutom den berikande mångfald som är oss given har emellertid motsättningar i lärofrågor, etiska frågor och vad gäller kyrkorättsliga beslut lett till splittring mellan kyrkorna. Ofta har därvid historiska omständigheter och kulturella skillnader spelat en avgörande roll.
För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog.
Konsensus – intressegemenskap, samstämmighet, samdräkt, samförstånd, solidaritet, lojalitet, samklang, enhällighet, överensstämmelse.
Vi förbinder oss
att samvetsgrant och intensivt fortsätta dialogen mellan våra kyrkor på olika nivåer, liksom att pröva hur de resultat som nåtts i dialogen kan och bör officiellt erkännas av kyrkorna som förpliktande, att vid kontroverser söka samtal med varandra och dryfta frågorna gemensamt i evangeliets ljus. Detta gäller särskilt när splittring hotar på grund av frågor som rör tron och etiken. (moralfilosofien)
III. VÅRT GEMENSAMMA ANSVAR I EUROPA
"Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner."
(Matt 5:9)
7. Att delta i formandet av Europa
Århundradena igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och kulturellt varit övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek och misslyckanden förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa som utöver dess gränser. Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och ber Gud och människor om förlåtelse.
Vår tro hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också att arbeta för att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp inom moral och etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och ekonomiskt liv i Europa och i hela världen.
Kyrkorna stöder ett enande av den europeiska kontinenten.
Utan gemensamma värden är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är övertygade om att kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft, som berikar Europa. På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet.
Som kyrkor och som internationella gemenskaper måste vi bemöta faran att Europa utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat Öst. Också Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt måste varje form av "eurocentrism" undvikas och Europas ansvar gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt vad gäller de fattiga i hela världen.
Vi förbinder oss
att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära europeiska institutionerna, att värna de grundläggande värdena mot alla angrepp, att stå emot varje försök att missbruka religion och kyrka för etniska eller nationalistiska ändamål.
8. Att försona folk och kulturer
Vi betraktar mångfalden av regionala, nationella, kulturella och religiösa traditioner i Europa som en rikedom.
Ställda inför de talrika konflikterna är det kyrkornas uppgift att tillsammans utöva försoningens tjänst också då det gäller folk och kulturer. Vi vet att fred mellan kyrkorna själva är en nog så viktig förutsättning för detta.
Våra gemensamma ansträngningar inriktar sig på att bedöma och lösa politiska och sociala frågor i evangeliets anda. Eftersom vi ser varje människas person och värdighet som ett uttryck för att hon är Guds avbild, hävdar vi alla människors absolut lika värde.
Som kyrkor vill vi tillsammans främja demokratiseringsprocessen i Europa. Vi engagerar oss för en fredsordning grundad på konfliktlösningar utan våld. Vi fördömer allt våld mot människor, särskilt mot kvinnor och barn.
Till försoningen hör att främja social rättvisa inom och mellan alla folk. Framförallt gäller det att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika och att övervinna arbetslösheten. Vi vill gemensamt bidra till att migranter, flyktingar och asylsökande får ett människovärdigt mottagande i Europa.
Vi förbinder oss
att motarbeta all form av nationalism, som leder till förtryck av andra folk och av nationella minoriteter samt att verka för lösningar utan våld, att stärka kvinnors ställning och likaberättigande inom alla områden av livet, liksom att främja en rättvis gemenskap mellan kvinnor och män i kyrka och samhälle.
9. Att bevara skapelsen
I tro på Guds, skaparens, kärlek, tackar vi för skapelsens gåva och naturens värde och skönhet. Vi ser emellertid med förfäran hur jordens tillgångar utnyttjas utan hänsyn till deras egenvärde, utan att deras begränsning beaktas och utan hänsyn till kommande generationers välfärd.
Vi vill gemensamt verka för hållbara livsförutsättningar för hela skapelsen. Som ansvariga inför Gud måste vi göra gällande och vidareutveckla kriterier för vad som etiskt sett inte får göras, av det som människor, vetenskapligt och teknologiskt kan göra. I varje enskilt fall måste varje människas unika värde och värdighet överordnas det tekniskt möjliga.
Vi rekommenderar de europeiska kyrkorna att införa en ekumenisk bönedag för skapelsens bevarande.
Vi förbinder oss
att vidareutveckla en livsstil som värdesätter ansvarsfull och hållbar livskvalitet i motsats till den ekonomiska nödvändighetens och konsumtionstvångets herravälde,
att stödja de kyrkliga miljöorganisationerna och ekumeniska nätverken i deras ansvarstagande för att bevara skapelsen.
10. Att fördjupa gemenskapen med judendomen
Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder "är hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse" (Rom 11:28-29). De "har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa"
(Rom 9:4-5).
Vi beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning.
Det är en tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning, lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet.
Vi förbinder oss
att motarbeta alla former av antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle,
att på alla nivåer söka och intensifiera dialogen med våra judiska syskon.
11. Att odla relationerna till Islam
Sedan århundraden bor det muslimer i Europa. I många europeiska länder utgör de betydande minoriteter. Därför finns det många goda kontakter och grannrelationer mellan kristna och muslimer, men också starka ömsesidiga reservationer och fördomar. Dessa beror på smärtsamma erfarenheter i historien eller under senare tid.
Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter.
Vi förbinder oss
att möta muslimer med respekt, att samarbeta med muslimer i gemensamma angelägenheter.
12. Att möta andra religioner och livsåskådningar
Mångfald vad gäller religion och livsåskådning, övertygelser och livsmönster, har blivit ett kännetecken för Europas kultur. Östliga religioner och nya religiösa rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Det finns också allt flera människor som avvisar den kristna tron, förhåller sig likgiltiga till den eller omfattar andra livsåskådningar.
Vi vill ta de kritiska frågor som ställs till oss på allvar och tillsammans vinnlägga oss om att föra ärliga samtal. Vi måste här göra skillnad mellan de gemenskaper vi bör söka kontakt och dialog med och sådana vi, ur kristen synpunkt, bör varna för.
( Här pågår finurliga uttryck, "vilka som bör kontaktas och varnas för" det lär vi få se med tiden!)
Vi förbinder oss
att erkänna människors och gruppers religions- och samvetsfrihet och verka för att de såväl individuellt som gemensamt, privat som offentligt, får utöva sin religion eller livsåskådning inom ramen för gällande rättsregler, att vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, att fullgöra gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.
Jesus Kristus, den enda Kyrkans Herre, är vårt största hopp om försoning och fred. I hans namn vill vi gå vidare på vår gemensamma väg i Europa. Vi ber Gud om hans heliga Andes hjälp och stöd.
"Må hoppets Gud fylla vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft."
(Rom 15:13)
(Eg. "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft." (Rom 15:13) Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som de representerar./Övers. anm.)
Som presidenter för Konferensen för Europeiska Kyrkor och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd rekommenderar vi alla kyrkor och biskopskonferenser i Europa att anta denna Charta Oecumenica som en grundläggande text och att omsätta den var och en i sitt eget sammanhang.
Med denna rekommendation undertecknar vi Charta Oecumenica inom ramen för det europeiska ekumeniska mötet på första söndagen efter den gemensamma påsken 2001.
Strasbourg den 22 april 2001
Metropolit Jéremie
President
Konferensen för Europeiska Kyrkor
CEC - KEK
Kardinal Miloslav Vlk
President
De Europeiska Biskopskonferensernas Råd
CCEE
Nedanstående från SKR:s utgåva av detta dokument
Noter
1 I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan
alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende
kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas
Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa
representerade.
2 Det grekiska ordet katholikos (allomfattande, universell) står i de,
för alla kyrkotraditionerna gemensamma, apostoliska och nicenska
trosbekännelserna för Kristi kyrkas allomfattande karaktär. Termen
katolsk har här, i samstämmighet med andra översättningar (catholic,
katholisch, catholique etc.), valts för att uttrycka denna grundläggande
betydelse. Övers. anm.
3 Nattvardsgemenskap. Innebär i detta sammanhang full gemenskap
när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras
nattvardsfirande. Övers. anm.
4 Med ”ekumeniska församlingar” avses här sådana möten som de
i Basel och Graz, som alla de kristna traditionerna genom CEC –
KEK och CCEE ställer sig bakom. Övers. anm.
5 Eg. ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er
ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.” (Rom 15:13)
Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i
Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som
de representerar: Övers. anm.
Det behövs mer än någonsin en ekumenisk förståelse i Europa!
Därför hälsas dokumentet Charta Oecumenica, som överlämnades
till kyrkorna i Europa av KEK (Konferensen för Europeiska Kyrkor)
och CCEE (De Europeiska Biskopskonferensernas Råd) i april
2001, med glädje och stora förhoppningar.
Många talar om en Historisk möjlighet.
Dokumentet, som fått underrubriken: ”Riktlinjer för det växande
samarbetet mellan kyrkorna i Europa”, är det första i sitt slag,
gemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker,
Lutheraner och reformerta.
Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som
Ett redskap för samtal.
Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och förbättras på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!
Översättningen har godkänts av SKRs styrelse och publiceras som
nummer ett i SKRs Skriftserie.
Vilka är medlemmarna i SKR?
Sveriges Kristna Råd
Sveriges Kristna Råd (SKR) (Christian Council of Sweden), är en samordnande ekumeniskt organisation för kristna kyrkor, samfund och församlingar i Sverige, bildat 1992.
Det tillkom för att ersätta Svenska ekumeniska nämnden med en fastare struktur och ett mer aktivt och förpliktande medlemskap.
Antalet medlemskyrkor är 28 (2009), (samt en observatör), tillhörande de fyra kyrkofamiljerna (lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga).
Till Sveriges Kristna Råd kommer varje kyrka med sin identitet och sina erfarenheter och prioriteringar, för att söka, uttrycka och fördjupa den kristna enheten, dela erfarenheter och visa omvärlden på den kristna tro som förenar och utmanar dem.
Som ”kyrkorna tillsammans” är Sveriges Kristna Råd också en gemensam resurs för kyrkorna. Samtidigt stödjer SKR kyrkorna i att vara resurser för varandra – i deras arbete med centrala uppgifter som teologisk reflexion, mission/evangelisation, diakoni och socialt ansvar. Sveriges Kristna Råd har även till uppgift att samla kyrkorna för att tala med en gemensam röst i viktiga samhällsfrågor.
Sveriges Kristna Råds generalsekreterare heter Sven-Bernhard Fast. Ordförandeskapet cirkulerar årligen mellan de fyra kyrkofamiljer som rådet består av - den frikyrkliga, den katolska, den lutherska och den ortodoxa.
2009 är Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, ordförande. Hon efterträdde protosingel fader Tikhon Lundell, serbiska ortodoxa kyrkan.
2005 genomförde Sveriges Kristna Råd en namninsamling för en generösare flyktingpolitik. Namninsamlingen fick namnet Påskuppropet och genererade 157 000 namnunderskrifter.
Medlemskyrkor [redigera]
Lutherska [redigera]
Svenska kyrkan med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
Estniska evangelisk-lutherska kyrkan
Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan
Ungerska protestantiska kyrkan
Katolska [redigera]
Stockholms katolska stift
Frikyrkliga [redigera]
Evangeliska Frikyrkan (EFK)
Franska reformerta kyrkan
Frälsningsarmén
Metodistkyrkan i Sverige
Pingst - Fria församlingar i samverkan (ffs)
Svenska Alliansmissionen
Svenska Baptistsamfundet
Svenska Missionskyrkan
Vineyard Norden
Ortodoxa [redigera]
Armeniska apostoliska kyrkan
Bulgariska ortodoxa kyrkan
Estniska ortodoxa kyrkan
Etiopiska ortodoxa kyrkan
Finska ortodoxa kyrkan
Koptiska ortodoxa kyrkan
Makedoniska ortodoxa kyrkan
Rumänska ortodoxa kyrkan
Ryska ortodoxa kyrkan (Kristi förklarings församling)
Ryska ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet)
Serbiska ortodoxa kyrkan
Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien
Österns assyriska kyrka
Österns gamla kyrka
Observatörer [redigera]
Adventistsamfundet
Externa länkar [redigera]
Sveriges Kristna Råd
Kategorier: Ekumenik | Kristendom i Sverige
Inlagt av Leif Berg
lördag 6 mars 2010
Stanley Sjöberg menar att vi ej ska döma vindrinkare och nypåfunna vilda utsvävningar!?
Använd Google översätt för översättning/ Use google translate for translation!
Stanley Sjöberg manar till att inte döma han säger: Bibeln varnar för dömande attityder samtidigt menar han att: Egentligen har vi full frihet att välja mat och dryck. Han syftar på Första Korintierbrevets 8:e kapitel om det kött som hade offrats till avgudarna.
På ett liknande sätt måste vi göra upp med en del av vårt pietistiska frikyrkoarv som fungerat som låsta dörrar inför omgivningen. ”Låt er inte fråndömas segerkransen”, utropas i Kolosserbrevet (2:18). Ingen får ta ifrån dig glädjen och tryggheten med dömande attityder på grund av yttre beteendemönster som handlar om kultur i relation till mat, dryck, fritid, musiksmak med mera.
http://www.hemmetsvan.se/addComment.do
Men låt oss se vad Bibeln lär!
Guds Ord är det levande rättesnöret för våra liv, det lär oss att leva tuktigt och gudfruktigt i denna tidsålder som inne är, så lär Bibeln oss! Paulus nämner att vi skall köpa tiden, ty tiden är ond!
Hur ska vi förhålla oss till Lösaktigt, Lättfärdigt, Slampigt, Lastbart, Utsvävande, Promiskuöst, Otuktigt, leverne eller Andens liv, tuktigt väsende!
Angående ”vindrickandet” i frikyrkorörelsen så bör vi tillämpa vad Paulus lär, att inte nyttja min egen frihet till last eller börda, fördärv för min broder ifråga om mat och dryck, han säger: därför avstår jag hellre att bruka denna min frihet för att inte såra min Broders samvete. Nya förbundet är att vandra efter kärlekens lag som uppfyller budorden.
Hur lite vindrickande kan stå i samband med exempelvis våra bröder i Kristus inom LP-rörelsen har jag svårt att förstå, detta skulle vara förödande för så gott som alla dem som kämpat en kanske ojämn kamp med dryckenskap och den livsstil som varit så snärjande i dessa sammanhang.
Det är med kärlek och respekt för mina bröder som jag väljer att avstå eller att bruka en sådan frihet!
Vad vi ser inom frikyrkorörelsen är en utpräglad ”snobbkultur” ifråga om klädstil, musikliv, artisteri och inre klubbar för inbördes beundran etc. tyvärr är det som G.T. lär svällkött eller dödkött, och inte levande Kristusbrev skrivna på hjärtat och samvetet!
Stanley sätter i samband denna s.k. frihet med segerkransen vilket blir förvirrande, då han nu vill han öppna dörrarna för ett nytt släkte eller sällskap som tillåts dricka vin och sväva ut i ”njutningar” vad som följer därefter kan man bara ana!?
Församlingen som den slutna lustgården synes vara avlägsnad!
Åter igen vill jag bara nämna att Paulus undervisar om återhållsamhet i alla stycken eller att kämpa efter stadgad ordning med flera sådana exempel, vilka står i samband med trons lydnad och uppriktig trohet för Guds Ord!
Angående varningar för att inte vara dömande som Stanley Sjöberg insisterar, vidhåller, framhärdar, envisas, med!
Bibeln förklarar sig själv!
Här ett par exempel från vad Bibeln lär!
2Ti 3:1 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.
2Ti 3:2 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
2Ti 3:3 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,
2Ti 3:4 förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud,
2Ti 3:5 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana.
2Ti 3:6 Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda begärelser,
2Ti 3:7 kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen.
2Ti 3:8 Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne och icke hålla provet i fråga om tron.
2Ti 3:9 Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.
2Ti 3:10 Du åter har blivit min efterföljare lära, i vandel, i strävanden, i tro, tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,
2Ti 3:11 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.
2Ti 3:12 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse.
2Ti 3:13 Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.
2Ti 3:14 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,
2Ti 3:15 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.
2Ti 3:16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,
2Ti 3:17 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.
Ord 23:20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
1Ko 5:9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor -
1Ko 5:10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
1Ko 5:11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
1Ko 5:12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
1Ko 5:13 dem som äro utanför skall Gud döma. "I skolen driva ut ifrån eder den som är ond."
Innanför – Inom, På insidan av, inuti, ini, inne i, i det inre av, före utgången av, under en tid av, i, inom, uti, inom loppet av, vid, före, i, i fråga om, vad gäller, med hänsyn till, som, såsom, Omgiven av,
Utanför - Inte accepterad, främmande, gäst, besökande, främling, utländskt, exotiskt, utomstående, obehörigt, oberättigat, obekant, okänt, ovanligt, sällsamt, underligt, ovant, bortkommet, nytt, okunnigt, utländsk, exotisk, utomstående, obehörig, oberättigad, obekant, okänd, ovanlig, sällsam, underlig, ovan, bortkommen, ny, okunnig, utomstående, obehöriga, oberättigade, obekanta, okända, ovanliga, sällsamma, underliga, ovana, bortkomna, nya, okunniga, Utanför, På utsidan av, Utanpå, Ute, Framför, Utomhus, På utsidan, ute, framför, utomhus, utanpå, utvändigt, externt, främmande, utåtriktat, Utanpå,
Efe 5:5 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.
Heb 12:16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
2Ti 2:21 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är.
1Jh 2:15 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
Här ett exempel på en man som håller på att förvandla församlingen till ett sköko-hus!
1Ko 5:1 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
1Ko 5:2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
1Ko 5:3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, (with all speed) såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
G2919 fällt domen
Properly to distinguish, that is, decide (mentally or judicially); by implication to try, condemn, punish: - avenge, conclude, condemn, damn, decree, determine, esteem, judge, go to (sue at the) law, ordain, call in question,
G2235 redan
Apparently from G2228 (or possibly G2229) and G1211; even now: - already, (even) now (already), by this time.
G2228
A primary particle of distinction between two connected terms; disjunctive, or; comparative, than: - and, but (either), (n-) either, except it be, (n-) or (else), rather, save, than, that, what, yea. Often used in connection with other particles. Compare especially G2235, G2260, G2273.
G2235
Apparently from G2228 (or possibly G2229) and G1211; even now: - already, (even) now (already), by this time.
G2260
From G2228 and G4007; than at all (or than perhaps, than indeed): - than.
G2273
From G2228 and G5104; either indeed: - whether.
G5104
Probably for the dative case of G3588; an enclitic particle of asseveration by way of contrast; in sooth: - [used only with other particles in compounds, as G2544, G3305, G5105, G5106, etc.]
G3568
A primary particle of present time; “now” (as adverb of date, a transition or emphasis); also as noun or adjective present or immediate: - henceforth, + hereafter, of late, soon, present, this (time). See also G3569, G3570.
G3569
From neuter plural of G3588 and G3568; the things now, that is, (adverb) at present: - (but) now.
G3570
A prolonged form of G3568 for emphasis; just now: - now.
G5105
From G5104 and G1063 and G3767; truly for then, that is, consequently: - there- (where-) fore.
G5106
From G5104 and G3568; truly now, that is, accordingly: - then, therefore.
G4007
From the base of G4008; an enclitic particle significant of abundance (thoroughness), that is, emphasis; much, very or ever: - [whom-] soever.
G4008
Apparently the accusative case of an obsolete derivation of πείρω peirō (to “peirce”); through (as adverb or preposition), that is, across: - beyond, farther (other) side, over.
G2229
An adverb of confirmation; perhaps intensive of G2228; used only (in the N. T.) before G3303; assuredly: - surely.
G3303
A primary particle; properly indicative of affirmation or concession (in fact); usually followed by a contrasted clause with G1161 (this one, the former, etc.: - even, indeed, so, some, truly, verily. Often compounded with other particles in an intensive or asseverative sense.
G1211
Probably akin to G1161; a particle of emphasis or explicitness; now, then, etc.: - also, and, doubtless, now, therefore.
G1161
A primary particle (adversative or continuative); but, and, etc.: - also, and, but, moreover, now [often unexpressed in English].
Såsom vore jag – (with all speed)
G3918 närvarande
Thayer Definition:
1) to be by, be at hand, to have arrived, to be present
2) to be ready, in store, at command
Part of Speech: verb
1Ko 5:4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
1Ko 5:5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
1Ko 5:6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
1Ko 5:7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
1Ko 5:8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
1Ko 5:9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor -
1Ko 5:10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
1Ko 5:11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
1Ko 5:12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
Döma – bedöma, kritisera, avge omdöme om, granska, fälla omdöme om, döma, skatta, avgöra, anse, uppskatta, pröva, fälla utslag, avdöma, bestämma, besluta om, fälla till ansvar, vara domare, döma, leda, klandra, lasta,
G2919
Properly to distinguish, that is, decide (mentally or judicially); by implication to try, condemn, punish: - avenge, conclude, condemn, damn, decree, determine, esteem, judge, go to (sue at the) law, ordain, call in question, sentence to, think.
Distinguish – sign, indication, feature, characteristic, symbol, indicator, be a sign of, denote, indicate, differentiate, tell apart, tell between, discriminate, make a distinction, decide, make out, discern, see, recognize, perceive, pick out, set apart, single out, characterize, classify, mark, blot, spot, blotch, scratch, smudge, smear, stain, stain, scratch, smudge, smear, blot, score, grade, point, correct, grade, assess, evaluate, denote, be a sign of, celebrate, commemorate,
1Ko 5:13 dem som äro utanför skall Gud döma. "I skolen driva ut ifrån eder den som är ond."
1Ko 5:13 But them that are without God judgeth. Therefore put away from among yourselves that wicked person.
Wicked – evil, bad, wrong, depraved, immoral, corrupt, dishonest, decadent, iniquitous, sinful, evil, sinful, impious, heinous, nefarious, fiendish, terrible, dreadful, awful, atrocious, severe, appalling, abysmal,
Person – One, Being, Individual, Self, Someone, Anyone, Human being, Ego, Character, Self, Personality, Individuality, Qualities, Part, Persona, Qualities, Character, Role, Guise,
G4190 that wicked person
From a derivative of G4192; hurtful, that is, evil (properly in effect or influence, and thus differing from G2556, which refers rather to essential character, as well as from G4550, which indicates degeneracy from original virtue); figuratively calamitous; also (passively) ill, that is, diseased; but especially (morally) culpable, that is, derelict, vicious, facinorous; neuter (singular) mischief, malice, or (plural) guilt; masculine (singular) the devil, or (plural) sinners: - bad, evil, grievous, harm, lewd, malicious, wicked (-ness). See also G4191.
G4192
From the base of G3993; toil, that is, (by implication) anguish: - pain.
G3993
From a primary “peno” (to toil for daily subsistence); starving, that is, indigent: - poor. Compare G4434.
G4434
From πτώσσω ptōssō (to crouch; akin to G4422 and the alternate of G4098); a beggar (as cringing), that is, pauper (strictly denoting absolute or public mendicancy, although also used in a qualified or relative sense; whereas G3993 properly means only straitened circumstances in private), literally (often as noun) or figuratively (distressed): - beggar (-ly), poor.
G4422
Probably akin to the alternate of G4098 (through the idea of causing to fall) or to G4072 (through that of causing to fly away); to scare: - frighten.
G4098
The first is a reduplicated and contracted form of the second (which occurs only as an alternate in certain tenses); probably akin to G4072 through the idea of alighting; to fall (literally of figuratively): - fail, fall (down), light on.
G4072
Including the prolonged form (second form) and contraction (third form) of the middle voice of a primary verb; to fly: - fly (-ing).
G2556
Apparently a primary word; worthless (intrinsically such; whereas G4190 properly refers to effects), that is, (subjectively) depraved, or (objectively) injurious: - bad, evil, harm, ill, noisome, wicked.
G4550
From G4595; rotten, that is, worthless (literally or morally): - bad, corrupt. Compt. G4190.
G4595
Apparently a primary verb; to putrefy, that is, (figuratively) perish: - be corrupted.
G4191
Comparative of G4190; more evil: - more wicked.
Darby
1Ko 5:1-13
He begins to treat the details of conduct and of discipline; and, first of all, the carnal defilement carried on in their midst to the last degree of hardness of conscience. Those who sought their own personal influence as teachers allowed them to go on in it. He condemns it without reservation.
Discipline follows; for Christ had been offered up as the Paschal Lamb, and they were to keep the feast without leaven, keeping themselves from the old leaven; in order that they might be in fact, what they were before God — an unleavened lump.
As to discipline, it was this: before they knew that it was their duty to cut off the wicked person, and that God had given them the power and imposed on them the obligation to do so, a moral sense of evil ought, at least, to have led them to humble themselves before God, and to pray that He would take him away.
On the contrary, they were puffed up with pride. But now the apostle teaches them what must be done, and enforces it with all his apostolic authority. He was among them in spirit if not in body, and with the power of the Lord Jesus Christ, they being gathered together, to deliver such a one to Satan; but as a brother for the destruction of the flesh, that his spirit might be saved in the day of Christ.
Here all the power of the assembly in its normal condition, united to and led by the apostolic energy, is displayed. Its members; the apostle, vessel and channel of the power of the Spirit; and the power of the Lord Jesus Himself, the Head of the body.
Now the world is the theatre of Satan's power; the assembly, delivered from his power, is the habitation of God by the Spirit. If the enemy had succeeded in drawing aside by the flesh a member of Christ, so that he dishonours the Lord by walking after the flesh as men of the world do, he is put outside, and by the power of the Spirit, as then exercised in their midst by the apostle, delivered up to the enemy, who is in spite of himself the servant of the purposes of God (as in the case of Job), in order that the flesh of the Christian (which, from his not being able to reckon it dead, had brought him morally under the power of Satan) should be physically destroyed and broken down.
Thus would he be set free from the illusions in which the flesh held him captive. His mind would learn how to discern the difference between good and evil, to know what sin was.
The judgment of God would be realised within him, and would not be executed upon him at that day when it would be definitive for the condemnation of those who should undergo it. This was a great blessing, although its form was terrible. Marvellous example of the government of God, which uses the adversary's enmity against the saints as an instrument for their spiritual blessing! We have such a case fully set before us in the history of Job. Only we have here. in addition, the proof that in its normal state, apostolic power [7] being there, the assembly exercised this judgment herself, having discernment by the Spirit and the authority of Christ to do it. Moreover, whatever may be the spiritual capacity of the assembly to wield this sword of the Lord (for this is power), her positive and ordinary duty is stated at the end of the Chapter.
The assembly was an unleavened lump, looked at in the Spirit as an assembly, and not individually. It is thus that we must view it, for it is only in the Spirit that it is so. The assembly is seen of God as being before Him in the new nature in Christ. Such she ought to be in practice by the power of the Spirit, in spite of the existence of the flesh, which by faith she ought to count as dead, and allow nothing in her walk that is contrary to this state.
The assembly ought to be a "new lump," and was not if evil was allowed, and, consequently, ought to purge herself from the old leaven, because she is unleavened in God's thoughts. Such is her position before God. For Christ our Passover has been sacrificed for us: therefore we ought to keep the feast with the unleavened bread of sincerity and truth.
They did wrong therefore in boasting while this evil was in their midst, however great their gifts might be. A little leaven leavens the whole lump. The evil did not attach to that man alone who was personally guilty of it. The assembly was not clear till the evil was put out (2Co_7:11).
They could not dissociate themselves in the intercourse of ordinary life from all those who, in the world, walked corruptly, for in that case they would have to go out of the world. But if any one called himself a brother and walked in this corruption, with such a one they ought not even to eat. God judges those who are outside. The assembly must herself judge those that are within, and put out whatever must be called "wicked."
Note #7
The apostle (1Ti_1:20) exercises this power alone as to certain blasphemers. It is power, not mere duty, and it is important clearly to distinguish the two: though the apostle here did it in and with the gathered assembly, yet he says, "I have judged already to deliver such an one to Satan. In Verse 13 (1Co_5:13) we have the positive duty of the assembly without the question of special power.
Henry
1Ko 5:1-6
Here the apostle states the case; and,
I. Lets them know what was the common or general report concerning them, that one of their community was guilty of fornication, 1Co_5:1. It was told in all places, to their dishonour, and the reproach of Christians. And it was the more reproachful because it could not be denied. Note, The heinous sins of professed Christians are quickly noted and noised abroad. We should walk circumspectly, for many eyes are upon us, and many mouths will be opened against us if we fall into any scandalous practice.
This was not a common instance of fornication, but such as was not so much as named among the Gentiles, that a man should have his father's wife - either marry her while his father was alive, or keep her as his concubine, either when he was dead or while he was alive. In either of these cases, his criminal conversation with her might be called fornication; but had his father been dead, and he, after his decease, married to her, it had been incest still, but neither fornication nor adultery in the strictest sense. But to marry her, or keep her as a concubine, while his father was alive, though he had repudiated her, or she had deserted him, whether she were his own mother or not, was incestuous fornication: Scelus incredibile (as Cicero calls it), et prater unum in omni vitâ inauditum (Orat. pro Cluent.), when a woman had caused her daughter to be put away, and was married to her husband.
Incredible wickedness! says the orator; such I never heard of in all my life besides. Not that there were no such instances of incestuous marriages among the heathens; but, whenever they happened, they gave a shock to every man of virtue and probity among them. They could not think of them without horror, nor mention them without dislike and detestation. Yet such a horrible wickedness was committed by one in the church of Corinth, and, as is probable, a leader of one of the factions among them, a principal man. Note, The best churches are, in this state of imperfection, liable to very great corruptions. Is it any wonder when so horrible a practice was tolerated in an apostolical church, a church planted by the great apostle of the Gentiles?
II. He greatly blames them for their own conduct hereupon: They were puffed up (1Co_5:2), they gloried, 1. Perhaps on account of this very scandalous person.
He might be a man of great eloquence, of deep science, and for this reason very greatly esteemed, and followed, and cried up, by many among them. They were proud that they had such a leader.
Instead of mourning for his fall, and their own reproach upon his account, and renouncing him and removing him from the society, they continued to applaud him and pride themselves in him.
Note, Pride or self-esteem often lies at the bottom of our immoderate esteem of others, and this makes us as blind to their faults as to our own.
It is true humility that will bring a man to a sight and acknowledgement of his errors. The proud man either wholly overlooks or artfully disguises his faults, or endeavours to transform his blemishes into beauties.
Those of the Corinthians that were admirers of the incestuous person's gifts could overlook or extenuate his horrid practices. Or else, 2. It may intimate to us that some of the opposite party were puffed up. They were proud of their own standing, and trampled upon him that fell. Note, It is a very wicked thing to glory over the miscarriages and sins of others. We should lay them to heart, and mourn for them, not be puffed up with them.
Probably this was one effect of the divisions among them. The opposite party made their advantage of this scandalous lapse, and were glad of the opportunity. Note, It is a sad consequence of divisions among Christians that it makes them apt to rejoice in iniquity. The sins of others should be our sorrow. Nay, churches should mourn for the scandalous behaviour of particular members, and, if they be incorrigible, should remove them. He that had done this wicked deed should have been taken away from among them.
III. We have the apostle's direction to them how they should now proceed with this scandalous sinner.
He would have him excommunicated and delivered to Satan (1Co_5:3-5); as absent in body, yet present in spirit, he had judged already as if he had been present; that is, he had, by revelation and the miraculous gift of discerning vouchsafed him by the Spirit, as perfect a knowledge of the case, and had hereupon come to the following determination, not without special authority from the Holy Spirit. He says this to let them know that, though he was at a distance, he did not pass an unrighteous sentence, nor judge without having as full cognizance of the case as if he had been on the spot. Note, Those who would appear righteous judges to the world will take care to inform them that they do not pass sentence without full proof and evidence. The apostle adds, him who hath so done this deed. The fact was not only heinously evil in itself, and horrible to the heathens, but there were some particular circumstances that greatly aggravated the offence. He had so committed the evil as to heighten the guilt by the manner of doing it.
Perhaps he was a minister, a teacher, or a principal man among them. By this means the church and their profession were more reproached. Note, In dealing with scandalous sinners, not only are they to be charged with the fact, but the aggravating circumstances of it. Paul had judged that he should be delivered to Satan (1Co_5:5), and this was to be done in the name of Christ, with the power of Christ, and in a full assembly, where the apostle would be also present in spirit, or by his spiritual gift of discerning at a distance.
Some think that this is to be understood of a mere ordinary excommunication, and that delivering him to Satan for the destruction of the flesh is only meant of disowning him, and casting him out of the church, that by this means he might be brought to repentance, and his flesh might be mortified. Christ and Satan divide the world: and those that live in sin, when they profess relation to Christ, belong to another master, and by excommunication should be delivered up to him; and this in the name of Christ. Note, Church-censures are Christ's ordinances, and should be dispensed in his name. It was to be done also when they were gathered together, in full assembly. The more public the more solemn, and the more solemn the more likely to have a good effect on the offender. Note, Church-censures on notorious and incorrigible sinners should be passed with great solemnity. Those who sin in this manner are to be rebuked before all, that all may fear, 1Ti_5:20.
Others think the apostle is not to be understood of mere excommunication, but of a miraculous power or authority they had of delivering a scandalous sinner into the power of Satan, to have bodily diseases inflicted, and to be tormented by him with bodily pains, which is the meaning of the destruction of the flesh. In this sense the destruction of the flesh has been a happy occasion of the salvation of the spirit. It is probable that this was a mixed case. It was an extraordinary instance: and the church was to proceed against him by just censure; the apostle, when they did so, put forth an act of extraordinary power, and gave him up to Satan, nor for his destruction, but for his deliverance, at least for the destruction of the flesh, that the soul might be saved. Note, The great end of church-censures is the good of those who fall under them, their spiritual and eternal good. It is that their spirit may be saved in the day of the Lord Jesus, 1Co_5:5. Yet it is not merely a regard to their benefit that is to be had in proceeding against them.
For,
IV. He hints the danger of contagion from this example: Your glorying is not good. Know you not that a little leaven leaveneth the whole lump? The bad example of a man in rank and reputation is very mischievous, spreads the contagion far and wide. It did so, probably, in this very church and case: see 2Co_12:21. They could not be ignorant of this.
The experience of the whole world was for it; one scabbed sheep infects a whole flock. A little heaven will quickly spread the ferment through a great lump. Note, Concern for their purity and preservation should engage Christian churches to remove gross and scandalous sinners.
1Ko 5:7-8
Here the apostle exhorts them to purity, by purging out the old leaven. In this observe,
I. The advice itself, addressed either,
1. To the church in general; and so purging out the old leaven, that they might be a new lump, refers to the putting away from themselves that wicked person, 1Co_5:13. Note, Christian churches should be pure and holy, and not bear such corrupt and scandalous members. They are to be unleavened, and should endure no such heterogeneous mixture to sour and corrupt them.
Or, 2. To each particular member of the church. And so it implies that they should purge themselves from all impurity of heart and life, especially from this kind of wickedness, to which the Corinthians were addicted to a proverb. See the argument at the beginning. This old leaven was in a particular manner to be purged out, that they might become a new lump. Note, Christians should be careful to keep themselves clean, as well as purge polluted members out of their society. And they should especially avoid the sins to which they themselves were once most addicted, and the reigning vices of the places and the people where they live. They were also to purge themselves from malice and wickedness - all ill-will and mischievous subtlety. This is leaven that sours the mind to a great degree. It is not improbable that this was intended as a check to some who gloried in the scandalous behaviour of the offender, both out of pride and pique. Note, Christians should be careful to keep free from malice and mischief.
Love is the very essence and life of the Christian religion. It is the fairest image of God, for God is love (1Jo_4:16), and therefore it is no wonder if it be the greatest beauty and ornament of a Christian.
But malice is murder in its principles: He that hates his brother is a murderer (1Jo_3:15), he bears the image and proclaims him the offspring of him who was a murderer from the beginning, Joh_8:44. How hateful should every thing be to a Christian that looks like malice and mischief.
II. The reason with which this advice is enforced: For Christ our passover is sacrificed for us, 1Co_5:7.
This is the great doctrine of the gospel. The Jews, after they had killed the passover, kept the feast of unleavened bread. So must we; not for seven days only, but all our days.
We should die with our Saviour to sin, be planted into the likeness of his death by mortifying sin, and into the likeness of his resurrection by rising again to newness of life, and that internal and external. We must have new hearts and new lives. Note, The whole life of a Christian must be a feast of unleavened bread. His common conversation and his religious performances must be holy. He must purge out the old leaven, and keep the feast of unleavened bread of sincerity and truth. He must be without guilt in his conduct towards God and man. And the more there is of sincerity in our own profession, the less shall we censure that of others. Note, On the whole, The sacrifice of our Redeemer is the strongest argument with a gracious heart for purity and sincerity. How sincere a regard did he show to our welfare, in dying for us! and how terrible a proof was his death of the detestable nature of sin, and God's displeasure against it! Heinous evil, that could not be expiated but with the blood of the Son of God! And shall a Christian love the murderer of his Lord? God forbid.
1Ko 5:9-13
Here the apostle advises them to shun the company and converse of scandalous professors. Consider,
I. The advice itself: I wrote to you in a letter not to company with fornicators, 1Co_5:9. Some think this was an epistle written to them before, which is lost. Yet we have lost nothing by it, the Christian revelation being entire in those books of scripture which have come down to us, which are all that were intended by God for the general use of Christians, or he could and would in his providence have preserved more of the writings of inspired men. Some think it is to be understood of this very epistle, that he had written this advice before he had full information of their whole case, but thought it needful now to be more particular.
And therefore on this occasion he tells them that if any man called a brother, any one professing Christianity, and being a member of a Christian church, were a fornicator, or covetous, or an idolater, or a railer, that they should not keep company with him, nor so much as eat with such a one.
They were to avoid all familiarity with him; they were to have no commerce with him; they were to have no commerce with him: but, that they might shame him, and bring him to repentance, must disclaim and shun him. Note, Christians are to avoid the familiar conversation of fellow-christians that are notoriously wicked, and under just censure for their flagitious practices. Such disgrace the Christian name. They may call themselves brethren in Christ, but they are not Christian brethren. They are only fit companions for the brethren in iniquity; and to such company they should be left, till they mend their ways and doings.
II. How he limits this advice. He does not forbid the Christians the like commerce with scandalously wicked heathens. He does not forbid their eating nor conversing with the fornicators of this world, etc. They know no better. They profess no better. The gods they serve, and the worship they render to many of them, countenance such wickedness. “You must needs go out of the world if you will have no conversation with such men. Your Gentile neighbours are generally vicious and profane; and it is impossible, as long as you are in the world, and have any worldly business to do, but you must fall into their company. This cannot be wholly avoided.”
Note, Christians may and ought to testify more respect to loose worldlings than to loose Christians. This seems a paradox. Why should we shun the company of a profane or loose Christian, rather than that of a profane or loose heathen?
III. The reason of this limitation is here assigned. It is impossible the one should be avoided. Christians must have gone out of the world to avoid the company of loose heathens. But this was impossible, as long as they had business in the world. While they are minding their duty, and doing their proper business, God can and will preserve them from contagion. Besides, they carry an antidote against the infection of their bad example, and are naturally upon their guard. They are apt to have a horror at their wicked practices.
But the dread of sin wears off by familiar converse with wicked Christians.
Our own safety and preservation are a reason of this difference. But, besides, heathens were such as Christians had nothing to do to judge and censure, and avoid upon a censure passed; for they are without (1Co_5:12), and must be left to God's judgment, 1Co_5:13.
But, as to members of the church, they are within, are professedly bound by the laws and rules of Christianity, and not only liable to the judgment of God, but to the censures of those who are set over them, and the fellow-members of the same body, when they transgress those rules. Every Christian is bound to judge them unfit for communion and familiar converse. They are to be punished, by having this mark of disgrace put upon them, that they may be shamed, and, if possible, reclaimed thereby: and the more because the sins of such much more dishonour God than the sins of the openly wicked and profane can do.
The church therefore is obliged to clear herself from all confederacy with them, or connivance at them, and to bear testimony against their wicked practices. Note, Though the church has nothing to do with those without, it must endeavour to keep clear of the guilt and reproach of those within.
IV. How he applies the argument to the case before him: “Therefore put away from among yourselves that wicked person, 1Co_5:13. Cast him out of your fellowship, and avoid his conversation.”
Upp 22:12 Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.
Inlagt av Leif Berg ©™
Stanley Sjöberg manar till att inte döma han säger: Bibeln varnar för dömande attityder samtidigt menar han att: Egentligen har vi full frihet att välja mat och dryck. Han syftar på Första Korintierbrevets 8:e kapitel om det kött som hade offrats till avgudarna.
På ett liknande sätt måste vi göra upp med en del av vårt pietistiska frikyrkoarv som fungerat som låsta dörrar inför omgivningen. ”Låt er inte fråndömas segerkransen”, utropas i Kolosserbrevet (2:18). Ingen får ta ifrån dig glädjen och tryggheten med dömande attityder på grund av yttre beteendemönster som handlar om kultur i relation till mat, dryck, fritid, musiksmak med mera.
http://www.hemmetsvan.se/addComment.do
Men låt oss se vad Bibeln lär!
Guds Ord är det levande rättesnöret för våra liv, det lär oss att leva tuktigt och gudfruktigt i denna tidsålder som inne är, så lär Bibeln oss! Paulus nämner att vi skall köpa tiden, ty tiden är ond!
Hur ska vi förhålla oss till Lösaktigt, Lättfärdigt, Slampigt, Lastbart, Utsvävande, Promiskuöst, Otuktigt, leverne eller Andens liv, tuktigt väsende!
Angående ”vindrickandet” i frikyrkorörelsen så bör vi tillämpa vad Paulus lär, att inte nyttja min egen frihet till last eller börda, fördärv för min broder ifråga om mat och dryck, han säger: därför avstår jag hellre att bruka denna min frihet för att inte såra min Broders samvete. Nya förbundet är att vandra efter kärlekens lag som uppfyller budorden.
Hur lite vindrickande kan stå i samband med exempelvis våra bröder i Kristus inom LP-rörelsen har jag svårt att förstå, detta skulle vara förödande för så gott som alla dem som kämpat en kanske ojämn kamp med dryckenskap och den livsstil som varit så snärjande i dessa sammanhang.
Det är med kärlek och respekt för mina bröder som jag väljer att avstå eller att bruka en sådan frihet!
Vad vi ser inom frikyrkorörelsen är en utpräglad ”snobbkultur” ifråga om klädstil, musikliv, artisteri och inre klubbar för inbördes beundran etc. tyvärr är det som G.T. lär svällkött eller dödkött, och inte levande Kristusbrev skrivna på hjärtat och samvetet!
Stanley sätter i samband denna s.k. frihet med segerkransen vilket blir förvirrande, då han nu vill han öppna dörrarna för ett nytt släkte eller sällskap som tillåts dricka vin och sväva ut i ”njutningar” vad som följer därefter kan man bara ana!?
Församlingen som den slutna lustgården synes vara avlägsnad!
Åter igen vill jag bara nämna att Paulus undervisar om återhållsamhet i alla stycken eller att kämpa efter stadgad ordning med flera sådana exempel, vilka står i samband med trons lydnad och uppriktig trohet för Guds Ord!
Angående varningar för att inte vara dömande som Stanley Sjöberg insisterar, vidhåller, framhärdar, envisas, med!
Bibeln förklarar sig själv!
Här ett par exempel från vad Bibeln lär!
2Ti 3:1 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.
2Ti 3:2 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
2Ti 3:3 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,
2Ti 3:4 förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud,
2Ti 3:5 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana.
2Ti 3:6 Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda begärelser,
2Ti 3:7 kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen.
2Ti 3:8 Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne och icke hålla provet i fråga om tron.
2Ti 3:9 Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.
2Ti 3:10 Du åter har blivit min efterföljare lära, i vandel, i strävanden, i tro, tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,
2Ti 3:11 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.
2Ti 3:12 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse.
2Ti 3:13 Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.
2Ti 3:14 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,
2Ti 3:15 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.
2Ti 3:16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,
2Ti 3:17 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.
Ord 23:20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
1Ko 5:9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor -
1Ko 5:10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
1Ko 5:11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
1Ko 5:12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
1Ko 5:13 dem som äro utanför skall Gud döma. "I skolen driva ut ifrån eder den som är ond."
Innanför – Inom, På insidan av, inuti, ini, inne i, i det inre av, före utgången av, under en tid av, i, inom, uti, inom loppet av, vid, före, i, i fråga om, vad gäller, med hänsyn till, som, såsom, Omgiven av,
Utanför - Inte accepterad, främmande, gäst, besökande, främling, utländskt, exotiskt, utomstående, obehörigt, oberättigat, obekant, okänt, ovanligt, sällsamt, underligt, ovant, bortkommet, nytt, okunnigt, utländsk, exotisk, utomstående, obehörig, oberättigad, obekant, okänd, ovanlig, sällsam, underlig, ovan, bortkommen, ny, okunnig, utomstående, obehöriga, oberättigade, obekanta, okända, ovanliga, sällsamma, underliga, ovana, bortkomna, nya, okunniga, Utanför, På utsidan av, Utanpå, Ute, Framför, Utomhus, På utsidan, ute, framför, utomhus, utanpå, utvändigt, externt, främmande, utåtriktat, Utanpå,
Efe 5:5 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.
Heb 12:16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
2Ti 2:21 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är.
1Jh 2:15 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
Här ett exempel på en man som håller på att förvandla församlingen till ett sköko-hus!
1Ko 5:1 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
1Ko 5:2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
1Ko 5:3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, (with all speed) såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
G2919 fällt domen
Properly to distinguish, that is, decide (mentally or judicially); by implication to try, condemn, punish: - avenge, conclude, condemn, damn, decree, determine, esteem, judge, go to (sue at the) law, ordain, call in question,
G2235 redan
Apparently from G2228 (or possibly G2229) and G1211; even now: - already, (even) now (already), by this time.
G2228
A primary particle of distinction between two connected terms; disjunctive, or; comparative, than: - and, but (either), (n-) either, except it be, (n-) or (else), rather, save, than, that, what, yea. Often used in connection with other particles. Compare especially G2235, G2260, G2273.
G2235
Apparently from G2228 (or possibly G2229) and G1211; even now: - already, (even) now (already), by this time.
G2260
From G2228 and G4007; than at all (or than perhaps, than indeed): - than.
G2273
From G2228 and G5104; either indeed: - whether.
G5104
Probably for the dative case of G3588; an enclitic particle of asseveration by way of contrast; in sooth: - [used only with other particles in compounds, as G2544, G3305, G5105, G5106, etc.]
G3568
A primary particle of present time; “now” (as adverb of date, a transition or emphasis); also as noun or adjective present or immediate: - henceforth, + hereafter, of late, soon, present, this (time). See also G3569, G3570.
G3569
From neuter plural of G3588 and G3568; the things now, that is, (adverb) at present: - (but) now.
G3570
A prolonged form of G3568 for emphasis; just now: - now.
G5105
From G5104 and G1063 and G3767; truly for then, that is, consequently: - there- (where-) fore.
G5106
From G5104 and G3568; truly now, that is, accordingly: - then, therefore.
G4007
From the base of G4008; an enclitic particle significant of abundance (thoroughness), that is, emphasis; much, very or ever: - [whom-] soever.
G4008
Apparently the accusative case of an obsolete derivation of πείρω peirō (to “peirce”); through (as adverb or preposition), that is, across: - beyond, farther (other) side, over.
G2229
An adverb of confirmation; perhaps intensive of G2228; used only (in the N. T.) before G3303; assuredly: - surely.
G3303
A primary particle; properly indicative of affirmation or concession (in fact); usually followed by a contrasted clause with G1161 (this one, the former, etc.: - even, indeed, so, some, truly, verily. Often compounded with other particles in an intensive or asseverative sense.
G1211
Probably akin to G1161; a particle of emphasis or explicitness; now, then, etc.: - also, and, doubtless, now, therefore.
G1161
A primary particle (adversative or continuative); but, and, etc.: - also, and, but, moreover, now [often unexpressed in English].
Såsom vore jag – (with all speed)
G3918 närvarande
Thayer Definition:
1) to be by, be at hand, to have arrived, to be present
2) to be ready, in store, at command
Part of Speech: verb
1Ko 5:4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
1Ko 5:5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
1Ko 5:6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
1Ko 5:7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
1Ko 5:8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
1Ko 5:9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor -
1Ko 5:10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
1Ko 5:11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
1Ko 5:12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
Döma – bedöma, kritisera, avge omdöme om, granska, fälla omdöme om, döma, skatta, avgöra, anse, uppskatta, pröva, fälla utslag, avdöma, bestämma, besluta om, fälla till ansvar, vara domare, döma, leda, klandra, lasta,
G2919
Properly to distinguish, that is, decide (mentally or judicially); by implication to try, condemn, punish: - avenge, conclude, condemn, damn, decree, determine, esteem, judge, go to (sue at the) law, ordain, call in question, sentence to, think.
Distinguish – sign, indication, feature, characteristic, symbol, indicator, be a sign of, denote, indicate, differentiate, tell apart, tell between, discriminate, make a distinction, decide, make out, discern, see, recognize, perceive, pick out, set apart, single out, characterize, classify, mark, blot, spot, blotch, scratch, smudge, smear, stain, stain, scratch, smudge, smear, blot, score, grade, point, correct, grade, assess, evaluate, denote, be a sign of, celebrate, commemorate,
1Ko 5:13 dem som äro utanför skall Gud döma. "I skolen driva ut ifrån eder den som är ond."
1Ko 5:13 But them that are without God judgeth. Therefore put away from among yourselves that wicked person.
Wicked – evil, bad, wrong, depraved, immoral, corrupt, dishonest, decadent, iniquitous, sinful, evil, sinful, impious, heinous, nefarious, fiendish, terrible, dreadful, awful, atrocious, severe, appalling, abysmal,
Person – One, Being, Individual, Self, Someone, Anyone, Human being, Ego, Character, Self, Personality, Individuality, Qualities, Part, Persona, Qualities, Character, Role, Guise,
G4190 that wicked person
From a derivative of G4192; hurtful, that is, evil (properly in effect or influence, and thus differing from G2556, which refers rather to essential character, as well as from G4550, which indicates degeneracy from original virtue); figuratively calamitous; also (passively) ill, that is, diseased; but especially (morally) culpable, that is, derelict, vicious, facinorous; neuter (singular) mischief, malice, or (plural) guilt; masculine (singular) the devil, or (plural) sinners: - bad, evil, grievous, harm, lewd, malicious, wicked (-ness). See also G4191.
G4192
From the base of G3993; toil, that is, (by implication) anguish: - pain.
G3993
From a primary “peno” (to toil for daily subsistence); starving, that is, indigent: - poor. Compare G4434.
G4434
From πτώσσω ptōssō (to crouch; akin to G4422 and the alternate of G4098); a beggar (as cringing), that is, pauper (strictly denoting absolute or public mendicancy, although also used in a qualified or relative sense; whereas G3993 properly means only straitened circumstances in private), literally (often as noun) or figuratively (distressed): - beggar (-ly), poor.
G4422
Probably akin to the alternate of G4098 (through the idea of causing to fall) or to G4072 (through that of causing to fly away); to scare: - frighten.
G4098
The first is a reduplicated and contracted form of the second (which occurs only as an alternate in certain tenses); probably akin to G4072 through the idea of alighting; to fall (literally of figuratively): - fail, fall (down), light on.
G4072
Including the prolonged form (second form) and contraction (third form) of the middle voice of a primary verb; to fly: - fly (-ing).
G2556
Apparently a primary word; worthless (intrinsically such; whereas G4190 properly refers to effects), that is, (subjectively) depraved, or (objectively) injurious: - bad, evil, harm, ill, noisome, wicked.
G4550
From G4595; rotten, that is, worthless (literally or morally): - bad, corrupt. Compt. G4190.
G4595
Apparently a primary verb; to putrefy, that is, (figuratively) perish: - be corrupted.
G4191
Comparative of G4190; more evil: - more wicked.
Darby
1Ko 5:1-13
He begins to treat the details of conduct and of discipline; and, first of all, the carnal defilement carried on in their midst to the last degree of hardness of conscience. Those who sought their own personal influence as teachers allowed them to go on in it. He condemns it without reservation.
Discipline follows; for Christ had been offered up as the Paschal Lamb, and they were to keep the feast without leaven, keeping themselves from the old leaven; in order that they might be in fact, what they were before God — an unleavened lump.
As to discipline, it was this: before they knew that it was their duty to cut off the wicked person, and that God had given them the power and imposed on them the obligation to do so, a moral sense of evil ought, at least, to have led them to humble themselves before God, and to pray that He would take him away.
On the contrary, they were puffed up with pride. But now the apostle teaches them what must be done, and enforces it with all his apostolic authority. He was among them in spirit if not in body, and with the power of the Lord Jesus Christ, they being gathered together, to deliver such a one to Satan; but as a brother for the destruction of the flesh, that his spirit might be saved in the day of Christ.
Here all the power of the assembly in its normal condition, united to and led by the apostolic energy, is displayed. Its members; the apostle, vessel and channel of the power of the Spirit; and the power of the Lord Jesus Himself, the Head of the body.
Now the world is the theatre of Satan's power; the assembly, delivered from his power, is the habitation of God by the Spirit. If the enemy had succeeded in drawing aside by the flesh a member of Christ, so that he dishonours the Lord by walking after the flesh as men of the world do, he is put outside, and by the power of the Spirit, as then exercised in their midst by the apostle, delivered up to the enemy, who is in spite of himself the servant of the purposes of God (as in the case of Job), in order that the flesh of the Christian (which, from his not being able to reckon it dead, had brought him morally under the power of Satan) should be physically destroyed and broken down.
Thus would he be set free from the illusions in which the flesh held him captive. His mind would learn how to discern the difference between good and evil, to know what sin was.
The judgment of God would be realised within him, and would not be executed upon him at that day when it would be definitive for the condemnation of those who should undergo it. This was a great blessing, although its form was terrible. Marvellous example of the government of God, which uses the adversary's enmity against the saints as an instrument for their spiritual blessing! We have such a case fully set before us in the history of Job. Only we have here. in addition, the proof that in its normal state, apostolic power [7] being there, the assembly exercised this judgment herself, having discernment by the Spirit and the authority of Christ to do it. Moreover, whatever may be the spiritual capacity of the assembly to wield this sword of the Lord (for this is power), her positive and ordinary duty is stated at the end of the Chapter.
The assembly was an unleavened lump, looked at in the Spirit as an assembly, and not individually. It is thus that we must view it, for it is only in the Spirit that it is so. The assembly is seen of God as being before Him in the new nature in Christ. Such she ought to be in practice by the power of the Spirit, in spite of the existence of the flesh, which by faith she ought to count as dead, and allow nothing in her walk that is contrary to this state.
The assembly ought to be a "new lump," and was not if evil was allowed, and, consequently, ought to purge herself from the old leaven, because she is unleavened in God's thoughts. Such is her position before God. For Christ our Passover has been sacrificed for us: therefore we ought to keep the feast with the unleavened bread of sincerity and truth.
They did wrong therefore in boasting while this evil was in their midst, however great their gifts might be. A little leaven leavens the whole lump. The evil did not attach to that man alone who was personally guilty of it. The assembly was not clear till the evil was put out (2Co_7:11).
They could not dissociate themselves in the intercourse of ordinary life from all those who, in the world, walked corruptly, for in that case they would have to go out of the world. But if any one called himself a brother and walked in this corruption, with such a one they ought not even to eat. God judges those who are outside. The assembly must herself judge those that are within, and put out whatever must be called "wicked."
Note #7
The apostle (1Ti_1:20) exercises this power alone as to certain blasphemers. It is power, not mere duty, and it is important clearly to distinguish the two: though the apostle here did it in and with the gathered assembly, yet he says, "I have judged already to deliver such an one to Satan. In Verse 13 (1Co_5:13) we have the positive duty of the assembly without the question of special power.
Henry
1Ko 5:1-6
Here the apostle states the case; and,
I. Lets them know what was the common or general report concerning them, that one of their community was guilty of fornication, 1Co_5:1. It was told in all places, to their dishonour, and the reproach of Christians. And it was the more reproachful because it could not be denied. Note, The heinous sins of professed Christians are quickly noted and noised abroad. We should walk circumspectly, for many eyes are upon us, and many mouths will be opened against us if we fall into any scandalous practice.
This was not a common instance of fornication, but such as was not so much as named among the Gentiles, that a man should have his father's wife - either marry her while his father was alive, or keep her as his concubine, either when he was dead or while he was alive. In either of these cases, his criminal conversation with her might be called fornication; but had his father been dead, and he, after his decease, married to her, it had been incest still, but neither fornication nor adultery in the strictest sense. But to marry her, or keep her as a concubine, while his father was alive, though he had repudiated her, or she had deserted him, whether she were his own mother or not, was incestuous fornication: Scelus incredibile (as Cicero calls it), et prater unum in omni vitâ inauditum (Orat. pro Cluent.), when a woman had caused her daughter to be put away, and was married to her husband.
Incredible wickedness! says the orator; such I never heard of in all my life besides. Not that there were no such instances of incestuous marriages among the heathens; but, whenever they happened, they gave a shock to every man of virtue and probity among them. They could not think of them without horror, nor mention them without dislike and detestation. Yet such a horrible wickedness was committed by one in the church of Corinth, and, as is probable, a leader of one of the factions among them, a principal man. Note, The best churches are, in this state of imperfection, liable to very great corruptions. Is it any wonder when so horrible a practice was tolerated in an apostolical church, a church planted by the great apostle of the Gentiles?
II. He greatly blames them for their own conduct hereupon: They were puffed up (1Co_5:2), they gloried, 1. Perhaps on account of this very scandalous person.
He might be a man of great eloquence, of deep science, and for this reason very greatly esteemed, and followed, and cried up, by many among them. They were proud that they had such a leader.
Instead of mourning for his fall, and their own reproach upon his account, and renouncing him and removing him from the society, they continued to applaud him and pride themselves in him.
Note, Pride or self-esteem often lies at the bottom of our immoderate esteem of others, and this makes us as blind to their faults as to our own.
It is true humility that will bring a man to a sight and acknowledgement of his errors. The proud man either wholly overlooks or artfully disguises his faults, or endeavours to transform his blemishes into beauties.
Those of the Corinthians that were admirers of the incestuous person's gifts could overlook or extenuate his horrid practices. Or else, 2. It may intimate to us that some of the opposite party were puffed up. They were proud of their own standing, and trampled upon him that fell. Note, It is a very wicked thing to glory over the miscarriages and sins of others. We should lay them to heart, and mourn for them, not be puffed up with them.
Probably this was one effect of the divisions among them. The opposite party made their advantage of this scandalous lapse, and were glad of the opportunity. Note, It is a sad consequence of divisions among Christians that it makes them apt to rejoice in iniquity. The sins of others should be our sorrow. Nay, churches should mourn for the scandalous behaviour of particular members, and, if they be incorrigible, should remove them. He that had done this wicked deed should have been taken away from among them.
III. We have the apostle's direction to them how they should now proceed with this scandalous sinner.
He would have him excommunicated and delivered to Satan (1Co_5:3-5); as absent in body, yet present in spirit, he had judged already as if he had been present; that is, he had, by revelation and the miraculous gift of discerning vouchsafed him by the Spirit, as perfect a knowledge of the case, and had hereupon come to the following determination, not without special authority from the Holy Spirit. He says this to let them know that, though he was at a distance, he did not pass an unrighteous sentence, nor judge without having as full cognizance of the case as if he had been on the spot. Note, Those who would appear righteous judges to the world will take care to inform them that they do not pass sentence without full proof and evidence. The apostle adds, him who hath so done this deed. The fact was not only heinously evil in itself, and horrible to the heathens, but there were some particular circumstances that greatly aggravated the offence. He had so committed the evil as to heighten the guilt by the manner of doing it.
Perhaps he was a minister, a teacher, or a principal man among them. By this means the church and their profession were more reproached. Note, In dealing with scandalous sinners, not only are they to be charged with the fact, but the aggravating circumstances of it. Paul had judged that he should be delivered to Satan (1Co_5:5), and this was to be done in the name of Christ, with the power of Christ, and in a full assembly, where the apostle would be also present in spirit, or by his spiritual gift of discerning at a distance.
Some think that this is to be understood of a mere ordinary excommunication, and that delivering him to Satan for the destruction of the flesh is only meant of disowning him, and casting him out of the church, that by this means he might be brought to repentance, and his flesh might be mortified. Christ and Satan divide the world: and those that live in sin, when they profess relation to Christ, belong to another master, and by excommunication should be delivered up to him; and this in the name of Christ. Note, Church-censures are Christ's ordinances, and should be dispensed in his name. It was to be done also when they were gathered together, in full assembly. The more public the more solemn, and the more solemn the more likely to have a good effect on the offender. Note, Church-censures on notorious and incorrigible sinners should be passed with great solemnity. Those who sin in this manner are to be rebuked before all, that all may fear, 1Ti_5:20.
Others think the apostle is not to be understood of mere excommunication, but of a miraculous power or authority they had of delivering a scandalous sinner into the power of Satan, to have bodily diseases inflicted, and to be tormented by him with bodily pains, which is the meaning of the destruction of the flesh. In this sense the destruction of the flesh has been a happy occasion of the salvation of the spirit. It is probable that this was a mixed case. It was an extraordinary instance: and the church was to proceed against him by just censure; the apostle, when they did so, put forth an act of extraordinary power, and gave him up to Satan, nor for his destruction, but for his deliverance, at least for the destruction of the flesh, that the soul might be saved. Note, The great end of church-censures is the good of those who fall under them, their spiritual and eternal good. It is that their spirit may be saved in the day of the Lord Jesus, 1Co_5:5. Yet it is not merely a regard to their benefit that is to be had in proceeding against them.
For,
IV. He hints the danger of contagion from this example: Your glorying is not good. Know you not that a little leaven leaveneth the whole lump? The bad example of a man in rank and reputation is very mischievous, spreads the contagion far and wide. It did so, probably, in this very church and case: see 2Co_12:21. They could not be ignorant of this.
The experience of the whole world was for it; one scabbed sheep infects a whole flock. A little heaven will quickly spread the ferment through a great lump. Note, Concern for their purity and preservation should engage Christian churches to remove gross and scandalous sinners.
1Ko 5:7-8
Here the apostle exhorts them to purity, by purging out the old leaven. In this observe,
I. The advice itself, addressed either,
1. To the church in general; and so purging out the old leaven, that they might be a new lump, refers to the putting away from themselves that wicked person, 1Co_5:13. Note, Christian churches should be pure and holy, and not bear such corrupt and scandalous members. They are to be unleavened, and should endure no such heterogeneous mixture to sour and corrupt them.
Or, 2. To each particular member of the church. And so it implies that they should purge themselves from all impurity of heart and life, especially from this kind of wickedness, to which the Corinthians were addicted to a proverb. See the argument at the beginning. This old leaven was in a particular manner to be purged out, that they might become a new lump. Note, Christians should be careful to keep themselves clean, as well as purge polluted members out of their society. And they should especially avoid the sins to which they themselves were once most addicted, and the reigning vices of the places and the people where they live. They were also to purge themselves from malice and wickedness - all ill-will and mischievous subtlety. This is leaven that sours the mind to a great degree. It is not improbable that this was intended as a check to some who gloried in the scandalous behaviour of the offender, both out of pride and pique. Note, Christians should be careful to keep free from malice and mischief.
Love is the very essence and life of the Christian religion. It is the fairest image of God, for God is love (1Jo_4:16), and therefore it is no wonder if it be the greatest beauty and ornament of a Christian.
But malice is murder in its principles: He that hates his brother is a murderer (1Jo_3:15), he bears the image and proclaims him the offspring of him who was a murderer from the beginning, Joh_8:44. How hateful should every thing be to a Christian that looks like malice and mischief.
II. The reason with which this advice is enforced: For Christ our passover is sacrificed for us, 1Co_5:7.
This is the great doctrine of the gospel. The Jews, after they had killed the passover, kept the feast of unleavened bread. So must we; not for seven days only, but all our days.
We should die with our Saviour to sin, be planted into the likeness of his death by mortifying sin, and into the likeness of his resurrection by rising again to newness of life, and that internal and external. We must have new hearts and new lives. Note, The whole life of a Christian must be a feast of unleavened bread. His common conversation and his religious performances must be holy. He must purge out the old leaven, and keep the feast of unleavened bread of sincerity and truth. He must be without guilt in his conduct towards God and man. And the more there is of sincerity in our own profession, the less shall we censure that of others. Note, On the whole, The sacrifice of our Redeemer is the strongest argument with a gracious heart for purity and sincerity. How sincere a regard did he show to our welfare, in dying for us! and how terrible a proof was his death of the detestable nature of sin, and God's displeasure against it! Heinous evil, that could not be expiated but with the blood of the Son of God! And shall a Christian love the murderer of his Lord? God forbid.
1Ko 5:9-13
Here the apostle advises them to shun the company and converse of scandalous professors. Consider,
I. The advice itself: I wrote to you in a letter not to company with fornicators, 1Co_5:9. Some think this was an epistle written to them before, which is lost. Yet we have lost nothing by it, the Christian revelation being entire in those books of scripture which have come down to us, which are all that were intended by God for the general use of Christians, or he could and would in his providence have preserved more of the writings of inspired men. Some think it is to be understood of this very epistle, that he had written this advice before he had full information of their whole case, but thought it needful now to be more particular.
And therefore on this occasion he tells them that if any man called a brother, any one professing Christianity, and being a member of a Christian church, were a fornicator, or covetous, or an idolater, or a railer, that they should not keep company with him, nor so much as eat with such a one.
They were to avoid all familiarity with him; they were to have no commerce with him; they were to have no commerce with him: but, that they might shame him, and bring him to repentance, must disclaim and shun him. Note, Christians are to avoid the familiar conversation of fellow-christians that are notoriously wicked, and under just censure for their flagitious practices. Such disgrace the Christian name. They may call themselves brethren in Christ, but they are not Christian brethren. They are only fit companions for the brethren in iniquity; and to such company they should be left, till they mend their ways and doings.
II. How he limits this advice. He does not forbid the Christians the like commerce with scandalously wicked heathens. He does not forbid their eating nor conversing with the fornicators of this world, etc. They know no better. They profess no better. The gods they serve, and the worship they render to many of them, countenance such wickedness. “You must needs go out of the world if you will have no conversation with such men. Your Gentile neighbours are generally vicious and profane; and it is impossible, as long as you are in the world, and have any worldly business to do, but you must fall into their company. This cannot be wholly avoided.”
Note, Christians may and ought to testify more respect to loose worldlings than to loose Christians. This seems a paradox. Why should we shun the company of a profane or loose Christian, rather than that of a profane or loose heathen?
III. The reason of this limitation is here assigned. It is impossible the one should be avoided. Christians must have gone out of the world to avoid the company of loose heathens. But this was impossible, as long as they had business in the world. While they are minding their duty, and doing their proper business, God can and will preserve them from contagion. Besides, they carry an antidote against the infection of their bad example, and are naturally upon their guard. They are apt to have a horror at their wicked practices.
But the dread of sin wears off by familiar converse with wicked Christians.
Our own safety and preservation are a reason of this difference. But, besides, heathens were such as Christians had nothing to do to judge and censure, and avoid upon a censure passed; for they are without (1Co_5:12), and must be left to God's judgment, 1Co_5:13.
But, as to members of the church, they are within, are professedly bound by the laws and rules of Christianity, and not only liable to the judgment of God, but to the censures of those who are set over them, and the fellow-members of the same body, when they transgress those rules. Every Christian is bound to judge them unfit for communion and familiar converse. They are to be punished, by having this mark of disgrace put upon them, that they may be shamed, and, if possible, reclaimed thereby: and the more because the sins of such much more dishonour God than the sins of the openly wicked and profane can do.
The church therefore is obliged to clear herself from all confederacy with them, or connivance at them, and to bear testimony against their wicked practices. Note, Though the church has nothing to do with those without, it must endeavour to keep clear of the guilt and reproach of those within.
IV. How he applies the argument to the case before him: “Therefore put away from among yourselves that wicked person, 1Co_5:13. Cast him out of your fellowship, and avoid his conversation.”
Upp 22:12 Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.
Inlagt av Leif Berg ©™
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
Counter
